Solkusten i Spanien, som hemma men annorlunda
Att ta seden dit man kommer brukar många säga och jag undrar över hur de som uttrycker sig så föväntar att andra människor skall lära sig "vårt lands vanor"och vilka det är. Är det Bingolotto, Cafe Latte, Skansen och små grodorna med midsommarstång som är så viktiga att alla skall anpassa sig till. Jag kan bara själv se hur duktiga vi Svenskar är på att ta seden dit vi kommer. Krav på köttbullar på charterresan och solkusten i Spanien har svenskreservat där man läser svenska tidningar och klär sin fasader med paraboler för att kunna följa Anders Lundin. Begär vi mer av andra än av oss själva ibland, jag tycker den frågan är berättigad.
Krassman, In Your Face
18 kommentarer:
Vi mördar inte kvinnor som har sex före äktenskapet, det är en sedvänja.
Dina försök att trivialisera svensk kultur är minst sagt patetiska Tror du på dom där dumheterna själv eller försöker du lura folk? Jag undrar om du verkligen lurar nån med det där billiga snacket.
Grue: Nej just det, vi mördar och våldtar dom under äktenskapet i stället. Vad du beskriver är ett lagbrott, inte en sedvänja.
Om du tycker att jag trivialiserar den svenska kulturen så kanske du kan berätta vad den är och vilka seder det är som alla skall leva efter istället.
Att ta seden dit man kommer är kanske ett dumt uttryck. Skall man leva en längre tid i ett nytt land, och inte endast vara där en kortare tid som turist (apropå köttbullar i Spanien, som väl trots allt får ses som ganska harmlöst), handlar det snarare om att man inte mot bättre vetande bryter mot de regler och sedvänjor som är viktiga i det land man befinner sig.
Det Grue skriver "Dina försök att trivialisera svensk kultur är minst sagt patetiska", är tänkvärt. Din text är samma gamla kulturrelativistiska skåpmat som vi Svenskar matats med i propagandsyfte i några decennier. De flesta etniska svenskar tål ganska mycket självkritik, men vi skall inte lura oss själva och tro att vi några existensiella übermensch som står pall för hur mycket som helst. Förr eller senare kommer en reaktion.
Om du har problem med ditt förhållande till din svenska identitet rekommenderar jag dig att kolla upp hur du skulle kunna utveckla den. Kanske måste du åka till Indien och meditera några år, kanske måste du backpacka i Afrika ett tag, du måste kan jobba som bartender på en gaybar i San Fransisco ett år eller något annat. Att läsa lite historia, konsthistoria, filosofi, idéhistoria mm kan också vara en bra idé.
Till sist ett litet förvanskat citat från din text:
"Jag kan bara själv se hur duktiga vi iranier är på att ta seden dit vi kommer. Krav på halalslaktat kött i närbutiken och i Rosengård har man iranreservat där vi läser arabiska tidningar och klär våra fasader med paraboler för att kunna följa Al Jazeera. Begär vi mer av andra hemma i Iran än av oss själva ibland, jag tycker den frågan är berättigad."
Gote: Det är ett dumt uttryck men det är tydligen inte det enda. Hur länge tror du att de svenskar som flyttar till solkusten i Spanien tänker leva där?
Du skriver att man bryter mot regler och sedvänjor och då undrar jag om det inte är så att man väljer att inte följa dom, helt enkelt för att det ligger i människans natur. Har man växt upp i en annan kultur och miljö så blir viljan att bryta med sitt mönster svårare och svårare allt eftersom en identitet präglas av sitt arv och sin miljö.
Om du själv skulle hamna i samma läge och fly eller flytta till ett annant land med en helt annan kultur och religion så kanske du aldrig skulle ta deras sedvanor till dig. Eller skulle du det?
Om du har problem med att inse att människor är olika och att seder är något som man kan välja att följa utan att det skall se som att man bryter mot de samma så kanske du måste du åka till Indien och meditera några år, kanske måste du backpacka i Afrika ett tag, du måste kan jobba som bartender på en gaybar i San Fransisco ett år eller något annat. Att läsa lite historia, konsthistoria, filosofi, idéhistoria mm kan också vara en bra idé. Själv så behöver jag inte söka mer efter min identitet som mig själv.
