Vad trodde ni?

Wikileaks har tagit beslut om att sprida ljus över USA:s diplomatiska verksamhet. Inte för att jag har någon större insyn eller diplomatiska erfarenheter men någonstans så tycker jag att alla som nu är förvånade över det som nu publiceras måste ställa sig frågan om de verkligen är förvånade. Wikileaks avslöjanden har återigen fördömts av USA och den egna sjukdomsinsikten visar på en totala frånvaro. Det är precis som att det är någon annan än USA själva som uttryckt eller genomfört alla dessa diplomatiska övertramp.

Är det en våldtäkt som blir din räddning och din undergång?

Det kan tyckas som att omvärlden drabbats av en total övertro till vad Barack Obamas ledarskap kan uträtta, det känns som att man snabbt glömt USA:s självutnämnda roll som världspolis. Skall vi bli förvånade över att de kallar Nicolas Sarkozy som en kejsare utan kläder. Att Vladimir Putin beskrivs som en alfahanne och Medvedev är som Robin till Batman, som är Putin. Eller det faktum att Kim Jong-Il beskrivs som "den blekfete gamle snubben".

Att fälla tvivelaktiga omdömen om sina politiska med/motspelare kan ju knappast ses som något nytt, även inom diplomatin. Men att sätta dom på papper har ju en relativt känd effekt av att förvärra situationen, när det läses av andra. Vi kanske skall vi bli förvånade över USA genomfört kartläggning och spionage på höga FN-tjänstemän och politiker. Eller att Saudiarabiens kung ska ha bett USA att attackera Iran och då sabotera landets kärnenergiprogram, och att Frankrike och Israel ska ha ställt liknande krav, men blir vi verkligen det?

Vad som pågår och samlas inom verksamheten som kallas diplomati kan många gånger tålas att synas i dagsljus, men om ni inte levt med misstankar om att fula trix och tjuvnyp pågår inom detta område så har ni nu fått bevis för att så är fallet. För en del så svider uppenbarligen sanningen och det skall bli interssant vilka diplomatiska åtgärder som USA nu planerar mot Julian Assange och Wikileaks. USA kommer snart vara mer intresserad av att få tag på Julian Assange än Usama Bin Laden och jag misstänker att den säkraste platsen för Assange skulle vara i en cell på Kronoberg om han lät sig häktats för våldtäkt.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / Aftonbladet2 / Aftonbladet3 / DN / DN2 / SvD / SvD2 / SvD3 / SvD4 / Aftonbladet4 / Aftonbladet5 / Expressen / Expressen2 / Expressen3 / Expressen4 / Expressen5 / DN3 / SvD5 /

Nymedia på detta:
Kildén & Åsman / Mina Moderata karameller / RADIKALEN / Svensson / Jinge / Röda Malmö / Alltid rött alltid rätt / Ipce Cogita / Fetsmart / Vanligtvis / Thomas Böhlmark / Badlands Hyena / Synnerligen kunnigast / Alla smutsiga detaljer / Röda Berget / Tokmoderaten / Annarkia / Intressant / Min klon är snyggare.. /

Krassman / In Your Face

Först då är the botten nådd

Jag har tidigare skrivit att jag hoppas det blir värre innan det blir bättre när det gäller Socialdemokraternas opinionssiffror, och jag verkar ha fått rätt i detta. Den förra mätningen som publicerades visade att vårt fall hade upphört, men dagens mätning från Synovate visar på att fortsatt negativ trend. Min oro ligger i att förbättrade siffror under denna period skulle göra att den självrannsakan och förändringsprocess som partiet så väl behöver skulle tappa tempo. Att sjukdomsinsikten skulle nonchaleras inom partiet i ännu högre utsträckning än det jag ser i dag.

Efter valet 2006 så tog opinionen för Socialdemokraterna fart ordentligt, nådde sin peak i början på 2008, för att sedan börja fallet mot valnederlaget i september samma år. Visst hade vi en positiv trend även under 2009 och delar under 2010 men ställt mot den kurvan som uppvisas efter valet 2006 och som höll sig till slutet av september 2008 är den en klen tröst.

Hade vi upplevt en liknande trend nu så är jag övertygad om att skygglapparna hade suttit kvar på måna Socialdemokrater. Många hade sett namnet på vår partiledare som den enda frågan som intresserar väljarna och Mona Sahlins avgång hade resulterat i en krusning på ytan inom partiet, måtte detta aldrig ske. Vi som bildar det Socialdemokratiska arbetarpartiet äger frågan om vår framtid och vår överlevnad och jag hoppas att vi tillsammans vågar fatta de beslut som krävs för att förtjäna väljarna förtroende återigen.

Vi skall vinna val på egna meriter, och det gäller från minsta kommun till en majoritet i riksdagen. Det är genom ett självförtroende för den egna politiken som vi kommer kunna vända den negativa trenden vi nu ser men då måste vi göra läxan, först då kommer the botten vara nådd. Det är när vi har självförtroende vi slutar att hoppas på Mp eller Vänsterpartiets siffror och att KD åker ut riksdagen som underlag för en ny regering i Sverige. Något som det fanns gott om under årets valrörelse inom Socialdemokraterna.

Gammelmedia på detta:

DN / SvD / Aftonbladet / Aftonbladet2 / Expressen / Aftonbladet3 /

Nymedia på detta:

Tokmoderaten / Alltid rött alltid rätt / Kent Persson / Monica Green / Lasses blogg / Radikalen / Röda Malmö / Jonas Sjöstedt / Martin Moberg / Alliansfritt Sverige / Peter Högberg / Thomas Böhlmark / Tianmi / Lena Sommestad / Mina Moderata karameller / Jinge / Synnerligen kunnigast / Tankar tar vägen /

Krassman / In Your Face

Kungen avgår!

