Fick en märklig känsla när jag såg dessa bilder. Det var en blandning av bitterhet, avsmak och empati. Dessa bilder på unga Irakveteraner (nordamerikaska, sådana) har skapat en livlig debatt i landet gjort av plast, socker och fett. Porträtten på de unga veteranerna förde in kriget i de amerikanska vardagsrummen. Därför vågade gallerier och museer till en början inte visa bilderna.
Tvivelaktiga motiv, på flera sätt
Det verkar behövas denna typ av bilder för att krossa glasbubblan som många Amerikaner verkar befinna sig i. Hur många gånger skall vi behöva se lemlästade kroppar släpas av anhöriga och militärer efter ytterligare ett bombdåd. Jag bara undrar, när kommer man att på gallerierna få se bilderna på den drabbade cevilbefokningens? Här är det soldater utrustade till tänderna i kevlarskydd och vapen som är bland de mest avancerade som tillverkats. När får vi se bilder på de 77,333 till 84, 250 cevila som uppskattningsvis har dödats? Jag bara undrar.
Läs här hur och hur många civila som dödas varje dag i Irak.
Läs här hur och hur måga militärer som dödas varje dag i Irak.
Krassman, In Your Face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar