Har nu börjat läsa de 184 sidorna tjocka budgetförslag som Socialdemokraterna publicerade idag. Med detta i tankarna så misstänker jag att detta inlägget är bara det första av många på ämnet. Den beskrivning av landet som lämnas i budgeten skiljer sig en hel del från den budget som den borgerliga regeringen lämnade som mest beskriver läget som att "det går bra för Sverige". Hushållens syn på svensk ekonomi har inte varit så pessimistisk sedan 1993, då arbetslösheten låg på 11%. Naturligtvis så ökar den pessimistiska synen av det faktum att den borgerliga regeringens systematiska arbetet med att rasera de gemensamma trygghetssystemen. 1993 så hade vi inte 500 000 tusen som valt att lämna A-kassan på grund av höjda avgifter som ett exempel.
Förutom alla satsningar på att rusta vårt land bättre för en lågkonjunktur än vad den borgerliga regeringen gjort så slås man av alla de moderata misslyckandena. Den strategi som moderaterna så väl lyckades paketera, kampen mot utanförskapet kommer att bli deras största misslyckande. Bra på de 12 senaste månaderna så har det som moderaterna kallar för utanförskapet ökat med 20 000 personer. Antalet Socialbidragstagare ökade i 58 % av landets kommuner jämfört med förra året och det kommer att öka, fyra år i rad. Precis som tidigare så reagerar och regerar de borgerliga på sedvanligt manér, skattesänkningar som riktas till mot de med de högsta inkomsterna. Samtidigt som barnfattigdomen bland ensamstående beräknas öka från 15% 2006 till 30% 2009.
Det känns otroligt bra att man i vår budget äntligen vågar att satsa på studenterna. Vi vill ju se fler som vill och vågar ta steget till högskolan och då måste studenternas ekonomiska villkor förbättras, de har stått tillbaka alldeles för länge. Höjt studiemedel med nästan 400 kronor i månaden och höjt tillägg till studenter med barn på 50%. Lägg även till alla de satsningar på de högre utbildningarna med fler högskoleplatser och även försöket med praktik under studier på högskola för att knyta övergången från studier till arbete. Med detta och ett höjt fribelopp på 10% så kan vi ju faktiskt även blivande studenter sjunga "en ljusnande framtid är vår".
Gammelmedia på detta:
SvD, DN, The Aftonbladet, The Aftonbladet igen, DN igen
Inlägg som måste läsas:
Laakso om En rejäl jävla vänstersosse
Bimpa om Det räcker med sosse
Hartman om höger-vänster och varken eller på Arvid Falk
Krassman, In Your Face
3 kommentarer:
Du förolämpar svenska folket när du anspelar på att deras pessimism om den egna hushållsekonomin är utbredd. Precis som du och jag kan alla andra också se och ta till sig av nyheter - jag syftar givetvis på finanskrisen.
Det är spännande att lyssna på sossarna. Först klagar man på att skatterna sänks för mycket. Sedan klagar man på att finanspolitiken inte är tillräckligt expansiv.
Det är sant att socialbidragen ökar i framförallt Socialdemokratiskt styrda kommuner. Man kan ju då fundera på hur man bäst ska åtgärda de problemen. Kanske inte höjda skatter är det främsta vapnet som alla vänsterpartier verkar tro?
Anonym: Du kanske tycker att pessimismen som konjunkturinstitutet mäter inte är något relevant att mäta, men det tycker jag. Kurvan har pekat nedåt sedan typ april-08 och det var väl knappast någon kris att tala om då? Du förolämpar svenska folket ganska duktigt själv med andra ord. Finanspolitik är mer än bara skatter Anonym och du kanske tycker att skattesänkningar är befogat oavsett konjunkturläge, oansvarigt tycker jag.
Henrik: Det är inte kommunen som som avgör vem som är berättigad till socialbidrag, det avgörs av sociallagstiftningen. Däremot så betalas socialbidragen med kommunala skattemedel. Att skapa möjligheter för de som står längst från arbetsmarknaden gör man knappast genom att sänka skatterna för höginkomsttagare som jag själv, det fattar väl vem som helst vid det här laget.
Skicka en kommentar