Äntligen, jag blev helt paff när jag började läsa rubriken i SvD. "Kungen lämna makten....på Tonga", besvikelsen blev total. Jag som trodde att boken "Den ofrivillige Monarken" hade fått kungen på fall och att hans skrytsamma bjudmiddag för riksdagsledamöterna nu hade urartat och nått samma nivåer som hans tidigare påstådda "fester". Men nej då....det är alltså kungen på Tonga som nu lämnar över makten till folket.

Världen har förändrats sedan stillahavsöarna enades 1845, säger den nuvarande kungen George Tupou V. Det är därför en lämplig tidpunkt att förändra sättet vi styrs på. Jag överför min verkställande makt till regeringen och parlamentet. Skönt att se att det finns kungar som inser att monarki inte tillhör framtiden. Nu är det allt skillnad på monarkin i Sverige och den på Tonga men första steget att införa republik i Sverige bör faktiskt vår egna lilla kung vara mogen att ta.

Gammelmedia på detta:

SvD / DN / Aftonbladet / DN2 /

Krassman / In Your Face

Felaktig symptombekämpning

I dag så levererar en av mina favoriter från TCO, Roger Mörtvik, och hans kollega Jonas Olofsson en intressant ingång till att lyfta utbildningsnivån i vårt avlånga land. Roger och Jonas tar upp en sida av ungdomsarbetslösheten som visar på det stora antal av elever som inte går färdigt gymnasiet och deras svaga kopplingen till arbetsmarknaden. TCO presenterar nu ett nytt utbildningspolitiskt mål, är 2020 ska 95 procent av en årskull ha uppnått målen för en gymnasieutbildning vid 25 års ålder.


TCO föreslår en särskild utbildningsgaranti som ger unga rätten att fullfölja en gymnasieexamen innan man fyllt 25 år vilket jag tycker andas nytt och fräscht. De som inte fullföljer en gymnasieutbildning är kraftigt överrepresenterade bland långtidsarbetslösa och se som är förtidspensionerade. Siffror visar att i gruppen 20 till 24-åringar som har socialbidrag som huvudsaklig inkomst har 70 procent inte uppnått målen i gymnasieskolan, för mig är problembeskrivningen uppenbar.

Till denna rättighet vill TCO koppla en skyldighet att fullborda utbildningen. Om detta inte sker, vill TCO att rätten till full ersättning från de sociala trygghetssystemen skall minska, och det är här den fräscha och nya doften försvinner i ett trollslag. Här anser jag att duon från TCO gör ett grovt feltänk, ett feltänk som liknar det felaktiga symptombekämpningen som den borgerliga sjukförsäkringen innebär. Människor blir inte friskare för att de blir fattigare, lika lite som arbetslösa får arbete om man sänker deras ersättning.

Att tro att ett kontrakt på en frivillig utbildning som inte fullgörs skall bestraffas med sänkt stöd från samhället tror jag inte är rätt incitament för att få fler elever att fullfölja en gymnasieexamen. Man bör istället hitta positiva drivkrafter för att få fler elever att söka och slutföra sin gymnasiegång. Lika väl som man talar om piska i form av sänkta ersättningar så borde man kunna tala om reducerade studieskulder och skatteavdrag på framtida inkomst. Sänkta ersättningar som TCO skriver om kommer aldrig att betala utbildningar som inte realiseras i examen, det kommer dock förvärra ett redan uppkommet utanförskap.

Grunden för elevers möjligheter till examen läggs i grundskolan, och i samband med den nya gymnasiereformen så blir detta ännu tydligare. Vi kan läsa TCO:s rapport och tro att vi ger alla elever samma möjligheter att klara gymnasiet och att alla elever genomgår samma likvärdiga bedömning, en tro som tyvärr inte stämmer med den rådande verkligheten. Duon skriver att uppluckrat anställningsskydd och låga relativa löner inte är lösningen för att unga skall bli attraktiva på dagens och morgondagens arbetsmarknad, vilket dom har helt rätt i. Men att tro att hotet om sänkt social trygghet skulle leda till motsatsen delar jag inte.

Gammelmedia på detta:
DN /

Nymedia på detta:
Begrundat och plitat / Radar / Veronica Palm / Johan Sjölander / Synnerligen kunnigast /

Krassman / In Your Face

Att vinna rösterna om avgör

I dag kan vi läsa om ett Socialdemokratiskt drömmsecenario, enligt United Minds så har väljarflyten från partiet upphört, men fan trot skulle jag vilja tillägga. Mona sahlin har den gångna veckan tillskrivits lovord som legat i samma klass som medias kelgrisar ett och två de senste åren, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, och som i ett trollslag så har raset i oppinionen avtagit. Personligen tror jag, och hoppas på att det blir sämre innan det blir bättre.

Bra där, någon som vågar tala om elefanten mitt i rummet.

Det plåster som Socialdemokraterna behöver dra har suttit länge. Det har suttit länge och skall vi som parti lära oss något om omvärlden och något om det vi behöver förändra för att återigen attrahera de som avgöra valen så kräves det mer än bara en krusning på ytan. Något som Stig Malm mycket träffsäkert uttalar sig om när det gäller valet av ny partiledare. Alla älskar en vinnare och skall vi Socialdemokrater bli vinnare så behöver i fokusera på uppgiften. Enligt de senste underökningarna har vi ett stark stöd, sett till den kris som beskrivs så kan man låta sig tro att vi är uträknade från den politiska matchen för gott, men det är än så länge långt från verkligheten.

