onsdag, december 06, 2006

Tur att man har fördomar. Del I

Först ut är Anny Sandgren och här följer hennes reflektion över fördomar och lite om vem hon själv är, eller vilka hon är....

Namn: Anny Sandgren
Yrke: Studieombudsman åt Socialdemokraterna
Familj: Man och son (6 år)
Tycker inte om: Översittare, krigshetsare, fantasilöshet och julmat
Dammsuga eller diska: Tidigare diskade jag hellre, men med den nya superdammsugaren har jakten på dammtussarna blivit en glädje (ja, jag överdriver)
Fågel, fisk eller mittemellan: Mittemellan. Jag är nämligen en kameleont. Kan inte vara fisk för jag är rädd för vatten, men har ändå lurat mig till ett dykarcertifikat. Är också flygrädd, men tar hellre lugnande än låter det hindra mig från att resa dit jag vill.

Tänk att få byta mobiltelefonen mot en tvåhandad yxa !!

Med 149-259 damage (49 per second), enchantad med Fiery Weapon, som får detta gigantiska rakblad på klubba (The Nicker) att brinna som eld. Tänk att få ta av ombudsmannakavajen och glida in i paladinens skinande rustning. Tänk att få byta möten och budgetarbete mot en rejäl raid i UBRS (Upper Blackrock Spire) – på jakt efter det ultimata vapnet, eller nya, blå (sällsynta) rustningsdetaljer.

Att se sitt alter ego slåss och vinna mot till synes övermäktiga fiender – genom att lägga upp en bra taktik, eller helt enkelt slå dig ihop med dina vänner från hela Europa.

WoW, eller World of Warcraft, är ett spel som öppnar en ny värld för alla som vågar kliva in. Själv fick jag spelet i 40-årspresent av mina grannar – som på kort tid lyckats hitta mina dolda svagheter. Tyckte först det var konstigt med ett spel där man ska betala varje månad för att kunna spela, men nyfikenheten segrade. Efter att ha skapat Annysan (visst, oerhört fantasilöst, men det var min första figur – trodde aldrig hon skulle leva så länge) försvann all tid och rum. Jag valde en mänsklig Paladin, eftersom den både kan agera Tank (var längst fram i ledet och slåss ursinnigt), och hela sig själv och sina eventuella gruppkamrater från bakgrunden. Bra att klara sig själv tänkte jag, eftersom jag inte kände någon som spelade – då. Redan efter att ha nått nivå 5 (det gör du på ett par timmar om du är ihärdig), dök det upp andra, riktiga spelare, som pratade med mig, utmanade mig på duell, eller bjöd in mig till att lösa ett uppdrag i grupp. Jag var såld!

Anny till häst

En av de häftigaste delarna i spelet är just interaktionen med andra spelare. Du har faktiskt ingen aning om vem du träffar. Den ursnygga, krigaren med svällande muskler, är det en man eller en kvinna? Eller den lilla gulliga dvärgtjejen med ett vildsvin som husdjur, är hon/han 50 eller 12 år? Svensk eller rysk? Nästan alla förutsättningar till att bygga upp fördomar mot den riktiga människan bakom karaktären är bortsopade. Alla talar samma språk. Visst, alla är inte lika duktiga på engelskan, det märks, men beror det på ålder, lite engelskundervisning eller är det ett försök från spelaren att ytterligare maskera sin riktiga person? Även om vissa är väldigt öppna med vilka de är – inte sällan pratar man svenska med andra – men de kan faktiskt ljuga rejält. Att kunna försvinna så helt bakom en mask är synnerligen uppfriskande, likaså att bygga upp en nära relation med en andra spelare – bara för att du vet att du kan lita på dem när drakens andedräkt kommer för nära ditt ansikte. Därför är jag också med i ett Guild (gille), Shadow and Light heter det, och vi är för tillfället ca 60 vuxna (>18 år) spelare varav många börjar kännas som riktiga vänner, och vi talar ibland om att träffas, IRL. Måste bara hitta ett bra tillfälle att åka till London, eftersom de flesta är engelsmän.

Eftersom jag inte kunde spela så ofta, tog det mig nästan ett år att nå upp till högsta nivån – level 60. När jag gjorde det drabbades jag av ett vakuum i flera dagar – ungefär som efter en kongress, eller ett valJ. Nu har jag, och de andra miljontals spelarna runt om i världen, väntat snart ett år på den första utökningen, som ska göra att man kan komma upp till nivå 70, spela i nya världsdelar, två nya karaktärer, nya yrken och en massa annat nytt. Men Blizzard (som gör WoW) är tillräckligt smarta att hela tiden göra mindre förbättringar så att man inte ska tröttna.

Slutligen vill jag ändå varna alla med svag karaktär för att börja med WoW – det är starkt beroendeframkallande – och snart kan du finna dig själv uppe till kl. 04.00 tillsammans med dvärgar, nattälvor och gnomer från England, Kroatien, Norge och Säffle, ivrigt huggande mot en slutboss och skrikande ditt krigsvrål ”Kill, kill, kill”.


Anny Sandgren
Gäst på In Your Face

3 kommentarer:

Stefan Billinger sa...

Själv var jag en jävel på "masken" som fanns på Nokiatelefonerna från 1998. Jag kom upp i 1897 poäng. Nästan hela displayen täcktes av min mask på slutet.

Krassman sa...

Stefan: Problemet med det är att man vet det, när man ser dig på 250 meters håll. No Surprice säger jag bara.

Stefan Billinger sa...

Helt okej för mig, har heller aldrig försökt dölja det, men 250 meter??