tisdag, oktober 06, 2009

Tragedin får ett ännu sorgerligare slut

Jag har skrivit otaliga gånger om Linnea och varför ingen kan svar på de frågor som uppkommit från hennes sista natt i livet den 19:e september 2008. Socialstyrelsens garnskining av fallet presenterads just och de säger att inga fel i vården på Astrid Lindgrens barnsjukhus har begåtts. "Vi har gjort en omfattande utredning. Vi har granskat all tillgänglig dokumentation och talat med vårdpersonalen och de uppgifter vi fått fram är samstämmiga. Vi kan inte se att någonting brustit i vården och omhändertagandet av den lilla flickan", skriver Staffan Blom, chef för myndighetens regionala tillsynsenhet i ett pressmeddelande.

Däremot konstaterar myndigheten att den rättskemiska analysen av ett blodprov som togs vid obduktionen visade en mycket hög koncentration av läkemedlet tiopental, och att detta är avvikande. "Vi har ingen förklaring till detta och vi spekulerar inte i tänkbara orsaker. Vår granskning är avslutad," skriver Staffan Blom. Chefsåklagare Peter Claeson, har tidigare uppgivit att han avser invänta Socialstyrelsens granskning innan han fattar beslut om huruvida han ska väcka åtal, vilket jag ser chanserna till är minimala med tanke på utredningen. Jag har vid flera tillfällen blivit kallad för läkarhatare av personer inom vården och det kommer dom med all säkerthet att fortsätta med. Jag tror nämligen fortfarande att föräldrarna till Linnea inte fåttt svar på sina frågor.

Gammelmedia på detta:
Nymedia på detta:

Krassman, In Your Face

11 kommentarer:

Wunder sa...

Är du medveten om kostnaden för att föräldrarna skall få svar? Att döma någon och att kanske ta ifrån den sin läkarlicens - trots att det den gjort inte var det minsta orimligt. Bara för att du och föräldrarna skall "få svar". Och det lidande det kan komma att innebära att läkare inte vågar vara barmhärtiga - utan helt enkelt - av rädsla för att bli av med jobb och hamna i fängelse - låter bli att ge smärtlindring och kanske ett värdigt och harmoniskt slut.

BengtS sa...

Föräldrar som förlorat ett barn får aldrig några svar på sin förtvivlan - det finns inga. Därför grips man lätt av tanken att någon "gjort fel" och att det är det som är anledningen till förlusten. Därav förmodligen det aktuella sorgliga åtalet.

På den tiden när jag hade ansvar för många cancerpatienter kom ofta situationen, mot livets slut, när lidandet var outhärdligt - svår smärta, kvävning och annat. Vår regel då var alltid att lindring av smärta och ångest var det som hade prioritet. Det innebar ofta att de doser som behövdes för att lindra symptomen var "för höga", enligt läroboken och enligt FASS. Säkert skulle någon ha kunnat anmäla oss till åtal för mord, trots att det bara var en sak som gällde för oss - patientens bästa.

Men, på grund av den här tragiska historien och åtalet mot barnläkaren för mord är all sådan praxis nu historia. Vi har redan många vittnesbörd om att sjukvårdspersonal inte längre vågar ge en adekvat smärtstillande behandling, i rädsla för åtal. Och det går säkert bra - de döende och döda kan ju inte klaga.

Krassman sa...

@Wunder
Kostnader!? Menar du att detta inte ingår i riskerna med att vara läkare eller att arbete inom vården? Hade inte det funnits tvivel i denna historia så hade den inte gått så långt som den gjort. Du kan tycka synd om den stackars läkaren, jag väljer att tycka synd om föräldrarna som misst sitt barn. Det tycker jag du borde fundera över.

Vad menar du med att läkare skall var barmhärtiga? Är det detsamma som att ge någon en injektion för att avsluta sitt liv? Alltså det som kallas aktiv dödshjälp och inte är tillåtet i Sverige. Passiv dödshjälp sker varje dag i Sverige så varför tror du att denna lilla historia inte uppfattats som passiv dödhjälp Wunder?

Tjäng sa...

"Tycker synd om föräldrarna som förlorade sitt barn"?

>>>> Föräldrarna var med och tog beslutet om upphörda livsuppehållande åtgärder. <<<<

Frågan som utreds av åklagaren är huruvida något brott har begåtts med grund i de provresultat som rättsmedicin fått. Man vet inte ens om barnet fått tiopentalet före eller efter död, vilken dos hon fått och om hon ens fått det (provet kan vara kontaminerat). Då både forskning kring området saknas, samtidigt som rättsmedicin inte gjorde ett korrekt jobb, har åklagaren absolut ingenting att gå på. Och det är knappast läkarens fel.

Barnet skulle ha dött i vilket fall som helst, alltså är det knappast barnets död som är intressant, utan snarare vem som utförde handlingen och huruvida handlingen i sig är brottslig.

Krassman sa...

@Bengt S
Tack för din kommentar Bengt. Jag kan dock tycka att passiv dödshjälp inom den palliativavården skiljer sig mycket från det som fallet Linnea handlar om.

Att ta beslut i livetsslutskede, jornalföra doser och se till att familj och anhöriga är medvetna om vilka beslut som tas är en sak. Detta som hänt Linne tycker jag är något annat.

Sedan tycker jag även att dess vittnesmål och påstådda effekter inom vården känns märkliga. Det är att jämföra äpplen och päron tycker jag. Avslutningsvis vill jag citera barnläkarbloggen: Döende är inte ett ämne för en kokbok med färdiga recept på doser och läkemedel för alla de situationer som kan uppstå i livets slutskede.

Anonym sa...

Uppenbarligen inte många som förstår innebörden av dagens yttrande. Möjligheterna för åtal är väl om något bättre nu eller i vart fall oförändrade. Nu vet vi att det saknas medicinsk, behandlingsmässig, förklaring till tiopentaldosen. Läkaren har gett injektionen, nu är det bara frågan om det går att bevisa. Hurtig, Rydberg och Bågenholm kanske borde ha lärt sig att tänka innan de pratar. Hurtig hinner väl emellertid inte, mht till sitt blixtsnabba intellekt.

Detta handlar inte om smärtstillning, det handlar om ett barmhärtighetsmord - vad läkarkåren borde koncentrera sig på istället för att slåss för sitt försvinnande maktmonopol är att reda ut sin inställning till dödshjälp. Inte lätt att reda ut moralfilosofiska gåtor för en kår som är van att gömma sig bakom "läkaretiska" regler.

Wunder sa...

Klart jag tycker synd om föräldrarna - det gör vi väl alla. Klart man tar en risk om man jobbar med sjukvård. Gör man fel - medvetet eller omedvetet så kan man råka illa ut. Och då menar jag inte främst att man kan bli åtalad och av med jobbet - att ha dödat är smärtsamt och sätter sina spår.

Man måste dock göra avväganden - och ibland är passiv och aktiv dösdshjälp en hårfin skillnad. Mera morfin i livets slutskede för att lindra smärtra - kan det aktivt förkorta livet? Om så anses vara fallet - tja då kanske läkaren är tvungen att låta döende lida. Känns det bra? Någon får leva en halv timme längre under stort lidande.

OK - du har rätt. Aktiv dödshjälp är inte tillåten. Och om du vill vara rättshaverist så kanske du kan tvinga rättsapparaten att pröva detta mål vidare - tills man är säker på om det var aktiv dödshjälp eller ej. Jag frågar mig dock vem du hjälper.

Krassman sa...

@Anonym
Mycket kloka synpunkter som du för fram i din kommentar. Jag måste definitivt läsa mer om rapporten från Socialstyrelsen. Åklagaren lär ju komma med beslut om åtal eller icke när som helst, jag hoppas på det första. Det är fortfarande inte klarlagt hur Linnea fick den dosen Tiopental som hon fick.

@Wunder
Du kanske ser en uppsjö av läkare och vårdpersonal som bli åtalade och uppsagda från sina arbeten varje år, det gör dock inte jag. Jag tycker snarare att det är långt därifrån. En varning kanske utfärdas, kanske två, kanske tre. Men avsked och åtal är det knappast tal om i några stora mängder. Platskirurgen som våldtog sina patienter blev det och några till som gjort grova brott och det är ju knappast så att de brotten varit kopplade till yrket. Men om det är det så är det väl självklart att avsked och åtal skall finnas med som repressalier. I alla fall i min värld tycker jag att man skall vara lika inför lagen, oavsett yrke.

Sedan håller jag helt med dig om Matt man måste göra avväganden och att skillnaden mellan passiv och aktiv dödshjälp en hårfin. Men vid dessa tillfällen får det faktiskt inte gå till som det gjort i Linneas fall och det får faktiskt inte finnas några tvivel.

Skulle du själv sätta dig i situationen om du var ansvarig för vård av en patient i livets slutskede, att inte föra journal på en tänkbar dödlig injektion? När den patientens tillstånd är relaterad till en felbehandling på sjukhuset där du arbetar, jag hoppas att ditt svar blir: I helvete heller. Men det är faktiskt vad som hänt i detta fall Wunder.

Sedan kan du misstänka att jag är en rättshaverist och att jag har ambitionerna och möjligheterna att överklaga om åklagaren beslutar att inte väcka åtal. Men då tvivlar jag starkt på att du känner mig som person, mina ambitioner, vad jag står för eller rättsapparaten så värst väl.

Niklas Lindgren sa...

Intressant och ganska talande att Krassman tar upp fallet med den våldtagande plastikkirurgen. Men i det fallet fanns där en riktigt uppenbar intressekonflikt mellan läkare och patient. Men det gör det inte i fallet med Linnea. Hon fick enligt Socialstyrelsen en prickfrivård och precis som i hennes fall så ligger det helt klart i andra palliativa patienters intresse att läkare inte är rädda för att ge smärtlindring. Istället är det en tredje part som står mot både läkare och patienters förenade intresse. Det är sådana som Krassman och diverse bokstavstroende som går i taket när det lukats aktiv dödshjälp. Det viktigaste är tydligen om Linnea dog 15:20 av tiopental, eller 15:40 av naturlig död, inte att flickan fick ett smärtfritt ångestfritt slut.
Men är detta värt det Krassman?
Och varför så självisk? Räcker det inte att du själv skriver en lapp där du förkunnar att du inte vill ha smärtlindring vid sjukdom? Varför skall alla vi andra riskera att få sämre vård för att läkarpraxis går i strid med din syn på livet?

Krassman sa...

@Niklas Lindgren.
Nu är du ju bara barnslig, jag sökte på nätet vilka läkare som hade blivit av med sina licenser och det var första träffen jag hittade. Jag skrev "En varning kanske utfärdas, kanske två, kanske tre. Men avsked och åtal är det knappast tal om i några stora mängder. Platskirurgen som våldtog sina patienter blev det och några till som gjort grova brott och det är ju knappast så att de brotten varit kopplade till yrket. Men om det är det så är det väl självklart att avsked och åtal skall finnas med som repressalier."

Kommentaren syftade till funderingen från Wunder´om detta med att ta ifrån någon licensen och vad som krävs. Vart gör jag liknelsen till fallet med Linnea som får dig att regera Niklas?

Du har fortfarande inte svarat på min fråga hur jag skulle blandat ihop händelserna, som du först nämnde i ett tidigare inlägg. Du kan väl kommentera detta i sin nästa synpunkt.

Du tycker kanske det är att tala om prickfri vård när man gjort avsteg från socialstyrelsens generella råd och nu har en tre månaders flicka som dött av en injektion som ingen tagit initiativ till, ingen utfört och ingen fört i journal. Fine, det får stå för dig. Men sedan så är ju jag emot aktiv dödshjälp oxå. Det är kanske därför jag regerar som jag gör, och du som du gör. Jag gör nämligen kopplingen till det du skriver som att du skulle vara för aktiv dödshjälp, eller har jag fel?

En tankevurpa som du kopierar från andra kommentarer är detta "Det viktigaste är tydligen om Linnea dog 15:20 av tiopental, eller 15:40 av naturlig död, inte att flickan fick ett smärtfritt ångestfritt slut".

I detta så får jag nämligen en känsla av att du inte tror att Linnea kunde slutat sitt liv smärtfritt och ångestfritt utan den "hemliga" injektionen av Tiopental. Märkligt kan tyckas med tanke på att vad jag vet så är Tiopental ett av de tre ämnen som vanligtvis används vid avrättning genom giftinjektion och att personalen hela tiden hävdat att de aldrig använt Tiopental under vårdandet av Linnea. Varför skulle de då ge Linne en injektion av Tioopental för att hon skulle få ett insmnande som var smärtfritt och utan ångest Niklas?.

Nej du Niklas, vi talar om olika saker här. Jag tala om fallet Linnea, du talar om riktlinjer, praxis och att jag och andra som vill få frågorna besvarade vill se millimeter rättvisa. Kallar du att få svar på varför, vem som gjorde det och på vems initiativ Tiopentalet hamnade i Linnea så får du väl göra det. Jag tycker du blandar ihop dessa två saker och undrar varför. Tycker inte du, och tror inte du att sjukvården skulle må bra av att dessa frågor besvarades?

Sedan så har min hållning till att dessa frågor skall besvaras inget att göra med om jag vill eller inte vill ha smärtlindring vid egen sjukdom. Jag tycker du fört debatten på en bra nivå men du måste verkligen kunna göra skillnad på denna fråga, andra frågar och vad som är ska relaterat och person relaterat. Min syn på livet är nämligen att vi inte skall ha aktiv dödshjälp i Sverige, och här har jag läkar praxisen med mig. Jag tycker inte att besvarandet av dessa frågor, vad gäller fallet med Linnea skall ge alla andra en sämre vård. Jag förstår det faktiskt inte, men det gör tydligen du. All vård kommer att bli sämmre om gåtan med Tiopentalet i Linne får sitt svar, knappast det Nilkas. Välkommen åter.

Niklas Lindgren sa...

Ja Krassman, om du får din vilja fram i fallet Linnea så kommer vi att få sämre vård i Sverige. Vad du efterfråga är inte fact finding mission. Det handlar om en rättegång där läkare eller sjuksköterskor kan slängas i fängelse för mord, och som kan orsaka att framtida patienter i palliativ vård får sämre behandling just för att läkare och sjuksköterskor inte primärt bryr sig om att ge smärtlindring, utan att undvika att bli åtalade om de råkar förkorta en döende patients liv med några minuter.

Är det verkligen värt det? Är de minuter som Linnea kanske levde kortare värt det?