Just nu tittar jag mycket på Moderaternas historia för att om möjligt se mitt eget partis framtid. 2002 fick Moderaterna 15,2 procent i riksdagsvalet, det betyder att man på åtta år ökat sitt väljarstöd med mer än dubbelt så mycket, 15,4 procent. Jag tror inte att en sådan förvandling varit enkel, och att det varit smärtsamt vet jag, men sett till resultatet så tror jag att vi Socialdemokrater har något att lära av deras historia. Enligt dagens mätning skiljer det 1,9 procent mellan Moderaterna och Socialdemokraterna och 5,8 procent mellan blocken.

Det är den sista procent av väljarna som avgör valet och det är blockbytarna finns. För att attrahera dessa väljare så måste mycket arbete och resureser prioriteras, framför allt när det gäller politiken men frågan om ledarskapet får inte heller underskattas. Visst så kanske vi nu har en ynka mätning som visar att vi inte tappar väljare, men det är långt kvar till den dagen då vi börjar vinna väljare, vinna de väljare som avgör valet.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / SvD / Expressen / DN /

Nymedia på detta:
Tokmoderaten / Peter Andersson / Robert Noord / Rädda Sverige, nu! / Anybody´s place / Martin Moberg /
Krassman / In Your Face

Fogh för att stanna för evigt

I dag så inleder den Nordatlantiska fördragsorganisationen sitt toppmöte i Lissabon, en tillställning som bäddar för en del pajaskonster och hä hä och hepp hepp. Trots att/ eller på grund av att situationen i Afghanistan förvärrats och framgångarna från de Nato-ledda Isaf styrkorna lyser med sin frånvaro så lutar det åt att man kommer att stanna där i ytterligare tio år, till 2020. Ett beslut som i så fall i allra högsta grad kommer att påverka Sveriges framtida insats.

USA och G8-länderna har tidigare deklarerat sina tillbakadraganden och Natos ingång i frågan kommer naturligtvis även vara avgörande för dessa. Natos generalsekreterare  Anders Fogh Rasmussen låter klar över sin sak när han deklarerar läget: - Genom att ta in mer trupper vill vi ta tillbaka initiativet på marken. Det har vi gjort. Helt klart är talibanerna pressade överallt. al-Qaida har inga säkra tillflyktsorter att operera ifrån längre. Och områdena under ­afghanska regeringens kontroll och inflytande ökar. Talibanerna har inte förlorat ännu – men de kan heller inte vinna, säger Fogh Rasmussen.

Fogh Rasmussen tangerar en mycket intressant sak i detta, intressant eftersom Danmarks egen insats har stött på ordentlig patrull. Den tilltagande aktiviteten från talibaner i Helmand provinsen, som just gjorde att den Danska framskjutna possitionen gavs upp har gjort att USA nu får ställa upp med pansar för att trycka tillbaka talibanerna i regionen. Jag kan tycka att Rasmussens bild över läget är något mer förenklad, ställd mot det bild som vi för enkelhetens skull kan kalla verkligheten.

En annan person som vittnar om detta är Robert Engnell vid svenska Försvarshögskolan. – Detta är en alltför positiv bild av situationen just nu. Det kan stämma i södra Afghanistan, men i övriga landet får talibanerna ökat inflytande, invänder Robert. I SvD kan vi läsa ett uttalande från en europeisk officer som deltar i förberedelserna för toppmötet i Lissabon. – Amerikanerna kommer att ge politikerna en rosenskimrande bild av framgångar. Men i verkligheten är det shape, clear, hold, hold, and hold. Isaf fastnar i att hålla områden som afghanerna ännu inte klarar att ta över. De amerikanska militärerna vill köpa mer tid, uppger han till tidningen.

Om det nu bara är en tidsfråga innan Natos:s strategi "shape, clear, hold, build and transfer" blir fullt genomförd så finns det risk att Nato och Fogh Rasmussen få stanna för evigt i Afghanistan. Visst finns det indikationer på några områden att det går åt rätt håll, men tyvärr så är det allt för många som pekar på att det går åt fel håll. Uttrycket att det kommer bli värre innan det blir bättre är känt sedan tidigare och tyvärr så har vi i dag fått erfara detta, ännu en gång. Jag är säker på att Sverige skall ha en långsiktig närvaro i Afghanistan, men jag är inte säker på hur mycket värre jag vill att det skall bli och om den nuvarande formen leder åt rätt håll.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / SvD / DN / DN2 / SvD2 /

Nymedia på detta:

Jinge / Uppkäftiga Uppsala / Mats Engström / Röda Malmö / Skipper /

Krassman / In Your Face

Enade vi stå....

Spekulationerna kring S-ordförandeskap överskuggar det mesta av vett och sans och överskuggar det mesta av riktig politik. Gammelmedias senaste spår kring Socialdemokraternas nya partiordförande är fighten mellan Mikael Damberg och Veronica Palm. Dessa två ses i dag från media som två huvudpersoner i frågan och jag tycker att de förda spekulationerna kring det ena och det andra saknar det mesta av relevans.

Partiets valberedning skall tillsättas på förtroenderådet den 4/12 och trots detta så försöker media mer eller mindre göra jobbet och lansera samtliga kandidater, oavsett om de är intresserade eller inte i förtid. Ett kärt ämne som kommer upp som spekulationer inom media är höger-vänster, och frågan om Damberg och Palm faller ju perfekt in i den medialogiken, dock skall man inte luras till att tro att den logiken har något med riktig logik att göra. Denna är nämligen något helt annat.

Debatten om Socialdemokraternas framtid måste stå över denna gamla klyscha som jag tycker detta med höger och vänster inom Socialdemokraterna blivit. Jag tycker det är en beskrivning som överlevt sig själv och inte helt oväntat så hämtar nu media bränsle till den brasan från slutet av -90 talet. Ljusår från dagsaktuell politik och det Sverige som nu mejslas fram av borgerlig politik iklädd Socialdemokratisk retorik.

