Hur många får "julklappar" i år

Siffror visar att mer än varannan kvinna utsätt för någon form av våld från män under sin livstid, och ändå så väljer många att blunda för den faktiska maktstruktur som råder mellan könen. Är det till exempel konstigt att en tredjedel av personalen på Södersjukhusets akutmottagning anser att det är kvinnans fel om hon blivit misshandlad?

När jag läser om den publicerade undersökningen som visar att just en tredjedel av personalen lägger ansvaret i kvinnans händer när hon utsätts för ett övergrepp så tänker jag på hur lite vi människor lärt oss den tabu som ämnet har. Det blir ännu mer intressant när man funderar på kommentaren från Maaret Castrén, professor i akutsjukvård och som arbetar utbildning på Södersjukhuset . – Studien visar att vi fortfarande har mycket att jobba med på attitydssidan, säger hon till Ekot.

Nog för att denna kommentar säkert är en del av ett längre resonemang, men den skulle lika bra kunna vara fälld av Pär Ström då han återigen uttrycker hur synd det är om oss män som tvingas leva i ett matriarkat. Detta handlar nämligen än så mycket mer än bara attityd, det handlar om att se det strukturella förtryck som mäns våld mot kvinnor innebär.

Utan att ha siffrorna framför mig så kan jag gissa mig till att majoriteten av de tillfrågade i studien är kvinnor. Majoriteten som arbetar inom sjukvården är nämligen kvinnor. Mer än hälften av dessa kvinnor ingår i den gruppen som utsätt för någon form av våld från män under sin livstid. Att erkänna att man blivit eller är förtryckt, slagen eller psykiskt misshandlad är tabubelagt och stigmatiserat.

Vem vill vara ett offer, vem vill vara en svag kvinna och vem vill se sig själv i den som fått stryk? För att vara ödmjuk så skriver jag att de är få som vill det, att man väljer att distansera sig är inget konstigt. Att de som utgör den yttersta och första kontakten inte ser, inte kan eller inte vill se mäns våld mot kvinnor skiljer sig inte från de övriga i samhället.

Det är anmärkningsvärt och beklämmande att hälften av personalen inte frågat de kvinnor som kom in med misstänkta misshandelsskador om de blivit misshandlade. Att knappt var tionde kvinna som misshandlats fick inte sina skador dokumenterade är lika allvarligt. Att man nu lyfter detta är bra, men det är inte en sjukvård som ställer frågor och utreder som är lösningen.

Det som är lösningen är att våga tala om mäns våld, och de som sitter med den största insatsen där är sådan som jag själv, för jag är en man. Det är vårt ansvar att se till att vårt våld och dess effekter på samhället debatteras. Det är inte en kvinnas fel att den blir slagen av en man, det är mannens fel och vi andra män måste se detta. Det är först när vi män står upp för dessa kvinnor som samhället kommer förändras, den förändringen kommer inte att komma bara för att kvinnorna/männen inom vården gör det.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN / SvD / Expressen /

Nymedia på detta:Lasses blogg / Anna Starbrink / Jinge / Genusnytt / Verglighetens tolk / Feminism och Funderingar / Tokmoderaten / Strandtestarbloggen / Leffe45`s weblog / Det perfekta livet /

Krassman / In Your Face

Tvåsiffrigt för V stavas EU

Det var den 11:e juni 2007 som jag uppmanade Jonas Sjöstedt för första gången att komma hem och ta ledning över Vänsterpartiet. Sedan dessa har jag blivit tvungen att upprepa min önskan, men jag kan nu se att min önskan är på väg att besannas, om nu Vänsterpartiet själva vill. I helgen så träffas Vänsterpartiets valberedning och skall ena sig om ett namn som de skall förorda till partiordförande, men det är onekligen kongressen i januari som helt avgör frågan.

 Nu kan ju vän av ordning undra varför är en sosse som mig så intresserad av att se Jonas Sjöstedt som ledare för Vänsterpartiet, och förklaringen är egentligen ganska enkel. När jag påbörjade mitt politiska engagemang så stod valet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag valde det förstnämnda eftersom jag förutsatte att Vänsterpartiet skulle driva en tydlig politik från vänsterkanten och att mitt fackliga engagemang behövdes inom folkrörelsen i Socialdemokraterna.