När du besöker världen utanför din glasbubbla så kommer du säkert att inse att det finns friheter som är mycket större och viktigare än att uppfattas som att man delar en norm eller ett socialt mönster. Religion för att ta en av dom.
Till sist, vad tror du kommer bli den reaktionen från dessa etniska svenskar som inte står pall för att acceptera att det finns andra kulturer i deras eget hemland än vad de själva växt upp med. Ta ett kommunalt uppdrag för SD och sedan inte gå på mötena eller?
Hej Krassman
De svenskar som flyttar till solkusten och inte endast åker dit för en kortare semester, kommer ju självklart att påverkas av den spanska kulturen på samma sätt som de gör som flyttar till Sverige från andra länder. Även om de bjuder motstånd med köttbullar och midsommarstång. Ser inte att ytliga, men känslomässigt laddade, symboler som hej tomtegubbar, falafel, små grodorna, pizza, kebab, julgran, biltutande för att fira osv, är skadliga för demokratin. Det är alltså in den slags kulturkrock som är något verkligt problem.
Att inte bryta mot regler och sedvänjor som är VIKTIGA är en annan sak. Då det gäller regler så gäller de självklart för alla svenskar även om man tycker att de går på tvärs med den egna kulturen och religionen. Då det gäller sedvänjor är det känsligare. Här kan man som etnisk svensk uttrycka avståndstagande mot främmande sedvänjor som utövas i ens eget land, med en intensitet som befinner sig någonstans på en skala från totalt stopp mot allt främmande (vansinnigt och omöjligt), till ett intill självutplåning gränsande accepterande av allt främmande (även det vansinnigt och omöjligt). Man måste själv finna var man skall ligga på den skalan. Det är det jag menar när jag skriver att vi inte skall överskatta vår förmåga som multikulturella kosmopolitiska übermensch, som från ett slags von oben perspektiv kan studera andra människors pittoreska kulturutövande, utan att behöva definiera och stå för en egen kultur. Eller när man tom förringar och hånar den kultur man förknippas med (i mitt fall den etniskt svenska, och jag utgår från att man kan definiera en sådan kultur även om du kanske inte håller med).
Hur jag skulle bete mig om jag tvingades fly till ett land med radikalt annorlunda kultur än min egen, är en hypotetisk fråga. Klart är att jag av ren överlevnadsinstinkt skulle anpassa mig till iranska lagar om det var där jag hamnade. Det behöver inte betyda att jag tycker att Iran har bra lagar.
Här kommer vi in på frågan om kulturrelativismen. Jag föredrar svenska lagar framför iranska. Jag anser att de är bättre. Jag går inte med på argumentet att ”du tycker så och det är din sanning men han tycker så. Och det är hans sanning”. Ett skäl till att jag inte accepeterar det argumentet är att det alltid leder käpprätt åt helvete. I Sverige har det bla inneburet att missriktad tolerans mot invandrare försvårar integrationen, vilket leder till ett dysfunktionellt och söndrande samhälle. En vis söndring måste man acceptera, och läkningsprocessen löser de problemen, men när söndringen överträffar läkningskapaciteten är det inte bra.
Jag har alltså inte problem med att människor har olika seder, men ser att det ibland kan orsaka stora problem som måste hanteras på rätt sätt. Värre än med sederna är det med lagarna. Om man inte erkänner ett lands lagar, men ändå vill behandlas som fullvärdig medborgare, då är man ute och cyklar.
När du skriver om glasbubblor och religion kontra frihet, är jag inte säker på att jag förstår vad du menar. Är utövandet av religionen viktigare än hänsyn till de sociala mönster och normer som finns i landet man bor och är medborgare? I det privata kan den ju vara det utan större problem, och den ordningen har väl tillämpats här i Sverige ganska länge då det gäller kristendomen, men om man lever ut sin religion så den på ett allvarligt sätt kommer i kollision med lagen och kulturen i det land man bor, tror jag nog att man bör fundera ett par varv till.