Vi Socialdemokrater är alla Socialdemokrater, oavsett vart på den politiska skalan vi placerar oss. I framtiden eller i dåtiden, till vänster, höger, mitten eller under ytan. Den politiken vi tar fram gör vi genom våra kongresser och vi gör det tillsammans. Det finns inom alla politiska ställningstaganden olika ingångar oavsett vilket parti man företräder men vi som är aktiva har en skyldighet att se till hela partiets bästa.

Jag anser att vi behöver släppa gamla strukturer och uppgörelser mellan olika partidistrikt för att som tidigare, av hävd göra "alla parter nöjda". Uppenbart så har strategin misslyckats alla gånger tidigare och så länge ingen övertygar mig om att den strategin skulle fungera i framtiden kommer jag att yrka avslag. Vi Socialdemokrater behöver spänna bågen hårdare för att kunna hamna utanför boxen, för att blanda både gamla och nya metaforer.

Nu måste vi låta tusen tankar tänkas och acceptera att de tänks högt. I dag så tänker Sven-Erik Bucht högt i Aftonbladet och det glädjer mig, glädjer mig att det finns tankar och visioner för att göra Socialdemokratin rättvisa. Oavsett vart du befinner dig som Socialdemokrat så är det höger/vänster om marsch om det skall bli ordning inför kommande fältslag mot borgerligheten. Enade vi stå, kluvna vi falla....

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / DN / SvD / Expressen / Aftonbladet2 /

Nymedia på detta:
Jinge / Rasmus Lenefors / Fetsmart /

Krassman / In Your Face

Åtminstone hälften, kan betyda alla

I dag så tar ett rad storheter inom Socialdemokraternas bloggnätverk, NetRoots, ytterligare ett steg i att bli dem tydligaste rörelserna som vill reformera och vitalisera Socialdemokraterna. Deras öppna kriskommission har tidigare meddelat att stillestånd är tillbakagång genom Aftonbladet och i dag är det SvD som är arenan. Hur många som behöver lämna sina platser till förfogande inom Socialdemokraterna, oavsett nivå, är osäkert men jag kan konstatera att det står åtminstone hälften i dagens artikel, vilket enligt mig kan omfatta alla.


Så här resonerar ett par från järntrusten av Socialdemokratiska bloggare kring partiledningens ansvar: "Att partiledaren nu tagit sitt ansvar innebär inte att resterande partistyrelse har erhållit någon form av fribrev. Att sitta i en styrelse, vilken som helst, innebär inte att den enskilde är fri från ansvar. Vi har svårt att se att den övriga partiledningen har haft rollen som drivved de senaste åren. Särskilt i det så mäktiga verkställande utskottet, men självfallet också i partistyrelsen, har alla haft möjlighet och utrymme att påverka. Det senaste, rent ut sagt katastrofala, valresultatet är ett facit som är svårt – eller snarare omöjligt – för en styrelseledamot att svära sig fri ifrån".

Ord och inga visor och jag hoppas innerligt att de ambitioner och tankar som nu järntrusten levererar till mitt parti analyseras och hörsammas. Deras tankar om att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt andas framtid. När vi väljer partistyrelse och partiledare så skall den inslagna vägen redan vara känd. Om detta inte sker så misstänker jag att vi kommer att gå ett liknande, eller ännu sämre valresultat än det vi fick 2010 till mötes. Friskt vågat mina vänner och jag håller tummarna för att den öppna kommissionen ger intryck och avtryck, avtryck som kommer märkas på kongressen i mars.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / SvD / Aftonbladet2 /

Nymedia på detta:
Tokmoderaten / Kulturbloggen / Rasmus Lenefors / HBT-Sossen / Röda Berget / Peter Högberg / Partistaten / Mitt i steget /

Krassman / In Your Face

Bilden av Mona Sahlin

Socialdemokraterna är det dominerade partiet i media och nu tvingas Fredrik Reinfeldt att svara på frågor om Mona Sahlin, som person. Detta kanske är naturligt med tanke på rådande omständigheter men jag uppfattar att Reinfeldt är långt från den enda som nu, mer eller mindre motvilligt ger en bild av Mona Sahlin som vi inte är van vid. Läser medias rapportering kring Monas resa till Paris. Det var länge sedan jag läste att Mona Sahlin beskrivas som att vara av kött och blod och att hon besitter positiva ledaregenskaper.

Hon är vaksam och lyssnas till, hon är internationellt erkänd, hon bar sin väska själv, hennes plan var något försenad och nu borde börsjättar och pr-konsulter ställa sig frågan: kan vi rekrytera henne? Märkligt att hon efter sitt besked nu mer eller mindre tas emot med öppna armar av media, det media som närmast tävlat inbördes om att tillskriva henne den mest negativa bilden som går att uppnå under den gångna perioden. Det är kanske detta som kallas medialogik.

Mona Sahlin är inte längre ett direkt hot mot Reinfeldt och hans mäktiga ekokammare inom media. Allt ont som hon stått representant för mot borgerligheten är förlåtet. Jag har full förståelse för att de borgerliga debattörer och anhängare som byggt sin politiska existens på att misskreditera och renat av hata Mona Sahlin känner oro inför framtiden. Nu skall ett nytt namn hittas att misskrediteras och antalet personer som gräver på de personer som nu namngivits som Sahlins ersättare måste uppgå till legio. Vad de hittar får vi se, men att arbetet görs kan jag ta gift på.

