Eriksson är stolt, men inte riktigt nöjd

Idag så skriver Maria Eriksson i sin ledare om avsaknaden av opposition från de borgerliga partierna. Hon peppar den slokörade borgerligheten genom att säga att mycket kan hända och att de för sju månader sedan hade övertaget i Demoskops mätning. Detta är naturligtvis sant, dock så vill jag ge en lite tydligare bild än den Eriksson ger av den mätningen och hur opinionen var för sju månader sedan.

Den borgerliga majoriteten har aldrig varit större än oppositionen i sammanvägda mätningar. Intressant är även att den mätningen från Demoskop i juni var den första som gav den borgerliga majoriteten ett övertag, sedan december 2006. Övertaget var med hela 0,4 procent. Den borgerliga glädjen blev dock kortvarig eftersom oppositionen månaden efter uppvisade ett övertag på skillnad 1,5 procent. Om det övertaget på 0,4 procent var för att borgerligheten var i mer opposition vet jag faktiskt inte. 

När Eriksson skriver i sin ledare om just detta att vara i opposition när man själv är makten känner jag igen resonemanget, märker dock snabbt att vi har en viss skillnad i betydelsen. Att vara i opposition mot systemet och mot orättvisorna blir ju direkt min tanke, men det är inte riktigt så Maria Eriksson ser det. Hon menar att den borgerliga regeringen är i opposition mot missförhållanden i samhället, vilket jag delar, men dessutom att borgerligheten är i opposition mot alla kvarvarande rester av det långa socialdemokratiska maktmonopolet.

Personligen så skulle jag gärna vilja ha en förteckning från  Eriksson över vilka dessa "kvarvarande rester" är för något. Är det a-kassan, sjukförsäkringen, LAS eller systembolagets monopol som är dessa rester? Men inser samtidigt som jag skriver det att så kan det ju knappast vara. Samtliga av de områden som jag nämner har mer eller mindre genomgått granskningar och förändringar från borgerliga majoriteten. Den borgerliga regeringen har medvetet fört en politik för ökade klyftor mellan fattiga och rika. Mellan kvinnor och män, mellan stad och land och mellan ung och gammal och mellan frisk och sjuk. Jag skulle varmt välkomna att borgerliga företrädare gick till angrepp mot de systemen de själva skapat, debatten skulle ju bli ganska intressant.

Eriksson tipsar i sin ledare om en studieresa till några av de kommuner och landsting där de borgerliga partierna fortfarande är i långvarigt politiskt utanförskap. Detta för att återigen kunna skapa en borgerlig kritik där tiden stått still och Göran Perssons fortfarande styr. Ett resonemang som är tunnare än tidningspappret som Erikssons ledare publiceras på. Jag föreslår istället en studieresa ut i det verkliga samhället som den borgerliga regeringen skapat med sina medvetet ökade klyftor. Det är i det samhället där arbetslösheten, socialbidragen och budgetunderskotten ökar. Ett samhälle som Eriksson är stolt men inte riktigt nöjd över,  frågan är väl när hon blir det?

Gammelmedia på detta:
SvD , 



Nymedia på detta:
Alltid rött alltid rätt , Röda Berget , Johan Westerholm , Tianmi , Utsikt från höjden , Kent Persson  , Peter Andersson  

Krassman, In Your Face