En nationell angelägenhet

Jag delar ambitionen som (S)-kriskommission slagit fast, att ( S)skall bli Sveriges öppnaste, nyfiknaste och ödmjukaste parti. Valberedningen har nu presenterat en ny laguppställning till partiets verkställande utskott och tar man sig några minuter och synar våra främsta politiska motståndares laguppställning, Moderaternas partistyrelse, så är det inte så lätt att vara ödmjuk.

Vilka som sitter i Moderaternas partistyrelse är inte, och har aldrig varit en nationell angelägenhet. Om det kommer bli så i framtiden tvivlar jag dessutom på. För jag misstänker nämligen inte att de som sitter i (M)-partistyrelse är ett lag där varje spelare är viktig för insatsen i politiken. Nyheten att Mikael Damberg föreslås till ordinarie ledamot, Veronica Palm och Leif Pagrotzky som ersättare till verkställande utskottet för Socialdemokraterna är dock en av dagens toppnyheter.

Det ludicrousiösa intresse som finns vid vilka som sitter i Socialdemokraternas ledning är smickrande, men även förrädiskt. För stort fokus kan leda till ett konstant förvaltande istället för att progressivitet får råda. Personer på ledande positioner har ett förtroende kapital som måste förvaltas, och som är till låns. Något som Ylva Johansson beskriver mycket träffsäkert. Hur nu partiets ledning kommer att formeras vet vi inte, men jag har full förståelse för att media anser att detta är en nationell angelägenhet, för det är det...ödmjukt va?

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN / SvD / Expressen /

Nymedia på detta:
Peter Högberg / Ylva Johansson / Johan Westerholm / Martin Moberg / Tokmoderaten / Ulf Bjereld / Roger Jönsson /

Krassman / In Your Face