onsdag, mars 24, 2010

Småbarnsförälder och politiskt aktiv

Idag har Catarina Wahlgren (V), undertecknad och Hanna Stymne Bratt (S) en artikel i NT gällande att vara småbarnsförälder och politiskt aktiv. Länk till artikeln finns här och ni finner den även i sin helhet nedan.

-------------------------------------------------------

Norrtelje Tidning hade för ett tag sen en artikelserie om våra politiska representanter. Där framgick att en stor del av våra förtroendevalda är människor som utför dessa uppdrag på sin fritid och att andelen som lever på politiken är ganska liten. Vad bra det vore om alla kände en politiker. Avståndet mellan beslut och medborgare skulle minska och fler skulle säkert engagera sig.

En nedslående siffra är homogeniseringen i åldern 50-65 år som finns bland våra folkvalda. Varför är denna grupp så överrepresenterad? Varför saknas ungdomar och småbarnsföräldrar i våra politiska församlingar? Det förstärker och förlänger avstånd mellan politiker och verklighet.
Problemen är kända i de politiska partierna, ändå sker inte så mycket konkret för att förändra mötesformer och strukturer för politiskt engagemang. Vill vi ha en demokrati där människor känner lust och ork att engagera sig så måste vi skapa system som möjliggör detta. Med dagens kunskaper och teknik borde det vara enkelt.

Exempelvis: Öppna skolorna för ungdomsförbunden, gymnasieskolan borde sjuda av politisk aktivitet, ungdomar som diskuterar, reflekterar och tar ställning. Kommunfullmäktige håller ofta på till klockan 23.00 vilket omöjliggör för dem som måste hem med buss, dem som måste lägga barn och dem som pendlar och måste upp tidigt.

Tidigare fanns barnvakt på fullmäktige, vilket var positivt. Nu säger ordföranden i NT att det inte efterfrågas, men det kanske ska erbjudas redan nu inför nästa mandatperiod för att småbarnsföräldrar ska våga kandidera? Det är ändå svårt med sena kvällar, men det kanske underlättar för någon. Även vid partimöten kan man lätta upp för småbarnsföräldrar genom att ha en leklåda eller någon typ av verksamhet för barn.

Det måste bli lättare att delta i diskussioner och möten från sitt hem. Skriftliga underlag kan skickas ut i förväg, man kan delta i möten via telefon eller internet. Nya mötesformer skulle kunna underlätta för ungdomar, småbarnsföräldrar, människor med funktionsnedsättningar och glesbygdsbor att delta i det politiska livet. Givetvis är det inte meningen att användning av ny teknik helt ska ersätta gamla mötesformer eller utesluta människor som inte har tillgång till tekniken utan att bredda möjligheterna för alla att delta.

Ibland verkar det som den överrepresenterade delen av befolkningen är nöjd med de mötesformer och representation som i dag finns, men vi ser alla hur partierna tappar medlemmar och därmed urholkas också demokratin. Många gånger har vi hört gräsrötter och proffspolitiker fråga sig hur vi ska få fler unga, kvinnor och invandrare att engagera sig, men det görs väldigt lite för att möjliggöra detta engagemang.
Rapporter visar att det är de unga som lämnar sina politiska uppdrag innan periodens slut. Vi måste fråga oss varför och vi måste vara beredda att förändra.

Vi tillhör de underrepresenterade politiskt aktiva som hela tiden brottas med problemen att få arbete och familj att gå ihop med politiken. Trots att det ofta känns som att arbeta i motvind så brinner vi för våra frågor. Vi känner att vi är viktiga. Vi har själva barn i skolan och förskolan och inom barn- och ungdomsidrotten. Många beslut som fattas av förtroendevalda berör människor som vi, men de fattas av människor som hade barn i skolåldern för 20-30 år sedan.

Det är viktigt att alla åldrar och grupper finns representerade bland dem som bestämmer om vår närmiljö och vår vardag. Annars kan föräldrar fortsätta skrika sig hesa, skolor läggs ned ändå, verksamheter kommer att slås ihop och flyttas och förändras. Barngrupperna kommer att fortsatt vara stora om vi föräldrar inte hörs, gymnasieprogram kommer att fortsätta läggas ned om ungdomarna inte hörs, gatorna kommer att fortsätta att vara fulla med snö och skyltar om de handikappade inte hörs och bussarna kommer att fortsätta att stanna i Älmsta om glesbygdsborna inte hörs. Vi måste alla finnas representerade och vi måste alla få rimliga möjligheter att delta på våra villkor.

Catarina Wahlgren (v)
Hanna Stymne Bratt (s)
Kristian Krassman (s)

Inga kommentarer: