onsdag, oktober 03, 2007

Satsningen på utlandsstyrkan, känns avlägsen

Vi kan idag läsa att försvaret saknar kängor, ökenuniformer, fordon och radiomateriel till den EU-styrka som ska sändas till Tchad efter årsskiftet. Andra styrkor, som Nordic Battle Group plundras därför på utrustning. Trots en materielbudget på 17 miljarder i år saknas grundläggande utrustning när förband ur det nya insatsförsvaret ska sändas ut.
Svensk ISAF soldat i Afghanistan, med alla tillbehör.

Vän av ordning kan tycka att detta kan ses som märkligt med tanke på det borgerliga utspelet från valrörelsen där man slog fast att man skulle ha 2000 soldater på internationelltjänst per år. I den nyligen lagda borgerliga budgeten slår Anders Borg (försvars/finansminister) fast att man vill dubbla utlandsstyrkans förmåga genom att tillföra hälften så mycket pengar. Det rör sig 0m 85o miljoner kronor 2008-2009, vilket tidigare hade en budget på 1,7 miljarder. Om det är struligt att få till våra internationella insatser idag så kan man verkligen undra hur det skall bli nästa år.

Krassman, In Your Face

4 kommentarer:

Gote sa...

Det känns ju oroande om Sveriges militära åtagande inte kan genomföras pga inkompetens, brist på pengar, politikers klåfingrighet, käbbel, felbedömningar etc.

Mest oroande måste det kännas för de personer (och deras anhöriga), som på olika bevekelsegrunder valt att riskera sitt liv i främmande land för något de förmodligen anser vara en bra sak.

Självklart måste den militära politiken diskuteras och debatteras som allt annat, men när det handlar om pågående konflikter, krig, död och elände, skulle det kännas bättre om våra etablerade partier kunde ta sig samman och samarbeta för en gångs skull.

Om Sverige skickar trupp utomlands så måste det ju handla om en verklig krissituation någonstans. Om en liknande krissituation rådde i Sverige, skulle nog de flesta tycka att det vore oansvarigt om våra politiker kastade pajer på varandra (oavsett om de kastades från vänster eller från höger). Då skulle samarbete över partigränserna ses som en självklarhet.

Å andra sidan kan jag ifrågasätta om militärt utlandsengagemang är en lyx vi kan unna oss samtidigt som demokratin Sverige och idén om det fria samhället undermineras och försvagas av krafter inifrån just nu. Mot detta räcker inga vapen till. Det behövs snarare en intellektuell och ideologisk upprustning.

Krassman sa...

Gote: Bra kommentar men jag förstår inte det du skriver om samma krissituation rådde i Sverige och politiska pajkastning. Det är ett faktum att den borgerliga regeringen har halverat anslaget till utlandsstyrkan samtidigt som man säger att man skall dubbla deras förmåga.

Just tanken med dessa insatser är att man skall arbeta preventivt i de länder där problemen finns. Detta för att bistånd och humanitära åtgärder skall kunna motverka flyktingströmmar och kaos. Så som våra killar och tjejer arbetar i Afghanistan till ex. Detta arbete är inget som kan ställas mot det demokratiarbete som skall göras på hemmaplan och är inte att se som någon lyx. Det är ett måste, i förebyggande syfte.

Gote sa...

Ett exempel på vad den ideologiska striden i Sverige borde handla om: Alltså striden mot de problem som inte alls drivs av de etablerade partierna. Problem som istället förnekas!:

"The same failure of liberalism is evident in Western Europe, where the dogma of multiculturalism has left a secular Europe very slow to address the looming problem of religious extremism among its immigrants. The people who speak most sensibly about the threat that Islam poses to Europe are actually fascists."

Från:
http://www.samharris.org/site/full_text/the-end-of-liberalism/

Självklart anser du att jag är främlingsfientlig, intolerant, islamofobisk, lala lala osv osv allt det gamla vanliga, som skriver så här. Jag hoppas du har rätt, men det mesta pekar på motsatsen just nu.

En sak som troende kan ha problem med, är att skilja på det man VILL tro är sant, och det man har SKÄL att tro är sant. Ibland kan politker drabbas av samma sjukdom.

Läste i tidningen idag att sossarna skall försöka vinna tillbaka väljare i olika områden i Malmö inför nästa val.
Man skall göra det genom "kampanjer".
Jag vet inte exakt hur dessa kampanjer skall se ut, men jag får en stark känsla av att de snarare än att handla om den verkliga orsaken till väljarflykten (= verkiga samhällsproblem), skall man med "information" om att man har rätt, sikta på att "bota" den sjukdom som gör att folk röstar på det felaktiga partiet SD (och i en del fall v och mp).

Det är just denna attityd och ignorans som kan göra mig som gammal sosse (inte de två senaste valen, men ett gäng val innan dem) vansinnig. En klapp på huvudet. Omskolning. Kanske korrektionsläger i Norrland skulle funka?

Gote sa...

Sprang nyss på en liten artikel som jag fick tips om genom Humanisternas nyhetsbrev.

Tänkte att jag kunde koppla den till mitt förra inlägg så det inte blir lika lätt att kalla mig islamofob - jag spyr nämligen på all vidskepelse:

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_17216898.asp