Som ett extrainlägg vill jag presentera några Sahlin-kommentarer som är relevanta i anslutning till denna lilla debatt. Jag har hittat dem på internet ( http://sv.wikiquote.org/wiki/Mona_Sahlin ) och kan därför inte peronligen gå i god för att de är korrekta. Fast å andra sidan brukar man ju regelmässigt citera de stora dagstidningarna utan att behöva göra ett sådant förbehåll:
Mona Sahlin:
Jag hatar allt genuint typiskt svenskt.
* Källa: Expressen, 26 juli 2002.
Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.
* Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets Euroturk, mars 2002.
Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.
* Mona Sahlin (dåv. integrationsminister) i en intervju i Göteborgs-Posten, 22 oktober 2000.
Men det har inget med etnicitet att göra. Vem är förresten svensk och vem är invandrare?
* Mona Sahlin besvarar en fråga om ökad brottslighet i samband med invandring i Aftonbladet Ungt val, 15 mars 2002.
Till hennes försvar skall sägas att alla hennes uttalanden på sidan är inte lika stolliga. Ett är tom riktigt bra:
1. Likställ äktenskapen helt oavsett kön. 2. Stoppa utförsäljningen av hyreslägenheterna. 3. Massiv utbyggnad av vindkraften.
* Mona Sahlin listar de tre viktigaste politiska frågorna i tidningen Kupé. Från SvD.
Gote: Nu börjar det likna något. Mycket bättre kommentar än tidigare. Dock så blandar du mellan det som är lag och det som är kultur och sed. Jag tror att de flesta vill följa svensk lag, oavsett vart man kommer från. Även om man inte känner till lagstiftningen som gäller på alla områden så förutsätter jag att alla vill leva inom de lagar som gäller.
Och ja, jag menar att utövandet av en religion kan viktigare än hänsyn till de sociala mönster och normer som finns i landet man bor och är medborgare i. Som ett exempel kan väl nämnas att Judar, buddister, muslimer och hinduer har som rätt att utöva sin religion enligt lagen. Vad mig veteligen så finns det nog ingen religion som kommer i kollision med lagen. Inte ens satanism skulle jag tro.
Gote: Dina ur sammanhanget lösryckta texter från tidigare intervjuer med Mona Sahlin känns knappast som seriöst. Inte ens den du tycker är bra.
Intressanta citat från Mona Sahlin, som för mig är mest känd för uttalandet "De måste lära sig att svenska värderingar ska gälla" när hedersmords-hysterin grasserade som mest. En värdig arvtagare till klassisk restriktiv (s)märkt integrations- eller ska vi säga assimilationspolitik, som lyckats hjärntvätta folket till att tycka som i undersökningen: "Andra människor är okej, bara dom är som mig". Soc. dem. jämställdhet och rättvisa i ett nutsskal.
Ibland utgör slöjan en politisk ståndpunkt.
Om den alltid vore en reliös symbol tror jag inte att vi även hade den här diskussionen. Hittills har man inte bland muslimer lyckats särskilja sig från extremism eller visat att man, när man är i majoritet på samma sätt accepterar andras sedväjor.
Slöja bör följa regler om huvudbonader i allmänhet.De är ok om man kan se hela ansiktet. De får inte göra den som bär den anonym.
Det roligaste med hela den här diskussionen, det tycker jag är att Iranierna som tydligen bor i Rosengård skulle kräva tidningar på arabiska och kolla på Al Jazeera. Problemet är ju att de allra flesta iranierna i Sverige inte förstår ett enda ord arabiska. Så jag undrar vad de ska göra med sina kanaler och tidningar.
Och detta skrivet av en man bloggens ägare ska läsa filosofi, historia och religion. Själv kanske du borde börja med att läsa tidningen. DN. På svenska. Och bli lite allmänbildad.
