Orsaken är inte tillgången på gatsten

Att det som nu skett i Rinkeby är oacceptabelt är det väl knappast någon som bestrider, men frågan om varför detta sker och vad som skall göras åt det lyser dock med sin frånvaro. Att likt ministrarna Björklund och Sabuni hålla hov för media och förkunna att integrationspolitiken varit undermålig och att skolan är viktig för integrationen bidrar inte till några lösningar och vittnar knappast om insikt i problematiken.

Polis och ungdomar ger varandra skulden för oroligheterna men om dessa oroligheter som skett i Rinkeby, Ronna, Gottsunda, Angered, Rosengård, och Tynnered skall upphöra så krävs det agerande från politiken. Enligt Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet så har upploppen i Sverige etablerat sig, frågan blir återigen vad de turistande ministrarna på besök i verkligheten tänker göra åt det hela.

Sarnecki har jämfört ungdomarnas situation i förorterna med sin egen, när han kom till Sverige 1969. Han menar att han också skulle kunna ha blivit en upploppsmakare om han fått vänta sju år på jobb och sysselsättning, och jag är inte förvånad. Kriminologen Felipe Estrada menar att det inte finns någon skillnad på de här problemen jämfört med frustrerade unga svenskar i förorter som Rågsved eller Bagarmossen under 60-talet.

Oroligheterna är enligt Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, ett tecken på ett samhälle som inte fungerar bra för alla människor. Han hoppas nu på att föräldrar, frivilligorganisationer och andra vuxna ska kunna hjälpas åt att prata med ungdomarna för att kunna dämpa oron. Hans eget ansvar eller hans turistande ministrars ansvar för frågan verkar dock gå honom helt förbi.

De båda kriminologerna menar att lösningen för att vända utvecklingen är enkelriktad. Det handlar om att få in förorterna, ungdomarna och deras föräldrar i samhället igen, att skapa sysselsättning. Det handlar alltså om den frågan som är avgörande för att vi skall klara välfärden, minska klyftorna och göra Sverige till ett möjligheternas land för alla, det handlar om jobben. Vi Socialdemokrater talar gärna om jobben och om politikens ansvar för att skapa nya jobb, något som Fredrik Reinfeldt tydligen tror att föräldrar, frivilligorganisationer och andra vuxna nu skall lösa.

Den borgerliga regeringen gick till val på minskat utanförskap och jobben, och oavsett hur rapport vaskar fram sin siffror så kan den borgerliga jobblinjen inte ses som något annat än ett misslyckande. Den största ökningen av arbetslösheten i Stockholm som skett, har skett i Kista-Rinkeby och Spånga-Tensta, där har det skett närmast en fördubbling av antalet arbetslösa. Att nu turistande ministrar och Fredrik Reinfeldt står som passiva åskådare och pekar finger på andra att ta ansvar vittnar om klassisk klasspolitik. Uttrycket mina barn och andras ungar är det första som jag kommer att tänka på när jag nu skall beskriva den borgerliga regeringens inställning till sitt misslyckande.

Det handlar om resurser, men inte resurser enbart. Det handlar om politikens inställning och att kunna se möjligheterna i varje människa. Det handlar om att ge möjligheter och det handlar om att kunna ge alla en chans till ett rikare liv. Det är inte tillgången på gatsten som gör att unga i förorterna använder dom mot polis och brandkår och det är inte polisens fel att det blir upplopp i Rinkeby. Det är politikens och ansvariga politikers fel. Statsminister Reinfeldt och han turistande ministrar kan hålla hov framför pressfotografer hur många gånger som helst, men en lösning på problemet kommer dom aldrig att presentera.

De påstår sig representera partier som tror på individen och varje enskilds förmåga, men det är uppenbart skillnad på vilka det gäller. Klyftorna i Sverige har aldrig ökat så mycket som de gjort under de gångna fyra åren och får Reinfeldt bestämma så blir det fyra år till, av samma politik. Han kan påstå att ungdomsarbetslösheten är en synvilla och att det är andra än han som skall ta ansvar över den frustrationen som nu tagit sig uttryck i Rinkeby, Ronna, Gottsunda, Angered, Rosengård, och Tynnered. Själv tycker jag att han kan lämna över till någon som vet bättre än att peka sitt finger och utkräva ansvar av andra, när man själv sitter på makten. Om 100 dagar stänger vallokalerna i Sverige. Om 100 dagar har vi Sveriges första kvinnliga statsminister, och hon pekar inte finger på någon annan när hon själv är ansvarig.

Gammelmedia på detta:
DN / SvD / DN2 / SvD2 /

Krassman / In Your Face