I dag så precenterade Mikael Damberg och Tommy Waidelich Socialdemokraternas budgeterade satsningar på Sveriges framtid. Det handlar om en politik för en kunskapsbaserad ekonomi, det handlar om att investera i utbildning. Inte helt oväntat så levererar Socialdemokraternas skuggbudget en högre ambitionsnivå än den borgerliga regerigens. Reinfeldt må försöka skaffa sig copyright på att uttala ordet ansvar, men som alla vet är det skillnad på att prata och leverera. Det finns ett engelskt uttryck som lyder ” Put your money where your mouth is”.
Betydelsen syftar till att man med handling ska visa sina uttalade ambitioner, något som Damberg och Waidelich gör, tillskillnad mot den borgerliga regeringen. Här skulle mitt inlägg kunna fyllas av siffror. Hur många fler miljoner som skall satsas på pedagogerna, hur mycket mer som skall satsas på yrkeshögskolan, hur många fler i grundskolan som skall få behörighet till gymnasieskolan nationella program, hur många 30–34-åringarna som ska ha genomgått en minst 2-årig högre utbildning och hur många fler unga mellan som skall få en gymnasieexamen.
Men jag tänker inte skriva om dessa siffror, siffrorna som är Socialdemokraternas bevis för att ta ansvar. Jag tänker skriva om det som är det viktiga, och det som är den riktiga skiljelinjen i skolpolitiken. Det handlar om synen på skolan och synen på eleverna. Damberg och Waidelich lyfter det faktum att de olika pengsystem som finns runt i landet, som är den borgerliga modellen för att hantera eleverna som kunder på en marknad, inte synliggör den enskilda individen. Skolverkets rapport ”Resursfördelning utifrån förutsättningar och behov” från 2009 visar att det finns en så generell tilläggsresurs, som förskolor och skolor får utifrån sin socioekonomiska struktur.
I ungefär var femte kommun när det gäller förskola, i ungefär var fjärde när det gäller grundskola och i ungefär var tionde när det gäller fritidshem. Resultatet är att skolans resurser inte differentieras tillräckligt mycket med tanke på de stora skillnader som finns i förskolors och skolors förutsättningar för sin verksamhet. Skolverket menar att det här systemet bidrar till att öka ojämlikheten i den svenska skolan. Damberg konstaterar att detta inte får fortsätta och att skollagen måste ändras. Sverige ska ha en skola där varje elev kan synas, och inte bara ses som en del på en marknad.
Dagens presentation av Damberg och Waidelich bådar gott, en annan skola är ett måste om vi skall ta ansvar för framtiden. Att kunna se och adressera de strukturella hinder som finns för att alla elever skall kunna tillföra sig kunskap, utifrån varje enskild elevs förutsättningar är avgörande. Alla skolor ska vara bra skolor, och alla barn och ungdomar ska få en god och likvärdig utbildning. Det innebär för oss att alla elever ska ha samma möjlighet att lyckas i skolan oavsett från vilken familj de kommer eller var de bor.
Gammelmedia på detta:
SvD / DN / Aftonbladet /
Nymedia på detta:
Peter Andersson / Peter Högberg / Kildén & Åsman / Johan Westerholm / Martin Moberg / Röda Berget / Jämlikhetsanden / Mikael Damberg / Pluraword /
Krassman / In Your Face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar