Glidning på ett sluttande plan

En läkare har anhållits misstänkt för att ha mördat en nyfödd flicka. Läkaren greps i måndags förra veckan och enligt åklagaren Elisabeth Brandt så misstänks läkaren för mord alternativt dråp. Läkaren sitter nu häktad sedan i fredags. Hon ska ha gett flickan en hög dos morfin och ett lugnande medel när respiratorn skulle stänga av. Chefsläkaren på Karolinska, Stefan Engqvist, försvarar den kvinnliga läkaren med att hon följde praxis. Nu går vågorna höga och debatten som var aktuell för ett par månader sedan gällande aktiv dödshjälp har fått nytt bränsle. Barnläkare Hugo Lagercrantz har gjort gällande att Elisabeth Brandt skall ställas till svars för att hon utfärdat en häktningsordern på den kvinnliga läkaren. På DN debatt skriver han i sin artikel gång efter gång att om alla dessa hopplösa fall måste behandlas så kommer intensivvården bli fullständigt blockerad. Hugo efterlyser att Socialstyrelsen och Statens medicinetiska råd, SMER skall utforma direktiv för detta.


Om det nu är direktiv som behövs för att kunna fatta rätt beslut i fall som dessa så tycker jag det är märkligt att detta inte har kommit fram tidigare. Visst måste det väl vara så att barnläkare ställs inför den här typen av avgöranden dagligen. Professor Barbro Beck-Friis, expert på vård i livets slutskede säger följande – Det kan vara oerhört svårt och känsligt att legitimera den här sortens beslut utan att det öppnar upp för aktiv dödshjälp. Hon får även medhåll av läkaren Christina Doctare. –Visst måste vi läkare ta ansvar när läget är hopplöst och behandlingen måste avslutas. Det kan vi göra på ett humant och värdigt sätt utan att påskynda döden. Därifrån att gå till giftskåpet är steget långt. Jag vill hissa varningsflagg. Detta är ett sluttande plan, en klar glidning i läkarnas attityd till dödshjälp, menar hon och jag är villig att hålla med henne om detta.

Hugo Lagercrants beskrivning och bilden han målar kring detta med att vara "tvungen" att behandla alla dessa hopplösa fall stärker det som jag känt tidigare. Att det kanske inte är hjälp med att dö som är det viktigaste frågan utan om det finns tillräckligt med hjälp för att leva. Sedan undrar jag lite kring chefsläkaren Stefan Engqvists uttalande som försvarar den kvinnliga läkarens agerande med att hon följde praxis. Är det praxis gällande passiv eller aktiv dödshjälp detta skall ses som?

Gammelmedia på detta:
SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, Aftonbladet

Nymedia på detta:
Aurora på Newsmill, Din favorit psykiater

Krassman, In Your Face