Jag var aktiv inom fackförbundet Metall, och fick tidigt höra talas om den engagerande Vänsterpartisten från Umeå. Sedan dess så har jag följt Jonas arbete och jag förbannade den dagen då han bestämde sig för att kandidera till Europaparlamentet. Jag tyckte hans engagemang behövdes här hemma, men sett till nuläget så gör hans erfarenheter av sitt arbete där honom till den enda kandidaten inom Vänsterpartiet som verkligen kan göra EU till en valfråga.

I valet 2014 så kommer det finas två partier som är EU-kritiska, det är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. EU:s framtid kräver engagemang och kunskap och vilka av dessa två partier som kan leverera detta är uppenbart. Om Vänsterpartiet fattar rätt beslut på kongressen i januari kommer de få en partiordförande som med emfas kan positionera sitt parti inom ett ledigt politiskt utrymme. Rätt hanterat så detta vara frågan som göra att Vänsterpartiet noteras för tvåsiffrigt i valet, men det avgörs av rätt beslut tas på Vänsterpartiets kongress.

Gammelmedia på detta:

SvD / Aftonbladet /

Nymedia på detta:
Havets blogg / Jonas Sjöstedt /

Krassman / In Yor Face

Maktskifte

Så kom då äntligen den stora SCB-mätningen som enligt spekulationerna skulle knäcka förtroendet för Håkan Juholt. På vissa håll har det låtit som att mätningens resultat skulle tvinga Håkan att lämna partiledarskapet Socialdemokraterna. Förvånande för många så visar nu mätningen att vi hade haft en rödgrön regering om det vore val i dag. Mätningen visar att Kristdemokraterna åker ur riksdagen och att alliansen då skrapar ihop 44,5 procent, jämfört med de rödgrönas 44,6. Detta faktum är dock något som som media i sin rapportering helt verkat missat, man kan undra hur det kan komma sig.

Precis som förväntat så backar Socialdemokraterna kraftigt i mätningen, från 34 till 27,7 procent. En minskning med 6,3 procentenheter sedan mätningen i maj månad vilket naturligtvis svider i skinnet. Resultatet talar för sig själv, det är dåligt ett. Men sett mot bakgrunden av den bild som målats av Socialdemokraterna och speciellt Håkan Juholt så har Reinfeldt och de borgerliga småkakorna alla anledningar till att vara oroliga. De aktuella frågorna kring omsorgen borde bidragit till att partiet som påstår sig stå för ett värdigt åldrande har helt uteblivit för KD.  

Vad som även är intressant att se är vart väljarströmmen från Socialdemokraterna tagit vägen. Största tappet sker till MP (1,7 procentenheter) sedan Moderaterna (1,2) och Vänsterpartiet (0,9). Men den allra största gruppen (2,8 procentenheter) som i mättningen övergett partiet svarar i mätningen ”vet ej”. Detta vittnar om att merparten av tappet relativt snabbt kan återfås genom att lägga fokus på politiken, istället för frågan om Juholt som person. Vi Socialdemokrater har mycket att göra och det kommer inte vara helt omöjligt att visa på handlingskraft i det rådande läget. Den styrande regeringen för det här landet verkar i det närmaste överlämnat hela politiken till marknaden.     

Gammelmedia på detta:
DN / SvD / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / Expressen / Aftonbladet4 / SvD2 / Aftonbladet5 /
DN2 /
Nymedia på detta:
Martin Moberg / Thomas Böhlmark / Tok24 / Mikael Andersson / Peter Högberg / Tomt i tanken / Mina Moderata Karameller / Alliansfritt Sverige / Jinge / Johan Westerholm / Röda Berget / Monica Green / Annarkia / Svensson / Kent Persson / Jan Rume / Skäggapans åsikter / Parkstugan / Badlands Hyena / Anybody's place / Per-Åke Fredriksson / Staffans blogg / Ericas tillhåll / RADIKALEN /

Krassman / In Your Face

Medborgarlinjen mot marknadslinjen

Reinfeldt talar gärna om att ta ansvar för Sverige. När man tittar närmare på vad detta ansvarstagande går ut på så visar det sig att merparten av ansvaret är överlåtit till marknaden att sköta. Att överlämna samhällsutvecklingen och stödet för landets befolkning till marknaden och låta politiken ta plats på läktaren är INTE att ta ansvar för Sverige.

Det borgerliga samhällsbygget rasade i samma ögonblick som Sveriges viktigaste reform, enligt Reinfeldt själv, jobbskatteavdraget decimerades till sänkt restaurangmoms. Arbetslinjen var nu helt  övergiven och Moderaternas ideologiska marknadslinje slog igenom fullt ut. Att gå särintressens ärenden ser nu ut att vara regeringen främsta uppgift, istället för att ge landets alla medborgare möjligheter att växa.

