Inget oväntat och inget nytt

Det känns som att vi nu är inne i nästa steg i den mediala beviskedjan mot Håkan Juholt. Nu är den sociala bevisbördan mot Juholt som skall läggas fram, nu är det mätningarna som dominerar. Sifo har på uppdrag av SvD ställt frågor om synen på S-ledaren till 1 000 personer och inte ens två av tio väljare ser Juholt som en tillgång för partiet. 61 procent svarar tvärtom att han ”mest är en belastning”, samtidigt som fyra av tio väljare tycker att han borde avgå. Bland LO-medlemmar tycker 43 procent att Juholt bör avgå och i gruppen arbetare är siffran ännu högre med 46 procent. Att trotsa denna folkliga opinion måste ju vara vansinne, eller?

Drevet mot Håkan Juholt är inne på sin nionde dag och att denna fråga som i grunden skakat partiet skulle ge en hård dom från opinionen är det INGEN som ifrågasatt. Att medlemmar och sympatisörer runt om i landet är besvikna är för mig en självklarhet. Man vill ha förtroende för sin ledare och man vill inte att det valda ledarskapet skall kläs i tjära och fjädrar i media, besviken över att nu så blev fallet är med andra ord en självklarhet. Precis som att Socialdemokraterna hade sina sämsta siffror någonsin under den turbulenta sista perioden innan Mona Sahlin avgick så kommer siffrorna återigen att sjunka. Den uppåtgående trenden som valet av Håkan Juholt och utformningen av politiken givit oss kommer att avta för att sedan sjunka.

Men det finns, precis som jag skrivit tidigare, ingen quickfix på detta allvarliga läge. Det finns bara hårt arbete. Mikael Persson och Anders Sundell från den Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har skrivit om vilken effekt politiska skandaler har över tid vilket skänker mig hopp och skänker mig förtroende över att Håkan Juholt valt att göra det rätta, valt att ta fighten. Enligt forskarna så kommer vi troligtvis inte se någon långvarig minskning i stödet för Socialdemokraterna till följd av Juholtaffären, om den här politiska skandalen följer samma mönster som tidigare politiska skandaler. Det som möjligtvis skiljer denna skandal mot andra är medias eget agerande.

Jag vill påstå att ingen av de aktivt drivande medierna i drevet genomförde den kritiska källgranskning på uppgifterna från riksdagsförvaltningen, mot bakgrund av de satta rubrikerna om att Håkan Juholt bluffat och fifflat. Håkan Juholt har öppet redovisat sitt boende och de som fortsättningsvis hävdar att vår partiordförande har haft som motiv att sko sig har i dagsläget hela bevisbördan som sitt ansvar, eller så har de helt enkelt en annan agenda än att se en fortsättning på den trenden som Socialdemokraterna haft sedan Juholt tillträdde. Samma agenda som de anonyma S-toppar och S-källor haft som bidragit till drevet.

Medias uppgift är att granska makten, men det är inte dess uppgift att avsätta den samma, något som de inblandade i drevet bör fundera över. Den fråga som alla vi andra bör ställa som stått vid sidan av och sett detta spektakel är vad som varit drivkraften i detta drev? Har det varit att förmedla sanningen eller har det varit att få Håkan Juholt att lämna sitt uppdrag?

Gammelmedia på detta:
Expressen / Expressen2 / Expressen3 / DN / DN2 / DN3 / DN4 / SvD / SvD2 / SvD3 / Aftonbladet / Aftonbladet2 / 

Nymedia på detta:
Ett hjärta RÖTT / Det progressiva USA / Zac´s åsikter på ett fat / Johan Westerhom / RADIKALEN / Martin Moberg / Kent Persson / Jonas Sjöstedt / Peter Högberg / Tokmoderaten / Roger Jönsson /

Krassman / In Your Face