torsdag, januari 22, 2009

Är det en angivare man försöker få fram?

Enligt SvD så kan vi idag läsa att den morddömda student som kommit in på läkarlinjen i Uppsala kan stängas av. Enligt ett utslag i Stockholms länsrätt visar att Uppsala universitet kan stänga av en morddömd läkarstudent. Socialstyrelsen anser just att Uppsala universitet kan begära en liknande prövning av den morddömde mannen som studerar till läkare i Uppsala. Universitetsjuristen Magnus Hallberg säger att ingen begäran om att stänga av någon "för närvarande" lämnats in till Högskolans avskiljandenämnd, som är den första instansen att pröva sådana ärenden.

Nu är min fundering, är det så att socialstyrelsen håller på att begå ett rättsövergrepp på en enskild? Är man nu ute efter att få "någon" att kontakta Högskolans avskiljandenämnd för att på så sätt "lösa" frågan och få eleven avstängd. Socialstyrelsen har tidigare meddelat i DN att läkarstundenten inte kommer att få någon läkarbehörighet när han studerat klart och nyfiken som jag är ringer jag till Socialstyrelsen för att ta reda på hur detta har gått till. Efter ett lång samtal med den förre chefen på enheten för behörighet och patientsäkerhet så är jag lite klokare, och ännu mer besviken.

Är det en angivare man vill ha för att få bort 31-åringen från utbildningen?

Socialstyrelsen har idag inte rätt att använda sig av belastningsregistret när en läkarlegitimation skall utfärdas utan de använder saker som examensbevis och att man betalat sina avgifter för prövning av lämplighet. De kan dock använda sig av information som kommit till dom på annan väg tex. genom tips och rapportering i media. Det utgångsläget som socialstyrelsen har i sin bedömning är den att personen redan har en legitimation och man tittar alltså på vad som krävs för att bli av med den, för att kunna få den samma. Jag frågade om Socialstyrelsen har någon aspekt där tidpunkten för ett begått brott i sin bedömning och här var svaret nej. Är man dömd för mord så spelar det ingen roll när det gjordes eller hur gammal man var vid tillfället, man är alltså diskvalificerad på livstid för att bli läkare enligt socialstyrelsen.

Min kontakt på Socialstyrelsen meddelar dock att dessa bedöminigar är individuella och han frågar mig hur jag känner inför de svar han ger mig. Jag berättade att jag har svårt att acceptera sättet som Socialstyrelsen så definitivt avgör lämpligheten för all framtid utan att ta in tidsaspekter i sin bedömning. Det har ju gjorts i detta fall när han fått sin dom i domstol och han skall ju enligt detta avtjänat sitt straff. - Han får helt enkelt jobba med något annat, säger personen på Socialstyrelsen och jag är inte ett dugg gladare. Känns för mig som att medias rapportering och Socialstyrelsens kommentarer är till för att locka fram någon som skall kontakta Högskolans avskiljandenämnd för att bli av med denna kåkfarare med drömmar större än de flestas.

Gammelmedia på detta:
UNT, Dagen, DN

Nymedia på detta:
Hallonkexet, Jakob Heidbrink

Krassman, In Your Face

8 kommentarer:

Johan Westerholm sa...

Kristian

Bekymmersamt. Att ett statligt verk själva kan pröva och döma i strid med den princip som svensk straffrätt vilar på och den rättspraxis som domstolarna självständigt enligt regeringsform utarbetat.

Vilka andra brott diskvalificerar för framtida yrkesval och inom vilka yrken? Att utdöma förbud på detta sätt utan möjligheter till en transparant process ser jag inte som värdigt en demokrati.

Unknown sa...

Håller helt med - det är upprörande att man nu startar hetsjakter (med medias bistånd) mot personer som avtjänat sitt straff. Yrkesförbud borde vara förbjudet:-)

feminix sa...

Menar du att en mördare ska kunna bli läkare?

Krassman sa...

Feminix: Ja, det menar jag.

Unknown sa...

Så gör också jag. Vårt rättssystem bygger på att man döms till ett (1) straff, jämför t.ex. med att man får reducerat straff om man samtidigt riskerar att förlora jobbet. Det bygger också på att straffet har två syften - att möjliggöra rehabilitering av den dömde och att verka allmänpreventivt dvs ha en viss avskräckande effekt på andra.

feminix sa...

Ska en dömd pedofil få arbeta som barnläkare? Som fosterförälder? Vem kan känna förtroende för en läkare som är mördare? Ska en mördare överhuvudtaget ha straff? Räcker det med sju års fängelse för mord?
Ska det finnas straff för brott överhuvudtaget?

Anonym sa...

Alla gör vi val här i livet, väljer man att mörda så väljer man också att ta konsekvenserna av det. I dessa konsekvenser ingår att man inte kan bli accepterad av alla människor, att inte kunna utöva vilket yrke man vill. Någonstans går gränsen. Som någon frågade tidigare, skulle du lämna dina barn till en dömd våldspedofil, även om det inträffade för 20 år sedan. Jag gör det inte.

Krassman sa...

Feminix & Carita: Det måste ändå finnas en grad av nyans i era liknelser. Att vara dömd för pedofil brott är inte det samma sak som mord. Pedofili ses som psykisk åkomma och skall först och främst behandlas. Vi dömer inte psykiskt sjuka människor för mord så det finns en avgörande skillnad.

Idag kan en pedofil dömd få ett arbete som rör barn. En mord dömd måste dock kunna få ett jobb som rör människor. Visst, vi gör val här i livet. Men vad är det som säger att man inte kan göra fel val? Du har väl kanske aldrig gjort ett val eller en handling som du ångrat men det har jag i alla fall gjort. Skall man då inte ha en andra chans? Enligt straffsatsen som finns i Sverige idag skall en mördare få 10 år eller livstid. Om sju års fängelse räcker för mord avgör kriminalvården.