Björklund och TEPCO-syndromet

Ledaren för Sveriges största förening för kärnkraftskramande, Jan Björklund, har i dag en artikel publiceras i SvD där han hittat orsaken till varför det inte byggs nya kärnkraftsverk i Sverige. Först när jag läste den så blev jag lite förvånad, har man som mig lyssnat på kärnkraftskramande Folkpartister tillräckligt många gånger så tro man lätt att det inte finns några problem med denna, i deras ögon, strålande energikälla. Nu har dock Björklund hittat vad som är problemet, och det finns i den borgerliga energiuppgörelsen. Det är nämligen att de tio reaktorerna som finns i Sverige drivs av tre bolag. För att byggandet av nya reaktorer ska komma igång måste nya aktörer släppas in på marknaden.


Att Björklund har problem med sin hjärtefråga är uppenbart, när nyliberaler börjar tala om att marknaden är problemet, ja då har de verkligen problem. Sveriges reaktorer går på övertid och de ligger bland de topp tre sämsta i världen när det gäller tillförlitlighet. Under 2010 så stod de svenska reaktorerna i genomsnitt stilla 67 dagar utöver de planerade stoppen. Bolagen har deklarerat tydligt att de inte kommer att satsa sina, eller deras kunders pengar, på att bygga några nya reaktorer så länge den rådande kärnkraftsuppgörelsen inom alliansen har ett mindre politiskt stöd i riksdagen än vad licensjakten på varg har.

Björklund konstaterar med detta att bolagen är för fega, och det behövs bolag som vågar ta lite större risker. Uppenbart är att Björklund drabbats av TEPCO-syndromet och jag hoppas att han någon dag inser det motsägelsefulla i att ta större risker i frågan om kärnkraften. I artikeln slår han fast att kärnkraften är klimatsmart, och det tycker jag säger en hel del hur lång han är villig att tänja på sanningen för att beskriva han älskade kärnkraft. I uppgörelsen så deklarerar alliansen tydlig att inga skattepengar skall subventionera nya reaktorer, på så sätt har han själv avväpnat sig så att det inte finns något tydligt politisk incitament för nya reaktorer. Det politiska underlaget i riksdagen är för tunt och lösningen från Björklund blir nu alltså att peka ut dagens tre aktörer som bromsklossarna.

Så sent som i veckan fick den borgerliga regeringen stryk i frågan om sjukförsäkringen. Trots det parlamentariska läget som råder så försöker Björklund ge sken av att det är business as usual. Eller som han uttrycker det i sin artikel "Att begränsa antalet i drift till tio och till befintliga geografiska platser var nödvändiga kompromisser för att erhålla tillräckligt stöd i riksdagen. Dessa grundbultar i överenskommelsen måste ligga fast". Hur han nu skall få andra aktörer att kunna komma in på marknaden under dessa förutsättningar och dessutom få en majoritet i riksdagen för detta framgår inte.

Vad som även är intressant att Björklund riktar kritik mot lagstiftaren av uppgörelsen, alltså han egna arbete. Han är nämligen kritisk till att lagstiftaren givit makt över svensk energiproduktion till markägarna vid de nuvarande kärnkraftverken, eftersom detta är de enda platser där nya reaktorer får uppföras. För att sedan helt knyta ihop denna förvirrade säck så avslutar Björklund artikeln genom att förklarar hur det kommer sig att elpriset ökat med 80 procent de senaste tio åren. Hans slutsats landar naturligtvis i att den största orsaken är att det är för få bolag som får tillverka energi, men jag tror att han menar fel bolag som tillverkar energi. Mot bakgrund av hans resonemang kan jag konstatera att Sveriges vice statsminister just skapat sig ett par fler ovänner i energibranschen.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN / SvD2 /

Nymedia på detta:
Poesi&Politik för ett hållbart liv / Svartfiber / Alliansfritt Sverige /

Krassman / In Your Face