Gammelmedia på detta:
DN /DN2 / DN3 /SvD / SvD2 /Aftonbladet / Aftonbladet2 / Expressen / Expressen2 /

Nymedia på detta:

Krassman / In Your Face

1405 dagar kvar till valet

Allt medan spekulationerna om Mona Sahlins efterträdare pågår så går dyrbar tid, dyrbar tid inför valet som sker om 1405 dagar. Socialdemokraterna behöver hitta nytt ledarskap, vitalisera politiken och starta upp på nytt, och detta kommer tyvärr att ta tid. Jag minns efter valet 2006 att jag mötte riksdagsledamöter som 6 månader efter valet själva sa att vi inte hade någon politik, en minst sagt skrämmande erfarenhet.

Mona Sahlins beslut att lämna partitoppen och riksdagsplatsen får inte reduceras till att bli en krusning på ytan, förändringen vi behöver inom partiet behöver gå på djupet. Tidigare maktstrukturer och inre kretsar behöver lösas upp och nytt inflöde med nya ögon behöver ta plats inom Socialdemokratin, på alla nivåer. Vi behöver göra det som Moderaterna gjorde efter den totala avklädningen som skedde i valet 2002. Då var Moderaterna slut och bunkergänget slängdes ut från styrelserna runt om i partiet, samma sak behövs nu inom mitt eget parti.

Moderaterna vågade göra vad som krävdes för att nå makten och på fyra år lyckades man öka väljarstödet för sin nya politik och sitt nya parti med historiska 10,37 procent. Visst så var förändringen varit kosmetiskt sett till den förda politiken men för de som inte sett att förvandling fungerat inför väljarna så är det dags att öppna ögonen. Nu befinner vi Socialdemokrater oss i ett liknande läge och det är bara vi Socialdemokrater själva som står i vägen för att göra detta möjligt.

Nu är det ledarskapet och politiken som skall omprövas och förändras, och dessutom i den ordningen. Det nya ledarskapet skall återfinnas i den förda politiken och för att den här skutan skall byta kurs behöver det ske stora förändringar inom manskapet.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN / Aftonbladet / Expressen /DN2 / DN3 / SvD2 /

Nymedia på detta:
Johan Westerholm / Tokmoderaten / Peter Högberg / Ylva Johansson / Röda Berget / Jytte Guteland / Martin Moberg / Peter Andersson / Alla smutsiga detaljer / HBT-Sossen / Rasmus Lenefors /

Krassman / In Your Face

Det kom ett sms

Var på IKEA när sms:et kom, kanslichefen skrev att vi hade fått ett viktigt mail från Mona Sahlin. Efter att läst rubrikerna i tidningar i helgen och tittat på nyheterna så förstod jag vad det skulle stå. Hade inte möjlighet att läsa mailen så jag ringde en kollega som i sitt första andetag berättade det som jag kände att jag redan visste: - Mona avgår och kongress vecka 12, berättade min kollega.


Jag har förståelse för att Mona fattar detta beslut, men det betyder inte att jag behöver gilla det. När jag lyssnade på ett utdrag från presskonferensen så tyckte jag att Mona visade på det ledarskap som jag har sett från henne tidigare. Hon har varit partiordförande i fyra år, men suttit i partiledningen mycket mycket längre. Signalen att hon nu lämnar över till nya människor och till nya namn att skriva Socialdemokraternas framtid vittnar om insikt, insikten om den krisen som mitt parti nu genomgår.

Jag försöker se lämpliga ersättare men hittar inga, fastnar istället i funderingar kring mitt eget engagemang och hur partiets ledning lokalt kommer att agera. 16 år med borgerligt styre i min kommun när vi går till val 2014, och den förändring och föryngring som jag själv bevittnat upplever jag som ytlig och mer eller mindre motvilligt påtvingad. Kommer vi lära oss läxan denna gång, kommer vi våga göra det som krävs för att vinna?

Mona Sahlin lämnar och ställer inte upp fört omval. Kriskommissionen inom partiet är fortfarande i sin linda och det kokar inom rörelsen. Nu kommer det spekuleras om namn och detta är tyvärr ett kapitel som vi Socialdemokrater måste ta oss igenom. Vi kan inte ompröva politiken utan att ompröva vårt ledarskap och jag ställer mig återigen frågan om mitt eget engagemang. Jag lever politik, det är mitt jobb och min största fritidssysselsättning. Hur mitt framtida engagemang kommer se ut får vi se, den signalen som Mona Sahlin nu skickat har i alla fall jag uppfattat.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / Aftonbladet2 / SvD / SvD2 / SvD3 / DN / DN2 / Expressen /

Nymedia på detta:
Johan Westerholm / Peter Andersson / Thomas Böhlmark / Claes Krantz / Jinge / Tokmoderaten / Monica Green / Scaber Nestor / Peter Högberg / Annarkia / Svensson / Kommunisternas blogg / Alltid rött alltid rätt / Roger Jönsson / Kulturbloggen / Ulf Bjereld / Röda Berget / HBT-Sossen /

Krassman / In Your Face

En analys som bara DN kan göra

Efter gårdagens besked från Mona Sahlin att hela partitoppen inom Socialdemokraterna ställer sina platser till förfogande så avlöser analyserna i media varandra, en del mer genomtänkta än andra. I DN kan vi läsa om "operation utrensning" och vad som talar mot att Mona Sahlin skulle behålla greppet inom partiet. Enligt DN så är det följande som skulle fälla hennes förtroende inom partiet.

1. Det katastrofala valresultatet.
Att Mona Sahlin har ansvaret för partiet är sant, men hon är inte ensam om det. När Mona Sahlin tog över så påbörjades ett politiskt förnyelsearbete som Socialdemokraterna inte har sett på överskådlig tid. Tyvärr så klarade vi Socialdemokrater inte att genomföra detta arbete samtidigt som det rödgröna samarbetet lanserades, för att sedan bli det rödgrön-röda samarbetet. Tiden blev knapp och förnyelsen kom av sig, de Socialdemokrater som anser att det var Mona Sahlins fel att vi inte vann valet har troligtvis inte själv analyserat sin egen insats helt klart.

