Socialdemokraternas tidigare partiordförande, Göran Persson, införde målet
att Sverige skulle ha 80 % sysselsättning. I ett tidigare inlägg
tog jag upp arbetslösheten och fick en kommentarer från riksdagsledamoten Bino Drummund
(M). Han skrev följande ”Och ändå är Göran Perssons mål för sysselsättningsgrad
på 80 % uppnått, av en borgerlig majoritet dessutom. Helt otroligt, eller hur
Kristian? S var aldrig i närheten.”
Alliansen med Reinfeldt i spetsen skrotade sysselsättningsmålet. Arbetslösheten är nu 7,3 procent och väntas i år hamna på 8,2 procent. När Reinfeldt tillträdde i oktober-06 så var arbetslösheten 6,6 procent, så förstår jag varför Per Gudmundson på SvD och Drummond vill tala om sysselsättningsgraden igen. Att tala om en havererad arbetslinje är otacksamt, så valet blir naturligt och enkelt för dom.
Men det finns ett allvarligt problem att likt Gudmundson och
Drummond väljer att blanda begreppen. I siffran över antalet sysselsatta ingår inte
mindre än 11 arbetsmarknadspolitisk åtgärder. Dessa är onekligen avgörande för
att arbetslösa skall kunna komma in på arbetsmarknaden, never the less, det är i dag 131 953 personer som ingår i åtgärder som befinner sig i statistiken. Åtgärder
som är viktiga och avgörande, men det är ett annat mått än det som definierar
politikens verkliga utmaning, nämligen arbetslösheten.
Kristian Krassman, S
Gammelmedia på detta