Drevet, i folkets tjänst?

Eva Franchell har på Aftonbladets ledare tagit mod till sig att förklara drivkrafterna bakom ett antal av de drev vi bevittnat genom tiderna. Franchell hävdar att ett drev mer eller mindre är en folkrörelse där media är opinionens och folket förlängda arm. Medias reaktion, eller medialogik, är inte en konspiration utan en reaktion på det vred som finns hos folket och detta gör att media inte skall ses som drevkarlar utan som folkets megafon mot orättvisorna, allt enligt Franchell själv.

 

(Bilden visar tydligt "folket" till häst som driver drevet)

Motivet till ledaren hämtar Franchell från en beskrivning som Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja gjort. Franchell anser att Lindgren beskriver att alla journalister är ute efter att fälla det byte det har vittring på. Att alla journalister omfattas i denna beskrivning av Lindgren tycker jag vittnar om en övertolkning, men att de som driver ett drev framåt har som ambition att leverera ett byte i någon form anser jag är ett avgörande inslag i varje drev. Franchell menar dock att det inte är journalisterna som fäller bytet, utan folket själva.

Hennes resonemang kring "dreven" är intressant, men bara för att ordet sant är en del i ordet intressant så betyder det inte med automatik att det har med varandra att göra. Storyn om Juholts boende var enligt Franchell "journalistiskt glasklar". Detta till trots måste hon nu alltså förklara för opinionen, att så var fallet och att drevet gick på det bränsle om opinionens vrede utgjorde. Sett mot hennes eget försvarstal så är bilden som Franchell målar, att media agerar i folkets tjänst, och inte aktieägarnas intresse, rent löjeväckande.

Franchells önsketänkande kring Carl Bildt och hans världsomfattande entreprenörskap känns som en tafatt nyansering mot drevet mot Juholt och hennes ord om att "om medierna fått styra hade Carl Bildt fått löpa gatlopp för länge sedan" bidrar inte till att stärka hennes case. Enligt henne handlade aldrig­ drevet mot Juholt om regler, utan om moral och det är omoralen som gör läsare, radiolyssnare och tv-tittare så förbannade och dessutom gör att folket köper Aftonbladet.

Franchells resonemang att folks vrede driver ett medialt drev kan säkerhet leda till ett Nobelpris för hennes räkning, om hon kan leda resonemanget i bevis. Beviset skulle nämligen avgöra en av de största frågorna som människan stått inför. Frågan om vad som kom först, hönan eller ägget. För egen del tycker jag hennes ledare bevisar att Aftonbladets scoop mer handlade om att göra en höna av en fjäder. Skall man leda i bevisa att bränslet i medias agerande är folks vrede och inte blodvittring så kanske man skall välja något som utvärderats, inte minst för sin egen trovärdighetens skull.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / 


Nymedia på detta:
Jinge / Sideriska siktet II / Alltid rött alltid rätt / Rolf Eriksson / Röda Berget /

Krassman / In Your Face