Rapporter och undersökningar publiceras nu mer av alla. Det handlar ofta om att skapa trovärdighet och sätta fokus en viss typ fråga, som är företagets, organisationens eller partiets kärnfråga. Sedan valrörelsen 2010 så har Almega skapat sig ett världsnamn när det gäller att såga sitt eget förtroendekapital via rapporter och undersökningar. Då gällde först och främst hur många heltidsjobb som RUT-avdraget hade givit. I dag så kokar Almega soppa på en gammal spik för att försöka förbättra sin trovärdighet, men resultatet får mig att undra om inte Almega är den felande länken på arbetsmarknaden.
Undersökningen som de i dag skickar ett nytt pressmeddelande på har tidigare lanserats i en debattartikel 2010. Orsaken till dagens soppa kan inte vara något annat än LO:s rapport på ämnet. I sin undersökning slår Almega fast att låglönesattningar är onödiga och skadliga. Almega anser att deras undersökning gör att man kan avfärda att lågavlönade löntagare fastnar i låglönefällan. Deras undersökning visar nämligen att efter fyra år så var det bara 4% av de anställda som hade lägstalön enligt kollektivavtalet. Därmed skulle de så kallade låglönesatsningarna vara onödiga, då ytterst få personer kvarstår med lägsta lön, enligt Almega.
Slutsatsen som Almega gör skapar återigen ett antal frågetecken. Att företagen inom Almega fortfarande betalar kollektivavtalets lägsta lön efter fyra års anställning till 4% av de anställda är väl egentligen den riktiga nyheten. Att sedan konstatera att låglönesatsningar är onödiga efter fyra år av löneutveckling är ju bara en slutsats som en redan förutfattad uppfattning kan leverera. Undersökningen visar tydligt att tjänsteföretag använder låga löner som ett konkurrensmedel. Undersökningen visar dessutom att de låglönesatsningar som de fackliga organisationerna genomfört bidrar till att endast 4% blir kvar i låglönefällan.
Hade arbetsgivaren fått helt avgöra lönebildningen och hur många som skulle ha kollektivavtalets lägstalön efter fyra år vet vi inte. Men att det skulle vara färre ser jag som osannolikt. Hur många av de anställda inom Almegas företag som efter 1, 2, eller 3 år fortfarande har kollektivavtalets lägstalön framgår tyvärr inte heller. Almega hänvisar konsekvent till rapporter och undersökningar som visar vilket problem det är att facket förhandlar fram lägstalönerna med arbetsgivarna. Att arbetsgivarna inte klarar av att pressa ner dessa måste Almega som ett stort problem eftersom fokus i kommunikationen ligger på att de lägsta lönerna på arbetsmarkanden är för höga.
När Almega, likt en riddare i skinande rustning, återigen försöker påvisa att ungdomsarbetslösheten mer eller mindre helt går att härleda till att lägstalönerna är för höga så finner svinner snabbt den lilla trovärdighet man arbetat upp sedan valrörelsen 2010.
Tycker Almega som arbetsgivarorganisation att deras oförmåga, att som part på arbetsmarknaden, att pressa ner de lägsta lönerna på arbetsmarknaden är ett problem så borde de väl i första hand adressera sina egna förhandlingsdelegationer. Om lägstalönerna inte skall höjas fortsättningsvis så äger ju Almega frågan i första hand själva, tillsammans med de fackliga organisationerna. Trovärdigheten hos Almega och deras undersökningar tycker jag understryker min analys av att Almega kan vara arbetsmarknadens felande länk.
Lyssna även på dagens debatt på P1 mellan Almegas Jonas Milton och LO:s Per Bardh. I debatten hänvisar Milton till att 4% befinner sig på lägstalönen efter ett år, när det i hans egen artikel i GP och Almegas egna utredning hänvisas till att detta är efter fyra år. Vad den egentliga siffran är efter ett år, och hur många som går in på lägstalönen som Almega jämrar sig över framgår tyvärr inte. Även detta säger en del om Almegas trovärdighet.
Gammelmedia på detta:
GP / SvD / Aftonbladet / DN /
Nymedia på detta:
Jonas Milton / Görans tankar och bagateller / Rolf Eriksson / Högrelius blogg /
Krassman / In Your Face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar