På brännpunkt tar Stefan Fölster (Svenskt Näringsliv) och Nima Sanandaji (Captus) till tangentbordet för att ge sin syn på kommuners sätt att sköta sin ekonomi och verksamhet. Artikeln är för att sätta fokus på en ny rapport från Svensk Näringsliv som visar att "de kommuner som låter sina utgifter skena iväg paradoxalt nog inte satsar mer på vård, skola och omsorg". Summan är att de anser att man inte skall belöna slösaktiga kommuner.
"De mest slösaktiga kommunerna lät sina sammanlagda utgifter öka med mer än 50 procent under åren 1998–2008. De mest sparsamma däremot nöjde sig med mindre än 20 procents ökning. Ändå ökade de spar- samma kommuner resurserna till skolan betydligt mer än de slösaktiga. I de slösaktiga kommunerna har utgifterna i viss utsträckning gått till simhallar, campingplatser, bowlinghallar och liknande, som Timbro nyligen visat. I stor utsträckning har dock pengar gått till mer byråkrati*"
Att Svenskt Näringsliv inte vill att kommuner skall investera i sådant som kan drivas i privat regi är ju inget nytt men att kommunernas arbete skall värderas enligt hur slösaktiga dom är med att investera i sin verksamhet eller hur återhållsamma dom är tycker jag visar på ett allt för enkelspårigt resonemang. Det är som att alla dessa investeringar som gjorts är helt huvudlösa, saknar förankring och är slöseri med skattemedel. Jag tror inte att bilden är så enkel.
Resonemanget och resultatet av rapporten skapar i mitt huvud en del frågetecken. Vilka är dessa kommuner som "slösat" mest respektive minst. Hur ser deras politiska majoriteter ut? Vilka skattesatser har dom? Vilka verksamheter har man satsat mest på och hur ser åldersstrukturen ut? Förutom att jag motsätter mig författarnas syn på de offentliga verksamheterna så tycker jag att dom ändå berör ett intressant resonemang när det gäller att beskriva vad som händer i lågkonjunkturer. Så här skriver Fölster och Sanandaji.
"Under krisåren 2009 och 2010 sammantaget minskar produktionsvolymen i näringslivet med 7 procent och sysselsättning med ungefär 200000 personer. Däremot ökar produktionen i kommuner och landsting, enligt SKL:s prognos, medan sysselsättning endast minskar marginellt. Trots detta har vi en debatt om stora nedskärningar i välfärden.
Att fördelningen ändras mellan privat till offentligt i kristider är ju inget nytt. Samhället får naturligtvis större utgifter när lågkonjunkturen slår. Ökade socialbidrag, ökad arbetslöshet och ökad ohälsa gör att produktionen inom det offentliga ökar. Men resonemanget pekar på ett bra sätt att man inte kan ha för mycket sparat från goda tider, för kunna använda i sämre. Den borgerliga regeringen vi har nu är ett levande bevis på detta. Först använder man ett statligt överskott till skattesänkningar för att det skall ge ökad tillväxt, vilket uteblivit. När sedan krisen är ett faktum så skall man använda man samma politik för att få fart på sysselsättningen. Mer av samma alltså, oavsett konjunktur.
Gammelmedia på detta:
SvD, DN, Aftonbladet
Nymedia på detta:
Westerholm, JJ.n
Krassman, In Your Face
2 kommentarer:
Undertecknad tog bort en kommentar som en anonym person skrivit, om en annan person. Kommentaren hade inte på något sätt med mitt inlägg att göra. Eftersom jag inte alls känner till omständigheterna i kommentaren så tog jag bort den.
Skicka en kommentar