Intressant men smalt

I SvD idag kan vi läsa en artikel kring politik och sociala media. Tidningen har inför årets valrörelse kartlagt de svenska riksdagsledamöternas aktiviteter på mikrobloggen Twitter, det just nu kanske mest omtalade sociala mediet. Flitigast av alla, räknat i antalet ”tweets”, alltså uppdateringar, är Eva-Lena Jansson (S). Själv tycker jag att Twitter inte är det mest omtalade sociala mediet och det har tappat mycket av sin tidigare attraktion. Det kan bero på att Twitter inte Sverige och Europa fungerar som det gör i USA, där followers får nya tweets direkt till sin mobil via sms.

Det är en bra artikel som sätter fokus på att den nya tekniken gör det möjligt att förändra politikens arbetssätt. SvD konstaterar dock att flera politiker inte använder de sociala medierna som ett politiskt redskap, något som SvD ser som ett problem, jag gör det dock inte i samma utsträckning. De menar att få politiker förstår hur sociala medier fungerar och använder Facebook, bloggar och Twitter som traditionella megafoner inför valet – inte till dialog. Min fundering blir om alla andra ser dessa social medier som plattformar för dialog, och om det är därför man bloggar, facebookar eller twittrar. 

SvD konstaterar att bloggandet bland våra riksdagsledamöter är utbrett. Nu kanske inte heller ett aktivt bloggande betyder att man för en dialog men då undrar jag egentligen vilka social media som bidrar till en aktiv dialog. Jag bloggar själv ganska flitigt men jag upplever inte att man har någon överdriven dialog med sina läsare eller de som skriver kommentarer. Jag upplever att de man har dialog med är de som reagerar på det man skriver och väljer att ta kontakt via mail, telefon eller rent av brev. Precis som effekten är av en insändare i lokaltidningen.

För att dialog skall uppstå så krävs det att man är minst två. Det kanske är fel på oss som är politiskt aktiva och att vi inte fungerar som sändare för att få till stånd en dialog, men jag hoppas verkligen inte att det är så. Det politiska dialogen på t.ex. Facebook brukar enligt min erfarenhet göras i grupper som bildas. Ser man till Socialdemokraternas Facebook grupp så finns där för tillfället 30 stycken diskussioner som pågår. Det kanske är möjligt för enskilda att ha den här typen aktivitet, men det tror jag är svårt. Det är helt enkelt lättare att göra det i en grupp. Moderaterna har tyvärr ingen grupp på Facebook, de har bara en sida där inga diskussioner kan föras.

Jag håller med SvD i sin analys att de sociala medierna har "sänkt tröskeln" för kontakten mellan politiker och väljare. Den har tagit bort hinder och gjort det enklare och lättare. Precis som att de sociala media har gjort att det är enklare och lättare att hålla kontakten med familj, vänner, arbetskamrater och de som håller på samma fotbollslag. Om man sedan vill ha en dialog så tror jag faktiskt att man även fortsättningsvis kommer att välja mer traditionella sätt för det. För mig som är fritidspolitiker så är min lycka gjord när en av förälder ringer och vill tala om skolan eller när en vän vill tala om politik generellt, men det sker alldeles för sällan. Jag tror dessutom att förtroendevalda politiker håller med mig om detta. Frågan är vad orsaken är till att dialogen inte sker oftare. 

Gammelmedia på detta:
SvD


Nymedia på detta:
Tokmoderaten , Peter Andersson , Techrisk , Seved Monke ,  Peter Högberg , Claes Krantz , JMW , Jonas Pettersson  , Kulturbloggen , Johan Westerholm  , News By Me , GP ,  Mary X Jensen


Krassman, In Your Face