Idag så levererar Sanna Rayman ytterligare en artikel där hon beskriver att fördelningen av föräldraförsäkringen är den sista utposten av frihet som finns i vårt samhälle. I artikeln får Folkpartiets
Birgitta Ohlsson svidande kritik för en artikel i
newsmill. Där skriver hon och ett antal personer från liberala kvinnoförbundet att det är dags att dela föräldraförsäkringen. "Vi kan inte längre acceptera att den skattefinansierade föräldraförsäkringen tillåts konserverar gamla könsroller".
På dom bara Birgitta....En liberal som förslår att något som är fritt skall kontrolleras får Sanna Rayman att se rött, lite tillspetsat. Rayman använder en Demoskop-mätning som DN gjort som visar att 84 procent av svenskarna anser att föräldrarna själva ska få bestämma över barnledigheten. Som man ropar får man svar kan tyckas. Varför vill inte 100% att föräldrarna skall få bestämma, är väl kanske det konstiga. Valfrihet gillar väl alla och valfrihet kan väl inte vara något skadligt, eller?
Frågeställningen kring föräldraförsäkringen i detta fall utgår från att föräldraförsäkringen idag är en fullkomlig frihet och att den inte är påverkad av maktstrukturer, traditioner och kultur. Om det nu vore så att det var ett fritt val mellan föräldrarna, hur kan det då komma sig att fördelningen av uttaget är så ojämnt, är det för att föräldrar tror att det är det bästa för barnen? Är det så att man kommer överens om att det är viktigare att mamman finns hos barnet mer än pappan.
Redan i slutet av 2005 så konstaterade Karl-Petter Thorwaldsson, som var ansvarig för den förra regeringens utredning kring föräldraförsäkringen, att papporna ville vara hemma mer med barnen.
Var tredje pappa vill vara hemma mer – men fick inte för mamman. Det är inte bara kraven från jobbet eller lånen på villan som hindrar svenska män från att vara pappalediga, det är dessutom mammorna. Trots att det idag finns så stor valfrihet. Så här sade Thorwaldsson då det begav sig, alltså 2005 : För att få reda på vad som styr om papporna är föräldralediga eller inte tillfrågades olika forskare. Svaret var entydigt, det är mammans uppfattning som styr och inte pappans.
Om föräldrarna själva får förklara varför mamma är hemma med barnen säger båda att det är ekonomin som styr. – Men vid närmare studier visar det sig inte stämma. I själva verket är de här familjerna dåliga på jämställdhet över huvud taget. Det syns givetvis också i mamma- respektive pappaledigheten. Mannen är den stora förloraren i det ojämlika föräldraskapet, konstaterade Thorwaldsson redan då.
När Rayman talar om att det råder en valfrihet eftersom systemet tycker jag hon har fel, någon faktisk valfrihet finns det inte. Jag tycker att den föreslagna tre delningen, är en bra början. Låt papporna ta ett större ansvar, genom att öronmärka fler månader för pappan. Det är en bra början till att på sikt göra föräldraförsäkringen individuell.
De flesta barn har en pappa och en mamma, varför inte låta båda utgöra normen av vilka som skall vara hemma med barnet under den första tiden. Först då är vi på rätt väg för att skapa ett jämställt samhälle där normen inte avgör, inte ens avgör när påstådd valfrihet finns. När Sanna Rayman skriver om bibehållen valfrihet så skriver hon om att hon vill konservera den påstådda valfrihet som råder idag, en valfrihet som gör att papporna idag tar 21% av föräldraledigheten.
Gammelmedia på detta:
SvD, DN, DN2, Aftonbladet
Nymedia på detta:
JJ.n, Alexandra, Rabiatfeminism, Pelle Billing,
AnsatsKrassman, In Your Face