I DN så utvecklar i dag Håkan Juholt sina tankar om påregleringar där medborgarintresset fått stått tillbaka till förmån för marknadslinjen. Det handlar om att bygga Sverige starkt för framtiden, mot denna medborgarlinje står den borgerliga marknadslinjen. Juholt förslag till påregleringar gäller först och främst mobil, el-, järnvägs- och apoteksmarknaden.

 – Jag har besökt flera delar av landet där människor inte ens kan ringa SOS Alarm eller använda trygghetslarmet de har på handen, för att det anses för dyrt att bygga ut mobilnätet. Det är inte rimligt att det i vissa delar av landet finns hur många operatörer som helst att välja på, och i andra delar av landet kan du inte ens använda ditt trygghetslarm, säger Juholt till DN.

När det gäller Apoteken så vill Juholt att alla skall kunna få sin medicin inom 24 timmar. Apoteken skall åläggas att upprätta ett gemensamt register så patienter inte behöver leta efter apotek som har den receptbelagda medicinen. Om inte så kommer vite bli aktuellt eller så mister man tillståndet. Medborgarintresset måste komma före deras intresse av att tjäna pengar på oss, säger han.

Socialdemokraterna arbetar med ett förslag för att hårdare reglera elmarknaden som kommer presenteras när de goda råden behövs som mest. När det gäller järnvägarna vill Juholt se att staten ska ta tillbaka uppgiften att underhålla järnvägsnätet och att SJ ska få ett samhällskrav vid sidan av lönsamhetskravet. Alla förslag är sociala investeringar som gör att Sverige byggs starkare för framtiden, på våra innevånares villkor istället för på marknadens.

Gammelmedia på detta:
DN / SvD / Aftonbladet / Expressen / SvD2 / SvD3 /

Nymedia på detta:h
Thomas Böhlmark / Tokmoderaten / I grevens tid / Kommunisternas blogg / MMK /
Krassman / In Your Face

It ain't over....

Enligt dagens undersökning så har Socialdemokraternas fall i opinionen bromsats, Detta är naturligtvis mycket välkommet att man för en gångs skull kan se en positiv rubrik kopplad till sitt största intresse och arbete, men det innebär ett bedräglig lugn. Den långa resan tillbaka för oss Socialdemokrater är i sin linda och det är knappast läge att börja hoppas på att en vändning redan skett i opinionen, vi har mycket mer att bevisa för väljarna innan det sker.

I mätningen från Aftonbladet/United Minds ökar vi marginellt från 24,9 procent till 25,7 procent. Moderaterna tappar 1,3 procentenheter till 31,5 men de övriga borgerliga småpartierna uppvisar på samma gamla problematik när det gäller att kapa åt sig smulorna som ramlar ner från Moderaternas bord. Alla tre ökar smått, men de har inte nämnvärt att stärkt sin position under Socialdemokraternas tillbakagång. Det är förresten kul att se att mätningen får sådan stor uppmärksamhet i både DN och SvD.

En mätning är ingen mätning och det känns mer eller mindre som självklart att rubrikerna nästa gång, om Socialdemokraterna går bakåt, kommer att slås upp som att krisen är monumental, internt gnöl dominerar, Juholt är slut och Socialdemokraterna är körda i valet 2014. Alltså mer eller mindre helt i linje med den tidigare rapporteringen kring mätningarna efter Juholts svarta vecka. Det kan därför vara värt att återigen lyfta forskningen från Mikael Persson och Anders Sundell på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Forskningen visar på två saker. För det första finns det en negativ effekt av skandaler på partiets stöd i opinionen, men effekten är kortvarig. För det andra, den negativa effekten av skandaler har ökat i styrka över tid. Enligt forskarna så kommer vi troligtvis inte se någon långvarig minskning i stödet för Socialdemokraterna till följd av Juholts svarta vecka, om det drevet följer samma mönster som tidigare politiska skandaler. Värt att minnas, synd bara att många har så lätt att glömma.    

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN / SvD /

Nymedia på detta:
Peter Högberg / Jinge / Thomas Böhlmark / Roger Jönsson / Kent Persson / Kommunisternas blogg /

Krassman / In Your Face

Långkok på samma spik

Att koka soppa på en spik är en konst, men att göra det på samma spik, gång efter gång är något helt annat. Dagen till ära är det Aftonbladet som står för merparten av kokandet när det gäller medias oproportionerliga spekulationer kring Håkan Juholts dåtid och framtid. Aftonbladet gör i dag gällande att Socialdemokraternas partisekreterare, Carin Jämtin, hade en ”packt” för att planera Juholts avgång. Lena Mellin skriver att denna plan, som helt avisas av Jämtin, var sensationell.

Det sensationella skulle enligt Mellin vara att partiet arbetade fram en katastrofplan som innefattade en extra partikongress för att välja Juholts efterträdare. Enligt Mellin visar detta hur illa ute S-ledningen bedömde att Juholt var i början av oktober. Vilka bevis som hon har för att detta verkligen skett är oklart, eller lika kristallklart som Aftonbladet kallade riksdagens närmaste obefintliga regler för Juholts boende. Veckan då drevet påbörjades mot Håkan Juholt så fick han en polisanmälan hängande över sig för bedrägeri. Självklart så påverkade detta men Mellin verkar nu helt glömt detta när historien nu skall kokas om, för att smaka som något nytt.

Drevet mot Juholt kommer gå till historien som ett av de i särklass märkligaste och pekar på medias fartblindhet när det gäller källkritiken till ett påstått skoop. Eftersom Juholt vägrar vika ner sig för den mediala anstormningen så fortsätter spekulationerna. Vilken granskning media kommer utföra av regeringsmakten den här helgen skall bli intressant att se. Jag tror nämligen att allt kommer handla om Socialdemokraternas pågående Förtroenderåd, det gäller som alltid pioritera vad som är viktigt.

Gammelmedia på detta:

Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / DN / SvD / SvD2 / SvD3 /

Nymedia på detta:
Zacs åsikter i en burk / Norha4you´s weblog / Skäggmesens atlas / Kent Persson /

Krassman / In Your Face  

Apoteksboomens fördel, ett problem!?

Avregleringarna som genomförts i Sverige har i många fall uppvisat fler baksidor än framsidor. Elmarknaden har vi som exempel på ett av de större misslyckandena, och avregleringen av den statliga televisionen kan jag personligen tycka vara en av framgångarna. En av de senare avregleringarna som nu uppvisar en ny baksida är avregeringen av de statilga apotesmonoploet.   

Svårigheter för patienter att få tag i sin receptbelagda medicin, över konsumtion av ej receptbelagda preparat, svårigheter för de med knapp ekonomi att få köpa medicin på avbetalning är några av de baksidor som jag tidigare sett av denna ideologiska avreglering från den borgerliga regeringen. Det som jag dock sett som en av fördelarna verkar nu kunna bli denna avreglerings nästa baksida, nämligen tillgängligheten. I dag meddelar den tyska apotekskedjan Doc Morris att man stänger 16 av sina 81 apotek redan till årsskiftet.

En annan fråga i detta sammanhang väcks i mitt sinne, något jag stört mig på tidigare. När företag som detta, som skall tillgodose viktiga funktioner i vårt samhälle tvingas till nedskärningar så rapporteras det nästan uteslutande med små notiser på näringslivs/ekonomi-delarna i media. Som att det primärt skulle vara en fråga rörande endst sfären näringsliv och ekonomi. Vi får väl se när man har tillräckligt med stake för att skriva om det på nyhetsplats och i ledare, för detta är ju i hög grad en politisk fråga och berör vårt samhälle. Ett sidospår, men dock ett intressant media fenomen.  

Orsaken är samma som alltid när man tvingas stänga butiken. Man har inte klarat konkurrensen eftersom man uppenbart felbedömt marknaden. Enligt företaget själva så förlorar miljoner varje vecka. Eller som det heter på företagsspråk ” Efter en genomgång av apotekens utvecklingspotential har företaget beslutat att genomföra ett åtgärdsprogram. Det innebär att 16 apotek som inte utvecklats tillräckligt bra läggs ned”.  

Man kommer dock att fortsätta att starta nya apotek och under början på nästa år öppna 8 nya. Hur man den här gången har bedömt konkurrensen och risken för överetablering skall bli intressant att se. Kommer man öppna där man verkligen behövs, eller öppnar man där det finns flest kunder? Bara det faktum att man kallar en minskning med 8 apotek för expansion är ju i sig ganska intressant. Tyvärr så tror jag att vi kommer får se fler som missbedömt markanden och dess potential. Något som föranletts av en överetablering grundad i en övertro till marknadens möjlighet till lösningar.

Gammelmedia på detta:

SvD / DN / Expressen / Aftonbladet /

Nymedia på detta:

Krassman / In Your Face