Tur att man har fördomar. Del II

Nummer två ut här på In Your Face är Martina Westfahl Backlund och här följer hennes reflektion över fördomar och lite om vem hon är, och vad man tror hon är.......
--------------------------------------------------------------------------------

Namn: Martina Westfahl Backlund
Yrke: Student
Familj: Del av den ”nya” svenska kärnfamiljen, pojkvän
Tycker inte om: den amerikanska livsstilen, lathet och folk som pratar långsamt.
Tycker om: mångfald, havet och erfarenheter.
Dammsuga eller diska: Diska, lätt! Med diskmaskin blir jobbet snyggt, effektivt och miljövänligt
Fågel, fisk eller mittemellan: Fisk. Håller en låg profil och betraktar dig på avstånd i vassen, för att sedan sno åt mig hela betet.

Blond, blåögd och… passionerad?

Under de senaste fyra åren har jag ägnat mig åt studier i det för tillfället (?) mediahajpade ämnet miljövetenskap med en tvärvetenskaplig profil. Den tvärvetenskapliga prägeln är någonting som inte bara beskriver min utbildning, utan även mig som person. Jag har alltid eftersträvat balans mellan skola/fritid, alkohol/sömn och nonchalans/medvetenhet, och detta, för det mesta, med ett oklanderligt resultat. I dagsläget ligger fokus på det sistnämnda; för vad gör man när man som akademisk produkt inser att världen är på väg utför och att konsumtion och tillväxt sätter sådana som Christer Fuglesang på kartan? Snart kommer vi alla tvingas att emigrera till en närliggande galax och lära oss hur att tillgodogöra oss näringen i svavelföreningar och mineraler.

Men trots allt vaknar jag ändå varje morgon och inser att jag trots allt inte vill gå till skolan iklädd Fjällräven från topp till tå och endast bruka ”skönhetsprodukter” baserade på såpa och olivolja. Varje dag, minut och sekund drabbas jag av det etiska och moraliska dilemmat att leva som jag lär eller att tänja på gränserna. Och någon aktivist har jag aldrig varit. Istället ser jag mig tillhöra den nya skolans akademiker och gör så gott jag kan. Min förhoppning är i framtiden att kunna göra en skillnad på något plan, men framför allt vill jag aldrig sluta lära och förundras.


Under hösten har jag ägnat mig åt ett litet projekt och antagit rollen som ”Bingo-bitch”. Nyfikenhet är en drivkraft och att utforska den mörka sidan kring Stureplan var ett erbjudande som jag absolut inte kunde tacka nej till. Iförd en gul (vedervärdig!) t-shirt var den min tur att mingla på Sturecompagniet och hjälpa stackars vilsekomna backslicks och Barbie-kopior att hitta till damrummet för att pudra näsan med vitt pulver. Fångad i en stormvind av Gucci och hårgelé skred jag till verket som värdinna på releasefesten av storsatsningen ”Being Bingo”. Det var jag och två andra blondiner som fick äran att gå runt och… le? Det händer inte ofta att jag känner mig helt bortkommen i den akademiska världen, där jag må vara blond och blåögd, men inte naiv. På Stureplan fick jag kliva i en annan roll där jag inte var jag, utan snarare ett derivat på ett genetiskt spratt. Hur tacklar man händer som kladdar, dåliga skämt och allmän misär på jobbet? Jo, med ett leende (och genom att ”låna” tio goodie-bags som fick följa med mig hem istället för med någon på VIP-listan som blev utan)! Kvällen med silikon och Bingo ”Kalles Kaviar” Rimér fick mig att vara tacksam för mina 6 900SEK i studiemedel varje månad från CSN samt det faktum att jag efter kvällen slut fick gå hem, ta av mig masken och känna mig tillfreds. De vilsna själar som Nöjessverige lever av har mina sympatier- aldrig vill jag komma hem från champagnebrickor och tvingas vakna och inse att det inte var en mardröm, utan själva LIVET. Hur man lever sitt liv är upp till en själv och jag kommer fortsätta att lära mig av att emellanåt skrida över gränsen för vad som anses passa in i mallen. En kväll då och då på Stureplan är någonting som jag önskar alla. Och mellan gångerna där fortsätter jag mitt arbete som omsorgsassistent inom det Kommunala och bor i betongdjungeln Söder om Söder.

Till sommaren tar jag min magisterexamen i miljövetenskap och då är det dags att passera nästa gräns- den från student till ”vuxen” och ta klivet ut i arbetslivet (för jobb finns det, det är nu de kommer!?!). Till sist vill jag bara rikta mig mot de kära beslutsfattande politikerna i Stockholms stad som fastslagit domen att mer än halvera miljöbudgeten; hur tänker ni? Allt fler rapporter pekar på att miljö och utveckling faktiskt går hand i hand. Låt er inte luras av fördomarna utan var proaktiva i ert (vårt) miljöarbete som faktiskt är en FÖRUTSÄTTNING för uthållig utveckling. Satsa pengar på att utveckla regionen och låt Stockholm förbli en huvudstad dit turister vallfärdar för att njuta av resultatet av en gränsöverskridande politik!

Martina Westfahl Backlund, gäst på In Your Face