------------------------------------------------------------------------------
På Moderaternas partistämma i Gävle 2007 sade Fredrik Reinfeldt de bevingade orden som allt sedan den dagen citeras så ofta – ”Nu är det välfärdens tur”. Ja, välfärd går före värnskatt.
Jag vet inte om alla är bekanta med effekten som dessa ord har haft för vår välfärd men det skall jag gärna beskriva.
Den har resulterat i att vi i dag har 33 000 färre anställda inom välfärden. Borgerliga politiker påpekar ofta att dessa tjänster nu skulle befinna sig inom privata företag, eftersom man konsekvent privatiserat så mycket som möjligt, men så är inte fallet.
Enligt Konjunkturinstitutet så omfattar siffran 33 000 färre anställda även dessa. Mellan 2007 och 2009 var minskningen av antalet anställda cirka 3 procent inom välfärden. Åren dessförinnan skedde det en successiv ökning av de kommunalt finansierade sysselsatta inom välfärden.
Mot denna nedskärning av välfärden står ett rödgrönt regeringsalternativ med fokus på jobben och minskade klyftor. Ett alternativ som till skillnad från Fredrik Reinfeldt inte bara snackar om satsningar på vår välfärd, utan avser att leverera. Vi Socialdemokrater vill bryta vågen av nedskärningar inom välfärden och genom attgenomföra ett brett program för att stärka kvaliteten.
Vi vill ha en välfärd av hög kvalitet som finansieras gemensamt och fördelas efter behov – inte efter plånbok. Vårt besked är tydligt: Välfärden kommer att tillföras mer resurser än de 12 miljarder kronor som vi redan avsatt i vårbudgetens första steg.
Vi vill att de anställdas inflytande och arbetsvillkor ska stärkas. Det behövs insatser för fler heltidsjobb. Här måste stat och kommun hjälpas åt. En särskild heltidsmiljard ska införas.
Vi vill ha valfrihet för medborgaren. Men tillsynen och kraven på kvalitet måste skärpas. Det gäller alla skattefinansierade verksamheter – oavsett driftsform. Vi står för medborgarnas valfrihet – inte företagens. Därför ska producenterna inte ha rätt att välja bort medborgare. Då blir det vård efter plånbok – inte efter behov.
Detta vägval om välfärden handlar om skillnaderna i politiken. Den borgerliga alliansen har utlovat mer skattesänkningar om de vinner valet. Det betyder mer av samma, mer av samma politik för ökade klyftor mellan de som arbetar och de som inte arbetar, mellan sjuka och friska, mellan män och kvinnor och mellan unga och äldre. Vi vill något annat och varje ny krona som Fredrik Reinfeldt utlovar till fortsatta jobbskatteavdrag eller sänkt skatt för höginkomsttagare vill vi använda till välfärden.
2 kommentarer:
Inom landstingen finnes ju massor av jobb som går ut på att ha sysselsättning. Eller välfärden som du kallar det. Det finns väl ca 3 miljoner privat anställda i Sverige som skall betala för ungefär 2 miljoner anställda inom välfärden. För 25 år sen var det ca 900000. Nu vill ni öka denna andel ytterligare samtidigt som ni höjer skatter och skapar nya. Varför inte kalla denna välfärd för var det egentligen är - en växande skara sysselsatta som inte gör nåt av värde. Landstingen i Sverige är väl typexemplet - kolosser med otaliga chefsnivåer som inte gör ett skvatt annat än kostar en massa pengar.
Eller varför inte rödgrön skatteväxling - alla betalar mer och alla får mindre.
Det är naturligtvis bara att byta ut det här egendomliga bruket av ordet "välfärd" till "offentlig förvaltning" som det egentligen handlar om.
Vore kanske en god idé att tänka på språkbruket så att man inte vilseleder läsaren - det handlar om att stå rak i ryggen och inte hålla på och försöka klä sitt politiska budskap i en vilseledande dräkt som kan misstolkas.
Inser Du inte, Kristian Krassman, att en sådan strategi riskerar att en sådan strategi riskerar att skapa missnöje och besvikelse bland de väljare som så småningom får klart för sej vad Du egentligen menat med dessa "skönskrivningar"?
Är Du rädd för att skrämma bort väljare eller vad är det med Dej?
Det är självklart att vi som läser Dina epistlar begriper att Du hymlar med skönskrivningar.
Skicka en kommentar