Anonym (alltså du som gjorde inlägg den den 26 september 2007 17:23:00 CET)
Att iranierna som bor på Rosengård skulle kräva tidningar på arabiska osv, skrevs inte som ett faktapåstående, det kan man väl inte ens med de mest illvilliga glasögon läsa in? Genom att förvanska krassmans, som jag ser det, slentrianmässiga påstående om hur svenskar beter sig i mötet med andra kulturer i utlandet, ville jag sätta saken i annat ljus.
Då det gäller Al Jazeera, sände de senast jag kollade, även på engelska. Många iranier jag stött på i sverige har talat engelska från hyfsat till mycket bra.
Att jag klantade mig och skrev att iranier skulle föredra tidningar på arabiska, är ju så klart pinsamt, men spelar ingen egentlig roll för den textens skull.
Frågan är vad ditt inlägg egentligen gör för att bemöta och kritisera något alls av det jag eller någon annan skrivit här?
Det enda du verkar vilja med ditt inlägg, är att ifrågasätta min intelligens och allmänbildning och att förolämpa mig.
Det är helt OK att i en debatt påpeka faktafel hos en debattör, men om man gör det till ett huvudnummer och inte alls är intresserad av att diskutera de delar debatten handlar om, är man oseriös.
Sen tycker jag att man kan orka skaffa sig ett nickname när man gör inlägg. Det blir många "anonym" att hålla reda på till slut.
Vad som egentligen är kultur är en intressant fråga. Kultur kan handla om religion, etnecitet, men också vilken socioekonomsik grupp i samhället man befinner sig i och vilket kön man tillhör. Diskussioner om vilken kulturell identitet som är bäst eller riktigast är ganska ointressant eftersom det givetivs inte finns något svar på den frågan. Vad som däremot är intressant är hur vi människor ska kunna leva tillsammans och respektera varandra oavsett vilken hudfärg vi har eller vilken gud vi tror eller inte tror på. Intergation handlar just om detta.
Hanna: Word....vissa gör det alldelse för lätt att göra skillnader på människor. Du är en klippa.
Hanna, precis som du skriver är frågan om vad som är kultur intressant. Eller rättare sagt vad vi väljer att definiera som kultur (men det är ju bara ett annat sätt att uttrycka sig).
Att dra en knivskarp gräns mellan kultur och religion, tror jag förvisso är omöjligt. Dels påverkar de varandra, dels kan man säga att religionen är en kulturell komponent bland många andra (en del hävdar nog att det är DEN kulturella komponenten framför alla).
Hur olika kulturers möten hanteras är ju också intressant och viktigt, inte minst i ett land som Sverige idag.
Att som du påstå att "Diskussioner om vilken kulturell identitet som är bäst eller riktigast är ganska ointressant eftersom det givetivs inte finns något svar på den frågan." kan låta okomplicerat och självklart i teorin. I praktiken förutsätter det dock antingen att ett land inte har någon majoritetskultur med längre tradition (i det landet) eller att man inte värderar majoritetskulturen på något särskilt sätt, eller att man hycklar ganska mycket. Det innebär också att man bäddar för en ideologisk förvirring, både bland de som anser sig tillhöra majoritetskulturen och de som tillhör någon minoritetskultur.
Självklart har man preferenser för den ena eller den andra kulturen (oftast den man är uppvuxen i) och man kan argumentera för den och dess fördelar. Förhoppningsvis är man också medveten om dess nackdelar.
Då det uppstår direkta kollisioner mellan olika kulturer skall man som du skriver, försöka lösa det, alltså "leva tillsammans". Man kan dock inte ta för givet att verklig respekt är möjlig i alla fall.
Jag delar inte din värderelativistiska hållning då det gäller kultur, och tror att det är bla det relativistiska förhållningssättet som bidragit till de problem som finns i Sverige i dag då det gäller integration mm. Jag avvisar dock inte heller helt och hållet en relativistisk hållning. Framförallt kan den vara användbar i ett resonemang. I praktiken tror jag som sagt oftast att den haverar.