2. Det rödgröna samarbetet är hennes stora politiska projekt, och det underkänns nu. Hade Mona Sahlins rödgröna samarbete fått bestå så hade det varit med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Hennes visionära samarbete med Miljöpartiet underkändes av personer inom Socialdemokratins kärna och hon tvingades att bjuda in Lars Ohly och Vänsterpartiet i samarbetet. Något som jag, och dessutom en hel del andra tror är en del av förklaringen till valförlusten. Alltså någon som knappast Mona Sahlin bär hela ansvaret för.

3. Partiet har förlorat rollen som största parti. Socialdemokraternas interna opinionsmätningar indikerar dessutom att partiet riskerar att ligga kvar under 30 procent det närmaste året. Socialdemokraterna har varit uträknade som statsbärande parti tidigare, speciellt 1991 när Ingvar Carlsson förlorad striden mot Carl Bildt och Socialdemokraterna tappade 5,5 procent av väljarstödet. Ingvar Carlsson tog revansch redan 1994 mot bakgrund av moraset med den illa skötta ekonomin. En historia som jag själv hade hoppats på skulle upprepas nu 2010 men uteblev helt. Att Mona Sahlin efter fyra år skall lastas för att Socialdemokraterna nu är på väg att mista guldmedaljen i politik är en analys som bara DN kan göra.

Gammelmedia på Socialdemokraterna:
DN / SvD / Aftonbladet /

Nymedia på detta:
HBT-Sossen / Mejern / Rasmus Lenefors / Peter Högberg / Robert Noord / Jinge / Mats Engström / Thomas Böhlmark / Kilden & Åsman /

Krassman / In Your Face

Förändring på allvar

Kraven på att Socialdemokraternas verkställande utskott skall avgå har ökat i styrka och nu har besked lämnats från Mona Sahlin. Alla ledamöterna i partistyrelsen och verkställande utskottet ska ställa sina platser till förfogande vid Socialdemokraternas extrakongress nästa år. Visst så kan alla bli omvalda, men med tanke på resultatet som vi presterat och de prövningar som vi Socialdemokrater har framför oss ser jag det som otänkbart.

Jytte Guteland och SSU var tidigt ute med kravet på verklig förnyelse och att nu Mona Sahlin hörsammar detta är bra, och det är rätt. Jag hoppas att detta kan och blir starten på en förändring inom Socialdemokraterna som verkligen är värt namnet. Det är en tydlig signal till alla inom Socialdemokraterna att omvärdera och se på sin egen insats och plats inom partiet. Jag omprövar varje dag mitt framtida engagemang och jag tar Mona Sahlins beslut som en tydlig vägledning. Detta är mina första funderingar på ämnet och jag kommer att återkomma till detta igen.

Gammelmedia på detta:
SvD / DN / SvD2 / Aftonbladet / Expressen / Aftonbladet2 / Expressen2 / DN2 /

Nymedia på detta:
Röda Berget / Tankar hos en gråsäl / Martin Moberg / Krohniskt / Johan Westerholm / Svensson / Mattes dagsaktuella /

Krassman / In Your Face

När krubban är tom...

...biter hästarna varandra, och sanningen är ju den att i krubban hos oss Socialdemokrater är det inte mycket kvar. Men nu när valanalysernas avsändare är Socialdemokrater själva än de tidigare borgerliga ledarskribenter på borgerliga tidningar så skriver gammelmedia om "S-striden" och om att "The blamegame" rasar för fullt, föga oväntat.

För vissa så kanske dessa krav och röster inom Socialdemokraterna om avgångar och förändringar inom ledande possitioner kommer oväntat, för mig är det självklart. Förändringen påbörjas alltid hos en själv och mot denna bakgrund så tycker jag att dessa funderingar och krav som nu kommer är inte mer förvånande än de krav och synpunkter som ställdes efter Moderaternas valfiasko under ledning av Bo Lundgren 2002.

Morgan Johansson har sett fyra tydliga misstag som kostade vänsterblocket valsegern. Återinförd fastighetsskatt, höjd bensinskatt, halverad krogmoms och sänkt skatt för pensionärer. Jag skulle gärna vilja lägga till beslutet om att ta in Vänsterpartiet i samarbetet med miljöpartiet, den enorma satsningen på A-kassan, utreda och införa en förmögenhetsskatt efter två år och inte ta bort skatten på trafikförsäkringen som den borgerliga alliansen införde till Morgans lista på misstag.

Ardalan Shekarabi och Anna Johansson som leder Socialdemokraternas kriskommision träffar huvudet på spiken i sin artikel i dagens DN. "Det är dags att ta reda på hur Sverige faktiskt ser ut år 2010 och om vi över huvud taget har svaren på det moderna samhällets utmaningar. Det är inte några veckors valrörelse som ska analyseras, utan ett par decenniers politisk kräftgång. Vi måste göra en gedigen omprövning av vår politik, liksom av våra egna strategiska val och hur våra politiska motståndare utvecklats. Framförallt måste vi ha ett långsiktigt perspektiv på det politiska och organisatoriska förändringsarbetet för att kunna vinna valen 2014 och 2018", skriver dom.

Den sisa meningen i det stycket är det som i dagsläget ger mig energi att vara en del av denna föränding i mitt parti. Om jag tittar på mitt parti och de som jag ser i ledande possition och tänker på vilka som skall vara med och driva den långsiktiga politiken och driva valrörelse 2018 så står det tydligt för mig att förändringar behöver göras. Jag kanske inte är ett av de namnen som kommer att vara med att förträda mitt parti lokalt i kommande valrörelser, men jag kan lova att jag tänker göra mitt när det gäller att öppna ögonenpå de som blundar när det gäller decennier av politisk kräftgång som Anna och Ardalan tar upp.

