måndag, februari 07, 2011

Finlands sak är inte vår

Läser en artikel i SvD av Björn Lindhal, under avsnittet näringsliv/innovation, ett artikel som lätt kan uppfattas som köpt reklamplats, frågan är bara av vem? Eller så försöker Björn i artikeln ge en bild av den strålande energikällan och dess framtida utmaningar. Björn skriver om denna urgamla kärnkraft och en personalkår som är lika gammal, men syftet med artikeln missar faktiskt undertecknad helt och hållet, men vad vet jag egentligen.


Jo, jag vet lite om kärnkraften i Sverige. Björn skriver att Svensk kärnkraft befunnits sig i en dvala, vilket är helt sant. Han skriver dock att under de senaste åren har politikernas inställning till kärnkraften ändrats: "Tankeförbudet försvann redan 2006 och i fjol beslöt riksdagen med knapp majoritet att det ska bli tillåtet att byta ut gamla kärnreaktorer med nya". Sant även detta, men vad det har haft för betydelse för energibolagen och kärnkraften i Sverige är mindre oklart.

Dvalan som Björn skriver om har inte förändrats sedan den borgerliga regeringen vann omröstningen, med två rösters majoritet. Det är ett faktum att licensjakten på varg har ett starkare stöd i Sveriges riksdag än den borgerliga kärnkraftspolitiken, och det vet energijättarna. De har nämligen meddelat att det inte blir några nya reaktorer med denna bräckliga majoritet som finns i riksdagen, i alla fall under denna mandatperiod.

Mot bakgrund av en föråldrad kärnkraft som går på övertid, lappas och lagas allt eftersom, så är det naturligtvis välkommet att SvD lyfter fram företag som Dassault Systèmes. Så att dessa kan presentera sin modell över hur man skall modernisera de reaktorer som finns i dag, så att de klarar ett par år till. Bra initiativ kan tyckas, men frågan om varför konsumenterna skall betala kalaset hänger likt bilan på en giljotin över initiativet.

Jag kan tycka att vi har sett nog av denna strålande energikälla och dess framtid. En mandatperiod till av ovisshet och lappande och lagande stärker inte kärnkraftens trovärdighet eller långsiktighet. Det är dags att ge alternativen dess rätt utrymme och aktivt driva på politiken i kärnkraftsfrågan. Debatten skall handla om framtidens energikälla för Sverige, istället för att försöka normbekräfta Finlands kärnkraftspolitik. Trots att mamma är från Finland så är inte Finlands sak vår, i alla fall inte i detta ämne.
Att bygga en ny reaktor i Sverige borde kosta någonstans mellan 40-60 miljarder kronor, som alltså vi konsumenter skall betala. Istället för att hålla branschen på halster så måste en ny politik till, en politik som är långsiktig och hållbar. Avveckla kärnkraften i Sverige och ersättas den med andra alternativ, utan att vi konsumenter och industrin drabbas. Sett till kärnkraftens driftssäkerhet de senaste vintrarna så är ju detta det enda säkra alternativet.

Gammelmedia på detta:

Krassman / In Your Face

2 kommentarer:

Helena von Schantz sa...

Min far brukar förmana mig att inte dra upp Finland som exempel i debatten. Svenskarna tycker nog inte om det, säger han. Nu är det ju förstås skola jag brukar skriva om. Du tar upp ett exempel jag verkligen inte tycker att vi ska följa, däremot gärna ta varning av. Tack för ett klokt och välskrivet inlägg!

Krassman sa...

@Helena
Jag har även jag hört mycket om Finland när det gäller skolan och det finns helt klart saker som vi kan lära oss där.

Vi får nog släppa din fars uppmaning och ta de tillfällen vi kan och förkunna att finlands sak är vår, ibland i alla fall.