Påstådd valfrihet av Sanna Rayman

Idag skriver Sanna Rayman i SvD om politikers mod och frågan om kvoteringen i föräldraförsäkringen. Enligt Raymans utgångspunkt så handlar frågan om rätten att välja om du vill eller inte vill vara hemma med ditt barn och modet att dra sig ur diskussionen om kvotering. Valfriheten skall råda och att låta föräldrar bestämma själva över fördelningen inom föräldraförsäkringen ser inte Rayman några som helst problem med. Det är bara klåfingriga politiker som gör det.

Det är dock ett faktum att för varje kvinna som väljer att stanna hemma längst med barnen eller väljer att gå hemma på vårdnadsbidrag förstärker bilden av att detta är det normala och att kvinnan i hemmet med barnen är normen. Men är det då ett problem? För mig så är det ett problem, för Sanna Rayman verkar det kvitta. För henne handlar det om valfrihet, för mig handlar det om jämställdhet. Att kvinnor ses som en "risk" på arbetsmarknaden bestäms av denna norm. Att kvinnor inte tjänar lika mycket som män påverkas av denna norm. Att kvinnor får sämre pension påverkas av denna norm. Till och med när denna påstådda valfriheten så väljer kvinnor att stanna hemma med barnen, Varför? För det är normen i samhället som säger det .

Thorwaldssons "bäst före datum" har inte gått ut....

Redan i slutet av 2005 så konstaterade Karl-Petter Thorwaldsson, som var ansvarig för den förra regeringens utredning kring föräldraförsäkringen, att papporna ville vara hemma mer med barnen. Var tredje pappa vill vara hemma mer – men fick inte för mamman. Det är inte bara kraven från jobbet eller lånen på villan som hindrar svenska män från att vara pappalediga, det är dessutom mammorna. Trots att det idag finns så stor valfrihet. Så här sade Thorwaldsson då det begav sig, alltså 2005 : För att få reda på vad som styr om papporna är föräldralediga eller inte tillfrågades olika forskare. Svaret var entydigt, det är mammans uppfattning som styr och inte pappans.

Om föräldrarna själva får förklara varför mamma är hemma med barnen säger båda att det är ekonomin som styr. – Men vid närmare studier visar det sig inte stämma. I själva verket är de här familjerna dåliga på jämställdhet över huvud taget. Det syns givetvis också i mamma- respektive pappaledigheten. Mannen är den stora förloraren i det ojämlika föräldraskapet, konstaterade Thorwaldsson redan då.

Jag har personligen ingen annan uppfattning utan tror att hållbarheten är god på detta resonemang. Jag är övertygad om att "bäst före datumet" på denna analys inte på långa vägar är passerat. Så när Rayman talar om att det råder en valfrihet eftersom systemet är som det är har hon fel, någon faktisk valfrihet finns det inte. Jag tycker att den föreslagna tre delningen, som Thorwaldsson tog fram, är en bra början. Låt papporna ta ett större ansvar, genom att öronmärka fler månader för pappan. Det är en bra början till att på sikt göra föräldraförsäkringen individuell. De flesta barn har en pappa och en mamma, varför inte låta båda utgöra normen av vilka som skall vara hemma med barnet under den första tiden. Först då är vi på rätt väg för att skapa ett jämställt samhälle där normen inte avgör, inte ens avgör när påstådd valfrihet finns. Det krävs även mod för att skapa jämställdhet Sanna Rayman, har du har den?

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet från 2005, SvD

Nymedia på detta:
Karin Berg, Vilket liv, Peter Karlberg, GP, Marknadsliberalen

Krassman, In Your Face