Gammelmedia på detta:
Aftonbladet / Aftonbladet2 / SvD / DN / Aftonbladet3 /

Nymedia på detta:
Tokmoderaten / Kent Persson / Peter Swedenmark / Michael Granstedt / Jinge / Röda Berget / Peter Högberg / Thomas Böhlmark / Alltid rött alltid rätt / Peter Andersson / Johan Westerholm / Veronica Palm / Martin Moberg /

Krassman / In Your Face

Politisk och organisatorisk förnyelse

Vi Socialdemokrater har gjort ett katastrofval och den förändring som partiet nu måste genomgå gäller inte bara politiken, det gäller även organisationen. Flertalet skribenter, både utifrån och inifrån partiet, har givit sin syn på den rådande kulturen och för mig så står det klart att politiken och organisationen behöver renodlas. Min egen erfarenhet vittnar om en organisation där flera personer sitter på för många stolar och jag ser stolar som behöver fyllas med andra personer med andra visioner.

Det är många av oss som är förtroendevalda, samtidigt som vi som sitter i den egna grundorganisationen. De som bär ansvaret för att jobba med politiken i ett längre perspektiv, att se hur politiken utformas längre fram än till nästa val är ofta de personer som sitter i uppdrag i nämnder och styrelser där den dagsaktuella politiken skall hanteras, och här ser jag ett problem. Agendan för dagen, som just nu styrs av våra politiska motståndare blir det rådande utgångsläget och vi har svårt att fokusera på det långsiktiga politiska arbetet.

Skall vi Socialdemokrater kunna vara i opposition, oavsett om vi sitter i majoritet eller inte, så måste vi kunna lyfta blicken och se längre än en mandatperiod bort. Vi behöver tydliggöra skillnaden mellan uppdraget som arbetarkommunen har och det uppdrag vi har som förtroendevalda. Visst så ser det olika ut i alla våra arbetarkommuner runt om i Sverige men denna problematik att samtidigt underhålla det dagsaktuella och planera två mandatperioder framåt finns på många platser.

Skall vi i framtiden vara ett tydligt alternativ på valdagen så behövs det balans mellan dessa två. Vi måste samtidigt som vi tar ansvar över nuläget kunna presentera en attraktiv framtid där framtidens problem och frågeställningar adresseras. Visst är det full möjligt att de som arbetet med dagspolitiken kan forma politiken för framtiden men jag tycker det är tydligt att detta haltar. Det långsiktiga och visionära politiska arbetet får stryka på foten till förmån för det dagsfärska vilket gör att man hamnar i otakt. När nu Socialdemokraterna efterlyser politisk och organisatorisk förnyelse så hoppas jag att man tar fasta på denna problematik, vill vi bli ett reellt alternativ på valdagen så är detta ett måste.

Krassman / In Your Face

Knuffen för vecka 44

Kampen om 1:a platsen på Knuff listan över de 50 mest länkade bloggarna är stenhård. Efter det att Peter Andersson återigen blivit herre på täppan så har nu killarna på Alliansfritt Sverige petat ner Peter till silverplatsen. Skillnaden mellan dessa två giganter inom bloggsosfären är i dagsläget 82 poäng.

En annan Peter som vi får gratulera denna vecka är Peter Högberg. Efter ett überaktivt bloggande så klättrar Peter hela fyra platser på veckans lista. Veckan bjuder på två bloggar som rasar, om ändå lika lite. Det är S-buzz och Claes Krantz som båda två backar två placeringar. Övriga NetRoots-bloggar på listan enligt nedan:

1. Alliansfritt Sverige (+1)
2. Peter Andersson (-1)
7. Mitt i steget (-1)
8. Peter Högberg (+4)
15. Röda Berget (+1)
16. Martin Moberg (-1)
17. Kulturbloggen (oför)
18. Storstad (oför)
19. In Your Face (oför)
21. Svensson (-1)
23. HBT-Sossen (oför)
28. Jinges Web&Fotoblogg (+2)
33. S-buzz (-2)
35. Magnihasa (oför)
38. Claes Krantz (-2)
42. Jonas Sjöstedt (+3)
43. Roger Jönsson (+1)
48. Ett Hjärta RÖTT (+1)

Krassman / In Your Face

Skygglappar och favoritförklaringar måste ge vika

I dag så levererar en av Socialdemokratins tungviktare, Ylva Johansson, en debattartikel som tar ut riktning. Tar ut riktning för en ny Socialdemokrati. Det har varit sparsamt med artiklar sedan det usla valet i september från ledande företrädare, men nu tar äntligen Ylva som sitter i partiets verkställande utskott bladet från munnen.

Ylva och undertecknad i slutet av valrörelsen 2010.

"Vårt budskap var inte tillräckligt genomarbetat och ideologiskt tydligt. Vårt parti kunde uppfattas som en hagelsvärm av politiska förslag utan tydlig framtidsinriktning och ideologisk kompass. Vi reducerades till ett budgetalternativ som saknade relevans och färdriktning för många människor" skriver Ylva Johansson i dagens DN.

Ylvas lyfter ett antal frågor som hon vill skicka med till den utvärderingen som skall göras av Socialdemokraternas fyra år i opposition, fyra år som bidrog till minst fyra år till i opposition. Under de fyra åren som gått har vi fått acceptera att alliansens hållit i agendan och styrt dagordningen och jag kan enkelt konstatera att vårt sätt att reagera och förhålla oss till detta lämnar en hel del mer att önska.

