lördag, november 05, 2011

Vädjan till V-kongressens ombud

I dag har partistyrelsen för Vänsterpartiet meddelat att man inte tänker förorda ett delat ledarskap inom partiet. ”Vi har en fungerande organisation”, säger partisekreteraren Anki Ahlsten, men som tur är avgörs frågan slutligt på kongressen i januari. Så varför skriver jag detta som är aktiv Socialdemokrat kanske vän av ordning undrar, jo för jag är övertygad om att det parti som har den högsta politiska svansföringen inom jämställdheten, av alla partier, skulle tjäna på ett delat ledarskap. Jag är övertygad om att man kommer att välja en man till partiordförande på den kommande kongressen, och att då säga nej till en vice partiordförande, som skulle vara en kvinna, är ett misstag.

Det som jag tror var droppen som gjorde att Vänsterpartiet till slut landade i att Lars Ohly skulle ta ett kliv tillbaka var just den här frågan. Jonas Sjöstedt hade långt innan Ohly klargjorde sitt nej deklarerat att han mycket väl kunde tänka sig ett delat ledarskap. Ohly meddelade att han inte trodde på upplägget men skulle acceptera det om kongressen så fattade beslut om det. DN gjorde en rundringning inom Vänsterpartiet i augusti och då ställde sig en klar majoritet av distriktsordförande bakom att införa ett delat ledarskap.

Har vänsterpartiet ambitioner som sträcker sig över 5,4 procent av väljarkåren så duger det inte att acceptera nuläget och hänvisa till att ”vi har en fungerande organisation”, sorry Anki Ahlsten, du är fel ute i frågan. För Vänsterpartiets del så tror jag inte att man attrahera ny väljare genom att hänvisa till att partiets organisation är fungerande. Inte sedan Gudrun Schyman lämnade Vänsterpartiet så har man haft en politisk företrädare som givit jämställdheten och kvinnornas frågor ett ansikte och ett mandat.

Partistyrelsen håller på att bita den profilfråga i handen som kan föda partiets nya framgångar. Det glädjer mig att favoriten till posten som ny partiordförande, Jonas Sjöstedt, beklagar ställningstagandet från partistyrelsen. Får en känsla av att hans tankar för Vänsterpartiet är högre än bara befinna sig i trygga hörnet och köpa förklaringsmodeller som att man har en fungerade organisation. Jag vädjar till er Vänsterpartister som skall till kongressen i Januari, låt inte partistyrelsen köra in en på ett politisk stickspår, inför ett delat ledarskap i Vänsterpartiet.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN / Aftonbladet / Expressen / SvD2 / DN2 / Aftonbladet2 /


Nymedia på detta:
Jonas Sjöstedt / Röda Malmö / Homo Politicus / SSV / Lindqvistiska hörnan /

Krassman / In Your Face

4 kommentarer:

Anonym sa...

du skriver bakvänt. Anledningen att Sjöstedt vill ha delat ledarskap är ju för att det är enda chansen för honom att bli vald. V vill ha en kvinna som partiledare, genom delatledarskap lyckas männen behålla sin position vid makten.
http://intersektionalitet.wordpress.com/2011/10/10/feminism-ar-inte-manskvotering/

Krassman sa...

@Anonym: Tror jag inte att det är, Jonas har haft ett starkt stöd länge inom Vänsterpartiet, och jag förstår varför.

Men du har en poäng i att det ökar hans chanser. Du antyder dock att det bara är strategi från hans sida och att det skulle göra att kongressen fattar beslut om honom som partiordförande, det tror jag inte ett smack på.

Om V vill ha en kvinnlig partiledare så kommer dom välja en på kongressen, tyvärr så tror jag inte att någon av de kvinnliga kandidaterna att klara jobbet med att göra V till ett större och bättre än vad de är idag...sorry!

PeO sa...

Föga förvånande av detta marginaliserade parti. Man verkar efter upplösningen av det rödgröna samarbetet inför valet helt och fult backat tillbaka till forntiden. Då V stod för "nej!". Nu vill man tillbaka dit. Ganska tragiskt egentligen. Men å andra sidan har man traditioner att försvara. Varken Lenin eller Stalin ville ju ha delat ledarskap...

AG sa...

@anonym, enda chansen att få in en kvinna är just genom ett delat ledarskap. Det finns i dagsläget - vilket i sig är lite tråkigt - endast en kandidat som kan axla rollen som partiledare och det är Jonas Sjöstedt. Hans stöd är massivt, även om bunkergängen i delar av Stockholm och Malmö blundar för det.