40 sidor och åksjukan är redan här

Snubblade över den igår och Camilla fick köpa den åt mig eftersom jag inte hade pengar med mig. Ända sedan jag såg recensionen av boken "Sista kulan sparar jag åt grannen" i morgon soffan på TV så har den funnits i mitt minne. Fausta Mairanovic tar tag i mig från första sidan och hennes självupplevda skilldring av kriget i Bosnien har efter 40 sidor gett mig ont i magen, det känns som något fruktansvärt kommer att hända. Hennes sätt att beskriva samhällets förändring genom att beskriva det politiska systemet eller hämta jämförelser av en scen från Bergmanfilmer ger boken ett fantastisk språk, i alla fall så här långt.
Vi får se om jag rekomendera den, beror på hur dåligt jag mår av den

Hennes berättelse om tiden under "kamrat Tito" och tiden efter. Hur de största kommunisterna som bara levt för kommunismen och partiet av någon okänd anledning blir nationalistiska ledare och plötsligt kommer ihåg sin härkomst och skryter över sin religion. Hur man fick sin nya identitet från att varit Jugoslav, ateist och arbetere och bli Kroat, katolik och läkare. Jag har flera vänner från Bosnien och jag är kluven till om jag skall berätta om att jag läser boken eller inte. Oavsett så skall jag fortsätta denna resa som nu Fausta Miranovic fått mig att påbörja, trots att jag vet hur åksjuk jag kommer bli.

Krassman, In Your Face