Nu handlar det om att ta grepp över en slagen arbetarrörelse och den rastlöshet jag känner över den business as usuall-inställning som jag ser inom Socialdemokraterna, även är något som Ylva Johansson lagt märke till. Så här skriver hon avslutningsvis i sin artikel. "Det handlar om att låta socialdemokratiska värderingar och ideologi ta gestalt i vår tid: arbete, solidaritet och rättvisa som språngbräda för att förverkliga drömmar och låta människor växa. Det handlar om ett nödvändigt identitetsarbete och det måste börja nu."

Gammelmedia på detta:
DN /

Nymedia på detta:
Lakes Lakonismer / Motpol / Lena Sommestad / Min politiska sida / Peter Högberg / Peter Andersson / Ohälsan själv / Martin Moberg / Kulturbloggen / Kent Persson / Jonssons funderingar / Hans Åberg / Mats Berglund /

Krassman /In Your Face

Det kokar inom KD

Kristdemokraterna verkar precis som mitt eget parti vara i behov att få fart på en ordentlig kriskommission. KDU har genomfört en egen och redan levererat sin valsanalys, men moderpartiet verkar vara mer saktfärdiga. Hägglund var för ett tag sedan ute och talade om att KD:s profil behöver förändras och att namnbyte och att hoppa paradfrågan om vårdnadsbidraget skulle vara en möjlig väg för ett Kristdemokratiskt segertåg, detta stöter inte helt oväntat på patrull, eftersom idéerna varit dåligt förankrade inom partiet.

En viss Bengt Germundsson som sitter i KD:s partistyrelse tar nu bladet från munnen och ger sin syn på saken i en debattartikel i tidningen Kristdemokraten. Där utvecklar han sin kritik och hävdar bland annat att Hägglund gjorde samma plötsliga 180-graderssväng kort efter valet 2006, då om bensinskatten - efter att ha gått till val på att sänka den. Även då utan att ha förankrat kursändringen.

Hägglund ord väger tyngre är partistyrelsens menar Germundsson och föreslår att en utomstående utvärdering måste göras av partiets ledande funktioner för att de på bästa sätt ska kunna forma det lag som ska ha framgång i valet 2014. "Kristdemokraterna behöver en ledning som lyssnar till partiet och ger stöd till våra förtroendevalda. Ledarstilen måste attrahera, engagera och lyfta väljare och medlemmar. Frågan är vilka som klarar av denna förändring med bibehållet förtroende innan det är för sent?", skriver han.

Valet 2010 hade två vinnare, det är Moderaterna och Sverigedemokraterna. Resten är i mina ögon alla förlorare. Ledarskapet inom samtliga partier behöver synas i sömmarna inför kommande valrörelser och jag bara hoppas att Germundsson och övriga vurmare för vårdnadsbidraget vinner kampen inom KD, då har vi i alla fall en förlorare klar till valrörelsen 2014 i förtid.

Gammelmedia på detta:
SvD / Aftonbladet / DN / DN2 / Aftonbladet2 /

Nymedia på detta:
Peter Andersson / Bengt Germundsson / Peter Högberg / Alliansfritt Sverige / Peter Soilander / Patriarkatet i blodet / Martin Moberg / Ohälsan själv /

Krassman / In Your Face

SvD granskar bonusar?!

I april i 2009 infördes nya riktlinjer för rörliga ersättningar inom statliga bolag. Dessa omfattar även ledningarna för dotterbolagen till de helstatliga bolagen. I regeringens riktlinjer sägs ordagrant att "Dessa företag ska vidare tillämpa riktlinjerna i sina dotterbolag. SvD har granskat Vattenfalls syn på detta och konstaterar att bonusar delas ut till vd:ar i samtliga dotterbolag.

Riktlinjerna är uppenbart något man kan skita i om man tolkar Vattenfalls agerande. Den bonuskulturen som exciterar skyddas med näbbar och klor av de som själva åtnjuter dessa förmåner. Ett talande exempel är kärnkraftverksbolaget Ringhals AB där vd har fått bonus varje år. Trots att bolaget fått stark kritik för bristande säkerhet åren 2008 och 2009 lyfte bolaget vd en bonus under 2009 på 132 000 kronor.

Inte helt oväntat så meddelar man att det inte finns några planer på att sluta med systemet. Jag är inte förvånad och den gamla sanningen ”mycket vill ha mer, satan vill ha fler och helvetet blir aldrig fullt” alltjämt råder. Det är dessutom de fackliga representanterna som får svara på flest frågor om bonuskulturen inom Vattenfall, i de tre av fallen som lyfts upp i SvD:s granskning.
Att det är de anställdas representanter som utsetts av SvD att svara på frågorna väcker hos mig ett antal frågetecken.

Vill SvD ge en bild av att det är de fackliga organisationerna som bär ansvaret över det rådande läget, att det fackets representanter som skall se till att styrelserna följer rådande riktlinjer och nu driva frågan? Mer klädsamt hade varit om SvD valt att intervjua bolagens ordföringar och berörda VD:ar för att se hur de ser på frågan om att man fullkomligen skiter i gällande riktlinjer och även ta upp de fackliga representanternas uppdrag i dessa bolagsstyrelser.

Ännu viktigare är det ju att ställa frågorna till ansvarigt statsråd, finansmarknadsminister Peter Norman, istället för enskilda tjänstemän på Finansdepartementet. Om nu SvD verkligen har ambitionen att peka på de som bär ansvaret så tycker jag man gör ett jävligt dåligt jobb, men jag är inte så förvånad. Inte törs väl SvD börja ställa frågor till Maud Olofsson om Vattenfall och tidigare belsut eller vilka ambitioner statsminister Reinfeldt själv haft på ämnet bonusar.

Gammelmedia på detta:

SvD / DN / Aftonbladet / SvD2 / SvD3 / SvD4 / DN2 /

Nymedia på detta:
Alliansfritt Sverige /



Krassman / In Your Face