måndag, maj 23, 2011

Vargarna i Roslagen

I dag har undertecknad ytterligare en artikel publicerad gällande Rialavargarna. Jag har motionerat om att kommunen skall ta ett ansvar i frågan, något som man verkar vara helt ointresserad av. Jag kan med sorg i hjärtat konstatera att debatten håller på att bli som övriga Sverige där ytterligheterna får dominera och skyttegravarna mellan vargvänner och dess moståndare grävs allt djupare. Länk till artikeln hittar ni här, och nedan i sin helhet.
Anonyma lappar som hittade uppsatta i söndags 22/5

----------------------------------------------------------------------------------------

På kommunfullmäktige den 16 maj behandlades min motion som föreslår att kommunen skall genomföra ett seminarium eller en utbildning gällande vargarna i Rialareviret. Denna möttes av ett kompakt motstånd från den borgerliga majoriteten. Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har uppfattningen att detta inte är en fråga för kommunen. Att ordna ett seminarium och låta de som engagerat sig i frågan komma till tals, hänvisas med fast hand till länsstyrelsen.

Visst har länsstyrelsen ansvaret i frågan, men att på det här kategoriska sättet vägra ta i frågan tycker jag är märkligt. Om inte kommunen har det minsta ansvar kan man ju undra hur det kommer sig att kommunalrådet Kjell Jansson (M) medverkar på ett möte i kommunhuset med en grupp som organiserat sig mot vargarna. Man kan även undra varför kommunens egen stiftelse, Norrtälje Naturvårdsstiftelse, erbjuder rovdjursinformation i sin verksamhet, en fråga som alltså den borgerliga majoriteten anser länsstyrelsen skall sköta.

För mig är det uppenbart att majoriteten endast vågar tala om frågan i slutna rum, och man kan ju bara undra varför. Jag har genom mitt politiska engagemang sett tre frågor som tar fram det allra sämsta hos människor när de debatteras, oavsett parti. Det är kärnkraften, migrationspolitiken och frågan om vargen. Lögner, falska siffror, felaktig forskning och personliga påhopp är mer regel än undantag. Jag har även lärt mig att samtal i slutna rum inte lösningen på någon av dessa tre.

Nu har vi vargar i vår egen kommun, och detta revir är inte likt något annat i Sverige. Det är det senaste i landet, det är det minsta i landet och det är det enda som ligger i Stockholms län. Här finns ett unikt tillfälle att göra hemläxan och se till att vargfrågan i vår kommun inte blir som i alla andra, nämligen ett totalt misslyckande. För att lyckas måste alla goda krafter samverka för att sprida information och kunskap om ”våra vargar”. Då duger det inte att göra som den borgerliga majoriteten och försöka gömma sig bakom kjolen på länsstyrelsen.

Samma dag som den borgerliga majoriteten avslog min motion så skedde ytterligare en vargattack. Den här gången var det en kalv som skadades då den blev attackerad i kohagen i Stångberga i Vallentuna kommun. Den sittande majoritetens passiva hållning visar en tydlig bild på avsaknad av politiska ambitioner och ansvarstagande, som jag sett på många andra områden.

Att kommunen har ett ansvar och bör agera för att sprida information och kunskap kring vargen är något som boende i reviret, hundägare, jägare, rovdjursvänner, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och till och med sverigedemokrater står bakom, detta till skillnad från den borgerliga majoriteten som styr kommunen. Återigen kan man bara undra varför?

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN / DN2 / SvD / SvD2 / NT /

Kristian Krassman (S)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, dessutom, så diarieförs inte komunens möten med varghatarna....
det är faktiskt lag på at ska göras..

Anonym sa...

Det är så konstigt att det inte går att lära sig hur man hanterar vilddjursfrågan i Sverige som man hanterar den i t ex Kanada. Där lägger man på kommunnivå och inom frivilligorganisationer ner energi och tid på att informera medborgarna om hur man gör om man stöter på björn, prärievarg eller andra stora djur. Attackerna är extremt få i förhållande till folkmängden.
I området runt Vancouver (själva staden har en befolkning ungefär som Stockholm, i stor-Vancouver bor det runt 2-3 miljoner människor) finns det mycket svartbjörn, förutom bergslejon (men de är mer ovanliga). Björn syns ibland gå i villaträdgårdarna. Trots detta anses inte rovdjuren vara något stort problem, annat än att folk inte kan ha olåsta soptunnor - björn stjäl gärna matrester - och att man måste ha koll på sina husdjur.

Öbon sa...

Saxar från min blogg, med vilddjurskontakt http://rapporterfrnmin.blogspot.com/2011/05/forvirringen-var-total.html

Ps, föreg kommentar var min, glömde logga in.