Vill man att sanningen skall komma fram?
I obduktionsrapporten uppgav att koncentrationen av Tiopental var tusen gånger högre än vid normal användning. - Den siffran är nu korrigerad vilket talar för hennes oskuld. Det kanske är frågan om en tio gånger högre dos. Jag tror inte barnet fått en överdos utan att hon var i så dåligt skick att kroppen inte kunde ta emot läkemedlet, säger en annan av barnläkarens kollegor. Frågan blir ju då vad dosen var till för? Vem som dock är ansvarig för den icke journalförda injektionen av Tiopental av alla de 21 personer som fanns i rummet där Linnea vårdades har dock ej framkommit. Att det råder brist på vittnen som sett vad hänt i det överbefolkade rummet ser jag som helt omöjligt. Någon har uppebart gjort det, och de som befann sig i rummet vet med all säkerhet vem det är.
Att Linnea fick er hjärnblödning när hon tidigare felbehandlades och att det misstänks ha resulterat i att hon drabbades av hjärnskador har Hälso- och sjukvårdens anvarsnämnd (HSAN) redan konstaterat. Detta resulterade i att ansvarig sjuksköterska varnades. Sjuksköterskan uppgav till HSAN att det var mycket stressigt på neonatalavdelningen den aktuella natten på grund av underbemanning. Något som det inte var tal om den 19:e september när alltså 21 personer var inblandade. Trots detta så har ingen erkänt att något misstag begåtts, och ingen har sett vem som givit den dödliga injektionen av Tiopental. Denna historia luktar bara värre och värre. Vem kunde tro att de skulle vara så svårt att få fram sanningen om vad som hände Linnea den 19:e september. Det är väl inte en outlaw MC-klubb man utreder heller.
Gammelmedia på detta:
Aftonbladet, DN, SvD, Aftonbladet2
Nymedia på detta:
Heidbrik
Krassman, In Your Face
2 kommentarer:
Från läkarnas sida handlar det här inte om att läkaren gett överdos eller inte utan rätten att lindra någons plågor vid en oundviklig död, även om detta förkortar tiden till döden. Jag anser att detta är en essentiell del i vården, speciellt om man vill behålla förtroendet för sjukvården som human ända in i döden och vill undvika att människor åker till dödshjälpskliniker för att undkomma en plågsam och utdragen död.
Jag har personliga erfarenheter som anhörig till en döende som gör att jag tycker att möjligheten att läkare ska kunna ge höga doser smärtlindring i samband med att någon är på väg att dö är helt i sin ordning och en ideal lösning. Det är inget hemskt och leder inte till några plågor. I det fall jag närvarade vid led den döende av hallucinationer som utöver plågan av att blöda invärtes också led av att lungorna långsamt fylldes med vätska p.g.a. njursvikt. Vätskan i lungorna ledde till långsam drunkning och det kändes helt självklart att läkarna skulle göra sitt yttersta att lindra upplevelsen med hjälp av smärtlindring som dock hade bieffekten att den trubbade av kroppens självförsvar mot döden.
Jag vet inte hur det är i ditt fall, men många har åsikter om denna fråga utan att någonsin sett en människa dö i en sjuksäng.
@Anonym
Glöm inte att Linneas kritiska läge uppkom av felbehandling, felbehandling på samma sjukhus där man alltså, enligt dig, fattade ett beslut att lindra hennes plågor med en mängd Tiopental som vida överskrider gränsen för vad som är till för att lindra smärta så att hon skulle dö fridfullt. Utan föräldrarnas medgivande, utan att berätta vem som tagit beslutet och vem sim gjort injektionen.
Smärtlindring inom vården i kombination med att man inte gör livsuppehållande insatser sker varje dag i vården i Sverige, vilket är bra. Men att se detta som hänt Linnea som ett exempel hur den palliativa vården fungerar i Sverige är inte en korrekt jämförelse. Jag tror även att dina personliga erfarenheter innehåller att sjukvården och anhöriga kommer överens om vad som skall ske med vårdtagaren i livets slutskede. Detta har inte skett i fallet med Linnea tycker jag, tycker du det? 21 personer har förhörts under utredningen, och ingen vill berätta vem som tog beslutet eller hur mycket Tiopental som injicerats i Linnea. Tycker du även att detta förfarande liknar dina personliga erfarenheter?
Vill man behålla förtroendet för sjukvården som human och undvika att människor skall behöva vara oroliga för att läkare inte vågar stå för sina beslut och utelämnar dödliga injektioner ur patienters journaler så är det bäst att den här historien uppklaras. Då krävs det att alla inblandad personal berättar det dom vet, och inte hemlighåller vem som gjort vad och fattat besluten. Det är väl just den här typen av historier som gör att man ifrågasätter sjukvården.
Om inte detta utreds och sanningen vad som skett Linnea kommer fram så kan vi konstatera att sjukvården själv tog beslutet och själva införde möjligheten till aktiv dödshjälp, utan anhörigas godkännande. Som jag skrev så tycker jag att den passiva dödshjälpen vi använder inom svensk sjukvård är bra. Om jag sett personer dö i en sjuksäng kan ge en koppling till debatten kring aktiv, passiv dödshjälp och läkarassisterat självmord. Men att det skulle ha med utredningen kring den dråpmisstänkta barnläkaren, kollegornas inställning till det som hänt och den misstänkta barnläkaren har det knappast.
De länder som tillåter aktiv dödshjälp är Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Italien. Om vi skall undvika att människor skall söka sig till dessa länder för att avsluta sitt liv tror jag inte är möjligt. Det enda sättet att få en person att inte vilja avsluta sitt liv på en dödshjälpsklinik i något av dessa länder är väl att införa samma system i Sverige, vilket jag är strakt emot. Sjukvården skall främja livet och jag anser inte att vi skall lägga resurser på att avsluta liv. Jag tycket vi skall behålla den lagstiftningen vi har idag gällande passiv dödshjälp, tycker du att vi skall införa aktiv dödshjälp i Sverige?
Skicka en kommentar