I dag presenterar Westander PR sin senaste undersökning när det gäller vilket parti som har störst förtroende när det gäller jobben. Först kommer Moderaterna, sedan kommer Socialdemokraterna och efter det kommer ingenting följt av ytterligare ingenting. Trots rådande massarbetslöshet och närmast en total avsaknad av arbetsmarknadspolitik så får Moderaterna 35 procent av sympatierna följt av Socialdemokraternas 25 procent.
Självklart har den sittande regeringen lättare att få de tillfrågades sympatier eftersom man är just ansvarig för den förda politiken, men visst är det märkligt att partiet som gick till val på jobben 2006, då det var en arbetslöshet på fem procent och nu när det närmast är det dubbla ändå har något som kan uppfattas som förtroende i frågan. Men det kanske inte är så konstigt egentligen, när hörde någon Reinfeldt tala om problematiken med den rådande massarbetslösheten sist? Hans tydligaste uttalande har väl ändå varit att arbetslösheten är en synvilla.
Jag tror däremot att dessa siffror innehåller en viss Littorineffekt. Sven-Otto är inte längre med i leken och det faktum att det statsråd som gjort det största misslyckandet på sitt område, möjligtvis förutom Sten Tolgfors, har nu mer eller mindre gått upp i rök. Det finns ingen att hålla som ansvarig för den havererade jobbpolitiken och den borgerliga regeringen kan återigen bara rycka på axlarna, peka finger på enskillda individer och skylla allt på jobbkrisen.
Om nu väljarna tror att Reinfeldts jobbpolitik kommer att fixa jobben så kanske det är dags för Reinfeldt att presentera en jobbpolitik för väljarna, de rödgrönas finns nämligen presenterad sedan länge och idag presenterades dessutom ett sex-punkt program för ökat entreprenörskap.
Gammelmedia på detta:
SvD / DN / Aftonbladet /
Nymedia på detta:
Peter Andersson / Peter Högberg / No size fits all / Thomas Böhlmark / Lasers blogg / Rödgrön.se / HBT-Sossen / Kulturbloggen /
Krassman / In Your Face
2 kommentarer:
Nånstans behöver vi förenkla budskapet in till märgen. Två staplar i ett diagram arbetslösa 2006 och arbetslösa 2010, följt av "Nå, Reinfeldt" eller nåt sånt.
Faktum är att jag dagligen träffar folk som faktiskt tror att arbetslösheten sjunker dramatiskt. Hur kan sånt komma sig?
Intressant. Det är alltså så att väljarna inte fattar ert budskap? Eller är budskapet i sig fel? När ca 95% av folket har jobb och klarar sig hyfsat efter att skattmasen tagit sitt kanske ert ylande om katastrof och de yttersta dagarna klingar lite, tja, falskt?
Skicka en kommentar