Läser i gammelmedia att regeringens pressekreterare försöker styra politikernas debatter i tv och radio. Särskilt ovilliga tycks politikerna vara att träffa personer som påverkats konkret av politiska beslut, någon som är chockad? Det är föreningen Grävande Journalister som undersökt pressekreterarnas påtryckningar på redaktionerna inför debatter och utfrågningar. Förbehållen från pressekreterarna handlar om vem ministrarna kan tänka sig att debattera mot eller att de inte vill möta någon alls.
Få ställer upp mot vanliga "drabbade" människor och man kan ju bara tolka det som att de får regeringens politik att framså som känslokall och hård. Vilket alltså inte ministrar och pressekreterare verkar tycka ballt. Enligt journalisten Ann Tiberg på Nyhetsmorgon har den politiska styrningen generellt ökat både från regeringens och oppositionens sida. I de enskilda enkätsvaren pekas vissa ministrar ut: - Fredrik Reinfeldt vill inte möta någon, liksom Maud Olofsson, uppger en journalist.
Debatter som hålls i TV ser jag knappast som det forum som främjar demokratin bäst. Tjafs och bråk och tittare och lyssnare zappar gärna vidare efter ett par minuter. Men de inslag och samtal som sker där personer blir konfronterade med effekterna från fattade beslut ger så mycket mer. Här är vi politiker, oavsett vilken nivå vi är aktiva på, som mest sårbara och även som starkast. Det är när man träffar verkligheten som man har chansen att ta den till sig och förstå politikens effekter.
Gammelmedia på detta:
DN ,
Nymedia på detta:
Johan Westerholm , S-buzz , Kulturbloggen , Anna-Lena Hansson
Krassman, In Your Face
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar