Skall byråkraterna få ännu större inflytande?

I DN kunde vi igår läsa en rapport från två statsvetare vid Stockholms universitet som menade att Regeringen måste få arbetsro från frågelystna riksdagsledamöter. Dessa två till synes helt oberoende statsvetare gör gällande att det stora antalet riksdagsledamöter och de alltfler politiska sekreterarna blockerar regeringskansliets och statsrådens arbete. Dessutom så missbrukar riksdagsledamöterna frågestunderna så att regeringen inte får tillräcklig arbetsro. Det är verkligen synd om regeringen och beställare av denna rapport måste väl ändå vara Sven-Otto Littorin. Han har mer eller mindre klagat över sin arbetsbelastning sedan dag ett. Han har nu blivit anmäld till KU eftersom han sagt att han inte svarar på några interpellationer på sju veckor, eftersom han skulle ut på turné i verkligheten.


Jag har ännu inte hunnit läsa de 88 sidor som dessa två författares storverk ”PM till statsministern – om vikten av effektiva politiska institutioner i globaliseringens tid” innehåller men det skall jag. Men låt oss lägga själva partipolitiken åt sidan. Det som är slående när man läser deras artikel på ämnet är deras efterfrågan på effektivitet, ledarskap och breda perspektiv. Man är kritisk till hur statssekreterare rekryteras och ser hellre opolitiska goda ledare på dessa poster som inte har en politisk ”ryggsäck” med sig in genom dörren. Våra författare skriver följande:

”Våra centrala politiska institutioner har nämligen svårigheter att få utrymme för stora framtidsfrågor som klimatförändringar, flyktingströmmar, finansiella transaktioner, teknologisk evolution, global konkurrens etc i den reguljära processen. Fokus riktas mot sådant som väljarna fäster vikt vid samt är möjligt att genomföra under mandatperioderna”

På lätt svenska skulle jag vilja översätta det stycket med följande mening. Väljarna efterfrågar bröd och skådespel vilket gör att folkvalda politiker bara ser så långt näsan räcker. Detta kan vara sant, men är då lösningen på problemet att Sveriges största parti , nämligen byråkraterna skall få ett ännu större inflytande? Eller kan det vara så att det är partierna i sig som måste förändra sitt sätt att arbete med de långsiktiga frågorna och lägga mer tonvikt på ideologi.

Jag tror på det senare. Våra författare tror dock på att lösningen ligger i att inskränka riksdagsledamöternas möjligheter att använda sig av frågeinstitutet. När man sedan läser de statistiska uppgifterna från riksdagsarbetet för hösten 2008 så blir det ännu flera funderingar från min sida. Hösten 2008 ligger på en genomsnittlig nivå i förhållande till perioden 2004-2007. Med några plus och lite minus landar jag en cirka siffra på att regeringen varit aktiva i riskdagens kammare med 79,5 timmar under hösten 2008. Då har det varit i kammaren 30 av totalt 52 dagar vilket betyder att regeringen har haft företrädare närvarande i riksdagen cirka 2,6 timmar per gång de varit i kammaren. Då skall vi även komma ihåg att alla statsråd inte närvarar samtidigt. Siffrorna över detta är på en period av nästan fyra månader, från den 16/9 till den 19/12. Frågan är om det verkligen är så synd om den stackars regeringen.

Nymedia på detta:
Hartman, Westerholm, Eva-Lena Jansson

Krassman, In Your Face