Om sanningen skall fram

lördag, augusti 28, 2010

Om sanningen skall fram

Gårdagens presentation kring den rödgröna strategin om ett tillbakadragande från Afghanistan är ett bevis på den skillnaden som finns mellan blocken när det gäller politiskt mod. En rödgrön regering ska börja dra tillbaka svenska soldater från Afghanistan tidigt nästa år. Målet är att Sveriges militära insats ska vara avslutad 2013.

Allehanda borgerliga tyckare påbörjade direkt sin sedvanliga klagokör som alltid hör till när de rödgröna presenterar en gemensam överenskommelse. Skillnaden den här gången var dock att ju högre rang du hade inom borgerligheten, ju tystare ville man stämma upp i klagosången. Naturligtvis så är det mest framträdande i kören att spela ut kortet om att det nu är Vänsterpartiets politik för Afghanistan som råder. Det faktum att Vänsterpartiets politik på området varit enligt nedan verkar dock gått den borgerliga klagokören helt förbi.

* Riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 2008/09:69 Fortsatt svenskt deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan (ISAF).

* Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att hela den svenska insatsen i Afghanistan bör dras tillbaka och att en plan för ett sådant trupptillbakadragande upprättas.

* Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige i internationella organ och som enskild stat bör agera för att den USA-ledda ockupationen av Afghanistan upphör.

* Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska agera för att det upprättas en från de militära insatserna oberoende koordinering av de humanitära insatserna.

* Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för FN tar initiativ till en konferens om Afghanistans framtid med syfte att inleda en bred och inkluderande freds- och försoningsprocess.

Om nu någon i den borgerliga klagokören skulle läst Vänsterpartiets förslag och hållit sig till sanningen i sina brösttoner så hade tonläget varit något helt annorlunda. Det faktum att USA som är två tredjedelar av ISAF-styrkan påbörjar sitt tillbakadragande nästa år är något som Sverige måste ta hänsyn till. Den borgerliga regeringen har länge duckat för att fler länder planerar beslut om tillbakadragandet och om nu sanningen skall fram så verkar den borgerliga alliansen inte vilja att frågan skall lyftas fram under valrörelsen.

Undertecknad brukar ju inte ha så många vackra ord till övers för DN:s ledare men i dag så måste jag säga att de slår huvudet på spiken i denna fråga. Det är nu upp till alliansen att ta ställning för hur de vill att Sveriges närvaro skall se ut i Afghanistan och ställa sig frågan om svensk trupp skall vara de sista som lämnar landet eller om ett samordnat tillbakadragande är framtidens melodi från klagokören.

Carl Bildt har kommenterat den rödgröna strategin och landat i slutsatsen att han ställer sig frågande till de rödgrönas prognos för Afghanistan och tillbakadragandet med start 2011. Bildt vittnar här om komplexiteten i frågan och det faktum att alliansen inte själva har reflekterat tillräckligt över det faktum att Sverige kan bli det sista landet kvar med militär trupp. Som sagt, ju längre upp man är i rang i klagokören så blir brösttonerna och tonläget lägre. Detta eftersom sanningen till sist skall fram, och det är just de som skall sjunga den.

Gammelmedia på detta: