Gårdagens val är sannerligen ett magplask för oss Socialdemokrater, men även för alla de andra partierna. De enda som är valtes vinnare är Sverigedemokraterna, förlorarna är som jag ser det övriga Sverige. Vi Socialdemokrater backar och den borgeliga alliansen har inte en egen majoritet. Skall det rödgröna samarbetet fortsätta och skall den borgeliga allinsen bestå som vi känner den är sedan igår de två största frågor.
I dag vet vi inte hur den parlamenteriska situationen kommer att lösa sig, men att den borgeliga alliansen med Fredrik Reinfeldt har bollen i sin hand är tydligt. Det är upp till honom att nu presentera ett hållbart regeringsalternativ, men hur det skall se ut vet vi inte. Vi Socialdemokrater gör ett uselt val, men alliansen har även den ett minskat mandat från väljarna. Nu väntar fyra år till, men av vad vet vi inte ännu.
Vi Socialdemokrater skall nu vända blicken innåt. Vi skall rannsaka och analysera de gångna fyra åren av opposition och dess resultat. Det politiska ledarskapet inom partiet, samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet och framför allt hur debatten skall föras i det nu rådande politikska klimatet. Redan under valvakan var all de journalister som jag talde med mest intresserade av stödet för vår partiledare och jag vill bara klargöra en sak kring detta. Det kommer rulla huvuden inom Socialdemokraterna, men Mona Sahlins är inte ett av dom.
Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN /SvD / Expressen
Nymedia på detta:
HBT-Sossen / Åsa Westlund / Rasmus Lenefors / Johan Westerholm / Peter Högberg / Johanna Graf /
Krassman / In Your Face
5 kommentarer:
Hårt fall för er hos S. Trodde nog på en jämnare kamp efter den senaste tidens upphämtning. Som du skriver kommer det säkert att rulla huvuden både här och där. Synd att det huvud som verkligen borde rulla tillhör Jimmy Åkesson. Tragik att SD kom in, jag trodde nog inte det. Men nu har ju alla en genemsam fiende plötsligt. Den egna politikens kortakommanden skylldes på SD av alla under valkvällen, mest påtagligt V och S. Det tycker jag är lite fundersamt och det skall bli intressant att följa debatten i fortsättningen.
Valets verkliga förlorare är ju MP och det märktes på Maria W efteråt, hon var ju asförbannad på allt och alla. Dom gör ett kanonval men får ingenting ut av det. Inga ministerposter och ingen direkt makt. Dom kommer att kohandla med Alliansen sanna mina ord. Om inte Maria och Peter så deras efterträdare.
Enda glädjeämnet är ju att Ohly blir lottlös. Hans svammel under talet till medarbetarna var ju bara patetiskt - som om han vore nån slags garant mot SD. Man han måste väl snabbt positionera om sig.
Mitt råd, Krassman (även om du helt skiter i det!): Bryt ihop och kom igen!
Arbetarrörelsen är nyckeln till att stoppa Sd. Därför behövs kursförändring NU!
Kampen går vidare mot SD! J'Accuse! http://ligator.wordpress.com/2010/09/19/jaccuse/
"Alliansen har även den ett minskat mandat från väljarna" är förvisso sant, men samtidigt är stödet 1,2 procentenheter större än vid valet 2006! Svenska folket har alltså ökat sitt stöd för Alliansen och dess politik.
Tyvärr blev det dock en viss annan effekt som överskuggar det... :/
@Tobias Josefson
Ja du Tobias, jag förstår att du ser det så.
För det gör inte jag. Det enda partiet inom
alliansen som gick fram var Moderaterna,
resterade tappade. Att då mena att det är
alliansen som fått ökat stöd ser jag som inte riktigt
korrekt, enligt mig i alla fall.
Hade något till borgerligt parti visat på en ökning
så hade jag köpt påståendet, men inte nu.
Speciellt inte när man förra mandatperioden
hade en majoritetsregering, vilket man inte har i dag.
Eller i alla fall vad vi vet så här långt.
Surna inte till nu!
Det här valet visar faktiskt vem som står på de svagas sida.
Det börjar med en slående analys om riksdagspartiernas politiska engagemang.
Och den visar att KD är Sveriges lataste parti!
Svenska Dagbladet publicerade under valdagen en intressant artikel om de sju dödssynderna i förhållande till riksdagspartierna.
Enligt den träffsäkra analysen ryms KD i dödsynden: Lättja! Eftersom KD lutar sig tillbaka och nöjer sig med att räkna till en, två, tre, fyra, fem procent, och att talet om verklighetens folk mest handlar om att politiken ska dra sig tillbaka från det offentliga livet.
Jag menar att den attityden passar bättre för dem som vill predika eller filosofera men inte för människor som tycker att politik är handling och vilja och ta ledning för ett land!
Författaren G K Chesterton sa en gång att "Den tolerante är en människa utan övertygelse".
Och mot denna bakgrund betyder det att KD tolererar att Alliansen vill korsfästa tio tusentals svenskar, och utförsäkra 40 000 sjuka under kommande mandatperiod!
Men var det inte Göran Hägglund som en gång talade om civilcurage? Och om skyldigheten att ingripa om man bevittnar att en människa far illa?
Skicka en kommentar