Kulturelativistisk hållning som en grund till de probelm vi har i Sverige idag, skriver Gote. Nämnda person talar också om en majoritetskultur, hur kan man definiera EN svensk majoritetskultur? Först måste man defeiniera vilka som ingår i den majoriteten, sen se om dessa har EN speicell gemensamm kultur. Begreppet kultur används ofta för att kunna exludera alla andra som inte ingår i den gruppen och se dem som dom andra. Man kan tala om en västerländsk kultur till skillnad från en österländsk. Men vari ligger då skillnaden? Och kan man verkligen tala om EN västerländsk kultur. Eller EN österländsk kultur. Vad är egenligen svensk kultur? Olika sociala kontexter har sina olika kulturer. Det kan handla om arbetsplatser, storstad, landsbygd, sociala klasser, ålder, olika fysiska handikapp osv det finns mängder av små och större grupper som i sig har en egen alldeles egen subkultur och samtidigt finns i olika kulturella sfärer. Jag kan i alla fall inte se att vi har EN svensk kultur som vi alla ska leva efter.
Det är svårt att definiera en majoritetskultur, eftersom den ständigt står under förändring och eftersom den består av många komponenter.
Man kan göra ett försök genom att börja med att definiera en minoritetskultur. Det som håller samman en minoritetskultur borde vara en eller flera minsta gemensamma nämnare. (Minoritets)Kulturen bärs upp och skapas av människor, och eftersom alla männsikor som inte är hjärntvättade eller psykiskt sjuka, utvecklar individuella särdrag och åsikter, kommer man aldrig i strikt mening att kunna tala om en gemensam kultur som omfattar fler än en person. Jag tror inte heller det är så man menar när man identifierar en kultur. Den minsta kulturen borde vara den som endast omfattas och odlas av indvividen, sedan kommer familjen, vidare släkten och vännerna, grannskapet, staden, regionen osv. Fast kulturen behöver numera inte nödvändigtvis vara geografiskt sammanhållen.
Någonstans upp i systemet av subkulturer och kulturgrupper, tror jag, till skillnad från dig, att man kan finna något som kan kallas en svensk kultur, eller åsiktsgemenskap om man vill. Den är naturligtvis inte till 100% homogen. Om man jämför med barrskogen, så kan man fråga "Vad består barrskogen av?" och svaret är "barrträd". Detta kan man säga trots att alla barrträd inte är exakt likadana och trots att det kan röra sig om en blandning av olika slags barrträd. Tom om det finns en och annan björk i skogen, kan man fortsätta att kalla den barrskog.
Majoritetskulturen omfattar de som, om man formulerade dess viktigaste delar, skulle passa in på hans eller hennes förhållningssätt och åsikter om dessa.
Jag kan inte heller se EN superhomogen exakt likriktad svensk kultur. Däremot kan jag se flera mönster på olika nivåer, och ett av dem kallar jag svensk majoritetskultur.
Än en gång, ditt relativistiska resonemang är intressant i teorin, men att rakt av använda det för att "bevisa" att det inte finns olika kulturer och olika nivåer av kulturidentitet, och att allt bara flyter runt som en slags amorf och obestämbar smörja, håller jag inte med om.
Bagateller som matvanor, frisyr, klädsel (ej politisk och religiöst symbolisk klädsel) språk (iofs inte en bagatell, men problemen går att hantera), kroppspråk, högtider (den ickereligiösa betydelsen av högtider) etc, är inget verkligt problem då det gäller mötet mellan en minoritets- och en majoritetskultur. Här kan majoritetskulturen ofta suga upp det nya och integrera det.
Problem uppstår då det gäller allvarligare saker som religionens inverkan i kulturen och vidare in i det offentliga livet och staten (här förutsätter jag att man går med på att religionen kan sammanblandas med kulturen och politiken) och hederskulturen.
Och så skrev jag fel som vanligt. Menade:
(Minoritets)Kulturen bärs upp och skapas av människor, och eftersom alla männsikor som inte är hjärntvättade eller psykiskt sjuka, utvecklar individuella särdrag och åsikter, kommer man aldrig i strikt mening att kunna tala om en HOMOGEN kultur som omfattar fler än en person.
Skicka en kommentar