Claes Arvidsson på SvD fortsätter att tjata om Mona Sahlin som person och ledare. Det som slår mig i Arvidssons artikel är denna besatthet som vissa lider av när det gäller att fokusera på person istället för sak. Arvidssons agenda kan inte ses som något annat än att även fortsättningsvis kasta dynga, misstänkliggöra och spekulera så mycket som möjligt mot oppositionens ledare, Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin.
Orsaken till dagens utfall av Arvidsson måste naturligtvis vara opinionsläget som de senaste mätningarna levererat. Först var det Expressen/Demoskop, sedan den stora SCB undersökning, sedan kom SvD/Sifo efter det DN/Synovate och så sent som igår Synovates december barometer. Alla visar att Moderaterna rasar, Socialdemokraterna ligger relativt stabilt medan Miljöpartiet går från klarhet till klarhet, i mätning efter mätning. Desperationen har till synes tagit kontrollen över Arvidssons sinne för smakfullhet och relevans vilket resulterar i en text mer passande skvallerpressen. Något som annars en levnadsglad och lätt förvirrad Moderat inom vården brukar ha upphovsrätt på.
Alexandra Einerstam skriver mycket tänkvärt på detta idag. Om borgerliga företrädare och väljare skulle börja underskatt Mona Sahlin genom att läsa ledarskribenter som Claes Arvidssons personfixerade alster så gör dom sitt livs största misstag. Arvidsson ser inte Sahlin som en önskvärd statsminister och använder argument för detta som har mer än 15 år på nacken. Det kanske är ett effektfullt sätt att mota opinionen i grind med, men jag tvivlar. Valet den 19:e september kommer att avgöras av de politiska alternativen som givit sin vision på den framtiden de har att erbjuda Sverige. Arvidsson mer eller mindre dumförklarar väljarnas förståelse för detta genom sin personfixering á la skvallerpress.
Gammelmedia på detta:
SvD
Nymedia på detta:
Alexandra , Westerholm , Ankersjö , Sidvind
Krassman, In Your Face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar