- Det här är andra gången, som jag känner till, som det händer med Perfalgan. Men när det inträffar allvarliga fel på doseringen av läkemedel så är det oftast ett sådant här fel. Nästan alla sådana problem är tiopotensfel, vi är människor. Men vi hoppas att Socialstyrelsen sätter press på att datasystemen förbättras, så att de kan reagera på tiopotensfel och varna om man sätter en betydligt högre dos än normalt, uppger Peter Radell.
I just det här fallet så kan vi konstatera att det var tack vara föräldrarna som den fel ordinerade dosen inte gas till barnet. En fråga som jag får är varför ingen ur personalen reagerade som föräldrarna gjorde?. Var det ingen annan som tyckte att flaskan såg stor ut för ett så litet barn? Visst kan Socialstyrelsen vara rätt väg att gå för att få datasystemen i bättre skick, men med tanke på att detta inte var första gången så kan inte en översyn och en skärpning av rutinerna vara fel. Med tanke på att frågorna som ställts kring den dråpmisstänkta barnläkaren från Astrid Lindgrens barnsjukhus ännu inte fått sina svar så tycker jag att den här senaste händelsen blir ännu mycket allvarligare. Vi fick ju dessutom läsa i media hur mycket fallet med Linnea hade påverkat sjukvården när det gäller injektioner och smärtstillande, ändå så sker saker som detta alltså.
Gammelmedia på detta:
DN, SvD, DN2, SvD2, Aftonbladet, X-pressen, Aftonbladet2, X-pressen2
Nymedia på detta:
Norah4you, Rolfs blogg, Ensam mamma söker inte, Ipse Cogita, Magda
Krassman, In Your Face
10 kommentarer:
Precis som du så var det första man tänkte,varför reagerade inte pesonalen som föräldrarna gjorde på den stora flaskan,var det städaren på avd. som skötte om att patienten fick sin midicin.
Stress. Stress. Stress. Det är konstigt att det inte händer FLER såna här incidenter skulle jag vilja säga.
Tack och lov klarade sig den här babyn.
Märk väl Krassman, i detta fall håller jag helt med dig. Till skillnad från fallet med Linnea så handlar det denna gång om att någon patient var synnerligen nära att få långt ifrån prickfri vård. Du kommer inte heller att finna någon uppsjö av läkare som försvarar detta synnerligen allvarliga misstag.
Däremot är det fel av dig att använda detta fall som ett slagträ mot faktumet att läkare har blivit rädda att skriva ut smärtstillande efter Linneafallet. Orsaken är att det är två helt olika situationer i vården. Linnea var döende inom några timmar och skulle ges adekvat smärtstillning i de sista andetagen. Alltså handlar vårdgivarnas rädsla om huruvida de skall ge adekvat smärtlindring i palliativ vård när de då kan anklagas för mord. Men i detta nya fall var det alltså ett barn som fick vård efter en operation. Barnet ordinerades febernedsättning och smärtlindring under konvalescensen, men fick en tiopotens för hög koncentration. De två situationerna går därmed inte att jämföra.
@Niklas Lindgren
Jag väntade på ett nagelfarande av den kopplingen, dessutom att du skulle komma med den vilket jag tycker var glädjande.
Att du tycker det är fel att jag tar upp fallet Linnea och ordinationen av smärtstillande var som sagt väntat men jag anser inte att dessa inte har en koppling. Våren av Linnea som var ett spädbarn skiljer sig mycket från vården av en vuxenmänniska i livetsslutskede.
Fallet med Linnea hade enligt artiklen som du och jag diskuterat tidigare även påverkat barnsjukvården, vilket jag inte ens nämnde den här gången, men något som jag vet att du känner till. Så här var det formulerat i artikeln. "Många läkare talar om att det finns en rädsla att göra fel, mer noggrann journalföring görs. På neonatalavdelningen, för vård av nyfödda, på Karolinska vittnar flera om att arbetet förändrats. Det har blivit besvärligare för läkare att ta svåra beslut, mer diskussioner före varje steg i vårdprocessen, ett överdrivet dokumenterande i journaler och chefsläkare som allt oftare kopplas in"
Jag gör inte tolkningen att detta bara skulle omfatta vård vid livetsslutskede, gör du det Niklas Lindgren?
Återigen känns det som att du använder någonsorts eftersträvan efter millimeterrättvisa i jämförelser, i så fall så kan vi ju inte jämföra eller dra paralleler mellan några insidenter inom vården. Att SvD dessutom väljer att göra kopplingen till fallet Linnea måste verkligen reta gallfeber på dig kan jag tänka. Om du nu får något utskrivet mot denna gallfeber, så se till att den journalförs ordentligt.
Jag får lust att sluta jobba som sjuksköterska när jag läser hur människor fullkomligt RALJERAR över misstag som en LÄKARE gjort, och menar att det är någonting som en SJUKSKÖTERSKA skulle ha fixat till! VEM PRATAR OM DEN SOM EGENTLIGEN BEGICK ETT KARDINALFEL HÄR?
Gud vad less jag blir.
Krassman, Journalister är ju som sagt journalister. Men är inte du stor nog att kunna ta ansvar för dina egna ord själv, så varför gömma sig bakom andras tillkortakommande?
Försök bara att tänka lite logiskt:
Hur doseringen av potenta läkemedel sköts på avdelningar där patienter förväntas överleva mer än några timmar borde alltid ha varit synnerligen noggrant kontrollerat och dokumenterat, och det kan knappast komma som någon överraskning för vårdgivare att de kan hamna i juridiskt klister ifall så inte är fallet.
Men hela Linneafallet har ju enligt dig handlat om aktiv dödshjälp. Det du har varit upprörd över är ju att Linnea kanske har levt några minuter kortare pga av hennes vård, och inte att Linnea skall ha fått dålig vård. Alltså det du anklagar läkaren i Linneas fall för är ett brott med planerat uppsåt.
Varför inte då vara en gnutta konsekvent och erkänna att det är två helt olika frågeställningar?
@Niklas Lindgren
Oj då? Nu förstår jag faktiskt inte riktigt vad du menar. Påstår du att jag inte tar ansvar för vad jag skriver? Vart gör jag inte det och på vilket sätt?
Dessutom måste jag fråga dig om dosering av potenta läkemedel inte sköts enligt Socialstyrelsen allmäna riktlinjer när det gäller vård i livetsslutskede? Jag kanske missförstår dig när du skriver detta: "Hur doseringen av potenta läkemedel sköts på avdelningar där patienter förväntas överleva mer än några timmar borde alltid ha varit synnerligen noggrant kontrollerat och dokumenterat, och det kan knappast komma som någon överraskning för vårdgivare att de kan hamna i juridiskt klister ifall så inte är fallet." Tolkar det nämligen som att detta inte skulle vara fallet enligt dig när det gäller vård i livetsslutskede?
Fallet Linnea handlar om att det skulle vara ett barmhärtighetsmord, alltså aktiv dödshjälp. Så vitt jag vet så är det just detta som förundersökningen som inleddes av åklagare var baserad på. Har jag menat att det är något annat så är det fel.
Vart har jag skrivit att det handlar om hur många minuter Linnea var i livet eller skulle vara i livet Niklas? Är det för att jag skrivit att man inte får påskynda döden i Sverige eller?
Du har ju uppenbrat läst mitt inlägg och då har du väl inte missat att liknelsen gäller hur noggrant medecineringen av potenta läkemedel sköts. Menar du att du inte ser några liknelser mellan dessa två fallen Nilkas?
"En fråga som jag får är varför ingen ur personalen reagerade som föräldrarna gjorde?"
Sedan när blev du även en medicinsk "expert"?
Förmodligen är det samma "döbelnsmedicin" du nu ordinerar Sveriges ekonomi när du talar om socialdemokratiska "investeringar" om jag får vitsa till det...
Håll dig till sådant som du kanske kan eller åtminstone har ett hum om, så blir det mindre skrattretande.
Kanske lider vården av för mycket planekonomi och för lite kund/patient fokus?! Kanske personalen inte trivs, tjänar för dåligt eller har för låg utbildning eftersom det inte lönar sig särskilt väl att studera i Sverige?
Men vad vet jag...
Krassman, du är väldigt duktig på att feltolka andra:
1. tja eftersom du i ditt svar ägnar så stort utrymme att gömma dig bakom vad journalister skriver, så undrar jag naturligtvis om du inte kan stå för dina åsikter själv.
2. Nej jag påstår inte att palliativ vård inte doserar efter socialstyrelsens riktlinjer. Men eftersom det finns en uppenbar medicinsk konflikt i just palliativ vård mellan att ge smärtlindring och undvika att man möjligen kan förkorta liv i några minuter så är det ett specialfall. Det är det naturligtvis inte i annan vård. Där finns det aldrig någon anledning till att ta sådana risker. Därmed går det nya fallet inte att jämföra med den palliativa vården av linnea.
@Spiff
Jag har varken påstått eller genomgått utbildning som gör mig till medicinsk expert. Dessa frågor hänvisar jag till Niklas Lindgren istället.
Jag vet inte vad du fått det ifrån heller. Tycker dock det är bra att du finner mitt skrivande som skrattretande. Det är nämligen ömsesidigt med dina synpunkter.
De ger mig alltid ett gott skratt och du vet väl att ett skratt förlänger livet. Detta till skillnad mot vad en fel medicinering kan göra. Dessutom så måste man inte vara expert för att ha en åsikt Spiff, något som du verkligen borde veta ;)
@Nilkas Lindgren
Vadå gömmer mig bakom? Jag använder ett stycke ur en artikel, som jag inte ens tog upp i inlägget, för att svara på din synpunkt gällande fallet Linnea och detta med fel ordineringen.
Nu efterlyser jag lite konsekvens i dina synpunkter. Hade artikeln i DN rätt eller hade den fel i sin slutsats att fallet Linnea hade påverkat rutinerna vid barnsjukvården? En artikel som du dessutom valde att kalla rapport när du refererade till den. OBS, detta är att uppfattas som en fråga som jag önskar få besvarad av dig.
Jag formulerade mig fel när det gäller Socialstyrelsens allmänna riktlinjer ser jag nu, sorry. Det finns väl inga hänvisningar till doseringar i riktlinjerna vad jag vet? Jag tror i alla fall inte det, men vad som finns är kravet på att alla medicinering skall journalföras. Så jag formulerar om frågan. Följs inte Socialstyrelsens riktlinjer gällande medicinering och journalföring vid vård i livets slutskede? Det är nämligen på det här området jag tycker att artikeln i DN beskriver hur fallet Linnea har påverkat hela vårdapparaten, eller har den inte det Niklas. Följer man inte rutinerna bättre, journalför till överdrift och kallar in överläkare oftare?
Skicka en kommentar