Tack till Leif Pagrotsky för den talande bilden.......
Valet i USA hålls i november och allt sedan kampen om att utse vilken av ”gubbarna” från höger högern, yttre högern eller den kristna högern som skall utmana Barack Obama så har vi kunnat följa detta i svensk media. Jag vet att sportredaktionerna tror att NHL och NBA är nationella angelägenheter för oss svenskar, eftersom det finns ett svensk inslag i sporten, men vad är det som gör att journalistkåren konsekvent följer den interna kampen hos den konservativa högern som pågår på andra sidan Atlanten.
Är det för att man anser att man granskar makten? Är det för att man tycker att USA:s politiska arena, med den totala personfixeringen är det mest relevanta att belysa? Är det frågorna om sex och pengar i primärvalet i USA som lockar media och med detta de svenska läsarna? Frågorna kring medialogiken anno 2012 hopar sig. Självklart så är USA:s politik och valet i november intressant för oss i Sverige, så det är inte ett ointresse från media som jag efterlyser.
Jag undrar bara vilken nyhetsvärdering man gör genom att man nu nagelfar det konservativas primärval. Har man den här täckningen av den konservativa högerns förehavanden så undrar jag lite stilla hur mycket man klarar av att växla upp när det blir riktig valrörelse i USA och då Barack Obama och hans gelikar tar upp kampen. Det skall även bli intressant att se vad som sker när valrörelsen i Sverige kommer igång på allvar. När är det det dags att granska makten på allvar och ge politiken utrymmet. Jag får nästan känslan av att det inte är lika intressant i denna medialogik anno 2012 uppvisar, men jag hoppas jag har fel.
Gammelmedia på detta:
DN / DN2 / DN3 / SvD / SvD2 / SvD3 / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Expressen / Expressen2 /
Nymedia på detta:
Kilden&Åsman / Tokmoderaten / Peter Högberg / Anybody´s place / Alltid rött alltid rätt / Jonas Bergström / HBT-Sossen / Second-opinion /
Krassman / In Your Face
1 kommentar:
Faktiskt en väldigt bra fråga. Speciellt med tanke på att den amerikanska primärvalsprocessen är politisk teater i mycket större grad än vad vi är vana vid. Mycket tomsnack och många positioneringar som sedan inte spelar någon som helst roll när presidenten väl är installerad. Kolla bara på hur skillnaderna mellan Obama och Clinton smälte bort som snö i vårsolen så fort kampen om Vita Huset var vunnet. Media tror kanske att vi bryr oss mer än vi verkligen gör om vad tokhögern säger till sina väljare i primärvalen?
Skicka en kommentar